Annonser

Hälften av livstidsdömda får tidsbestämt straff

Lagen om omvandling av livstidsstraff börjar få genomslag. Många livstidsdömda sköter sig nu noga för att öka möjligheten att få straffet omvandlat. Och hittills har mer än hälften av dem som fått ansökan prövad fått straffet tidsbestämt. Det berättade Per Grevesmühl vid Tällbergdagarna.

– Livstidsstraffets existens har varit ifrågasatt i det här landet i många herrans år. Många har anfört att det är ett inhumant straff, sa Per Grevesmühl.

Han är lagman i Örebro tingsrätt som ansvarar för prövningen av omvandling av livstidsstraff. I Tällberg presenterade han lagen om omvandling av livstidsstraff och gav en bakgrund till lagändringen.

Tidigare har livstidsdömda haft möjlighet till frigivning efter att regeringen beviljat nåd. Men i början av 2000-talet fick hovrättslagmannen Staffan Levén i uppdrag att föreslå ett mer rättssäkert system, som också skulle vara mer förutsebart för den dömde och kriminalvården.

Levéns förslag, som gick ut på att skapa en möjlighet till villkorlig frigivning, bearbetades i Justitiedepartementet, och fick i slutänden en lite annan utformning. I stället för villkorlig frigivning får domstolen omvandla livstidsstraffet till ett tidsbestämt fängelsestraff.

Omvandlingslagen trädde i kraft den första november 2006. En ansökan kom in redan innan lagen trätt i kraft, berättade Per Grevesmühl.

Fritt val av biträde

Inför lagändringen utbröt en diskussion om var frågan om omvandling skulle prövas. Valet föll på Örebro tingsrätt som första instans.

– Det är en intressant men grannlaga uppgift att vara specialdomstol för en sådan här uppgift, säger Per Grevesmühl som har haft de flesta ärendena.

Han delar numera ansvaret med en rådman. Motpart till den livstidsdömde vid prövningen är åklagaren. Idag fördelas uppdragen bland åtta åklagare i Mellansverige.

Huvudregeln är att den livstidsdömde själv ska ansöka om omvandling.

– Syftet är att få dessa personer att engagera sig, sa Grevesmühl, som också förklarade att det inte finns några formella krav på ansökan.

När en ansökan har inkommit förordnar tingsrätten ett offentligt biträde för den dömde och tar in livstidsdomen och yttranden från Kriminalvården och Rättsmedicinalverket. Därefter får den dömde och åklagaren tillfälle att yttra sig. 

– Vi har inga restriktioner alls för de offentliga biträdena i dessa mål. Begär man en advokat från en annan del av landet får man honom eller henne, förklarade Per Grevesmühl.

Den dömde har rätt att begära en muntlig förhandling, en förhandling som huvudsakligen består av förhör med den dömde och ibland vittnen.

En av de viktigaste frågorna för domstolen att ta ställning till när en ansökan om omvandling prövas, är enligt Per Grevesmühl risken för återfall.

– Finns det en konkret och beaktansvärd risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag ska det enligt förarbetena bli avslag. Det har tillämpats i några fall redan, berättade han.

I de allra flesta fall tar tingsrätten hjälp av Rättsmedicinalverket när man ska bedöma återfallsrisken. Utredningen görs av en grupp med psykolog, rättspsykiater, kurator och skötare, som normalt träffar den dömde två gånger. Förutom ett utlåtande lämnar gruppen också förslag till åtgärder som kan minska risken för återfall.

En annan bedömningsgrund som lagstiftaren särskilt tryckt på är hur den dömde uppträtt under tiden i fängelse. Det handlar, enligt Per Grevesmühl inte om att bädda sängen och passa tider, utan om det förekommit allvarlig misskötsamhet, som hot eller våld mot medintagna eller personal, eller rymningar.

– Det är inte alltid så lätt för tingsrätten att avgöra denna fråga utifrån det underlag som Kriminalvården förser oss med. Vi vet inte alls vilken utredning som ligger till grund för en disciplinär åtgärd mot den dömde, sa Per Grevesmühl, som tyckte att det fanns en del att förbättra på detta område.

Hälften bifölls

När domstolen väl fattat ett beslut om omvandling av livstidsdomen kommer uppgiften att tidsbestämma straffet. Enligt lagen ska det bland annat göras utifrån hur lång tid som avtjänats och vilken tid som kan behövas för utslussningen i samhället.

Kriminalvården rekommenderar ofta mellan ett och två års utslussning, en period som kan användas till att skapa kontakter och bostad utanför fängelset och återskapa sociala nätverk.

Av de 31 ärenden som avgjorts i sak hittills har 17 bifallits, alltså mer än hälften.  Genomsnittstiden för dem som fått sina straff tidsbestämda är med det nya systemet cirka 22 år. Den tiden blir dock längre om man räknar in de fall där den dömde vid tiden för prövningen redan har avtjänat 24 år eller mer. Då måste ju tingsrätten i händelse av bifall bestämma tiden till tider som klart överstiger genomsnittstiden; tingsrätten har vid tidsbestämningen att ta hänsyn till reglerna om villkorlig frigivning.

Eftersom den som fått avslag kan ansöka igen när ett år har gått från det att avslagsbeslutet vann laga kraft börjar nu Örebro tingsrätt få den andra omgången ansökningar, berättade han också.

Väcker intresse

Brott och straff är stora frågor i medierna, och behandlingen av ansökningar om omvandling av livstidsstraff väcker ofta intresse.

– Det är ett stort tryck kring domstolen inför förhandlingar, vid förhandlingar och när besluten kommer, sa Per Grevesmühl.

Också i fängelserna följer många omvandlingsmålen.

– Intresset från livstidsdömda i Sverige på hur utfallet blivit i varje beslut är också stort. Många rekvirerar besluten för att läsa igenom och se om beslutet är tillämpligt på det egna fallet, förklarade Grevesmühl.

Intresset för det nya systemet med omvandling av livstidsstraff har, enligt Grevesmühl, fått en positiv bieffekt.

– Från Kriminalvården tycker man sig ha märkt att många livstidsdömda har ändrat sitt beteende numera. De har blivit mycket skötsamma och samarbetsvilliga, och intresserade av programverksamhet, sa han.

Straffskalan – en aktuell fråga

Straffskalan för grova brott är alltjämt en aktuell fråga. Per Grevesmühl berättade i Tällberg lite om riksåklagaren Anders Perklevs utredning om straffnivåerna. Det är så gott som uteslutande mord som lett till livstidsstraff i Sverige.

Efter en HD-dom 2007, som fastslog att livstid bara ska utdömas för de allra allvarligaste fallen av mord, fick Perklev tilläggs-direktiv att också utreda straffskalan för mord. Straffnivåutredningens förslag blev, efter ett rekordsnabbt arbete, att påföljden för mord ska vara mellan 10 och 18 års fängelse, eller livstid.

Vi får se vad lagstiftaren kommer att säga. Det blir i alla fall inte någon förändring till den 1 januari 2009 som förslaget är, eftersom man ännu inte fattat beslut om en lagrådsremiss, sa Per Grevesmühl.

Ulrika Brandberg 

Fakta - Lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid

 

Lagen tillämpas på livstidsdömda som avtjänar sitt straff i Sverige. Den är inte tillämplig på personer som dömts av vissa internationella domstolar. Ansökan om omvandling av livstidsstraffet får göras av den som är livstidsdömd, eller om det finns särskilda skäl av kriminalvården. Motpart är åklagaren.

 

(2 §) Ansökan om omvandling av livstidsstraff får göras tidigast när man avtjänat tio år av sitt straff. Efter ett avslag ska minst ett år gå innan en ny prövning kan göras.

 

(3 §) Vid prövningen ska domstolen ta hänsyn till den tid som avtjänats, vilka omständigheter som legat till grund för straffmätningen, om det finns risk för återfall i allvarliga brott, om den livstidsdömde ”åsidosatt vad som gäller för verkställigheten” och om han medverkat till att främja sin återanpassning i samhället.

 

(4§) Hittills har 54 ansökningar om omvandling kommit in till Örebro tingsrätt. 39 av dem är avgjorda, varav 31 avgjorda i sak. Totalt har 17 bifallits, varav några efter prövning i hovrätt och Högsta domstolen.  

 

 

Fakta Livstidsstraffets historia

 

Livstidsstraffets historia är knappt 500 år. På 1570-talet benådade Johan III dödsdömda, som istället fick tillbringa livet på fästning. På 1600-talet började hovrätterna på eget initiativ omvandla dödsstraff till livstidsstraff.

 

Först med 1734 års lag lagfästes påföljden för vissa brott, om än ganska få i jämförelse med de 68 brottstyper som ledde till dödsstraff. I strafflagen från 1865 var dödsstraff fortfarande vanligt, men i praktiken omvandlades straffet ofta till livstids fängelse.

 

Vid sekelskiftet fanns ungefär 100 livstidsdömda i Sverige, en siffra som sedan minskade fram till slutet av 1980-talet. Som lägst fanns tio livstidsdömda. Sedan ändrades reglerna för rättspsykiatrisk vård. Dessutom blåste nya vindar, och man fokuserade rätt mycket på brottsoffer.

 

Antalet livstidsdömda ökade dramatiskt. Idag sitter runt 160 personer på livstid. Siffran kan jämföras med Danmark, där färre än 20 personer är dömda till livstidsstraff.   

 

 Källa: Per Grevesmühl