Disciplinärende 5

Konkurrensverket har i skrivelse till Advokatsamfundets generalsekreterare ställt frågan huruvida A agerat i strid med god advokatsed. Till skrivelsen har bifogats en skriftlig redogörelse varav framgår i huvudsak följande.

Konkurrensverket genomförde den 17 januari 2006, jämlikt 47 § konkurrenslagen, en särskild undersökning hos företagen P, Q, R, S, T, U och V (ett helägt dotterföretag till U). Undersökningen var ett led i den kartellutredning som bedrevs utifrån misstankar om marknadsdelning och prissamarbete. Den 3 mars anmälde sig A som ombud för samtliga företag förutom T. Därefter deltog A vid förhör med företrädare för några av de företag han representerade. Vidare hade A bland annat gemensamt möte med ett par av företagen i Konkurrensverkets lokaler samt begärde ut samtliga förhörsprotokoll, dock utan att få ut dessa. Konkurrensverket kontaktade A och förklarade olämpligheten i att denne företrädde flera företag i den pågående utredningen. Efter betänketid återkom A och meddelade att han frånträdde sitt uppdrag för samtliga bolag, med undantag för U och V.

Den 21 mars genomfördes en särskild undersökning hos bland annat X. Vid undersökningen påträffades ett e-postmeddelande från S VD, vilket även var ställt till P, Q m.fl. Meddelandet utgjordes av en kort kommentar och ett vidarebefordrat meddelande från A. Av meddelandet framgick att A nyligen kontaktats av Konkurrensverket som framfört uppfattningen att det stod i strid med Advokatsamfundets regler att denne företrädde alla företagen. A framförde i meddelandet den uppfattningen att Konkurrensverket hade fel. A föreslog att han ”även om Konkurrensverket är ute och cyklar”, i syfte att ”göra Konkurrensverket nöjda”, formellt skulle frånträda uppdraget som ombud för de inblandade företagen. A skulle därefter hjälpa företagen att finna andra ombud – företrädesvis unga advokater, ”som inte tar så mycket betalt”, vilka kunde ”fronta mot Konkurrensverket”. A skulle dock själv fortsätta att ”samordna” hanteringen av ärendet. A avslutade sitt meddelande med att han ansåg att företagen borde agera i enlighet med hans förslag då det låg i deras intresse att göra det. Enligt Konkurrensverkets förmenande synes A, trots utfästelse om motsatsen, ha fortsatt att vara ombud för mer än ett av de utredda företagen. En omständighet som bland annat riskerar att försvåra Konkurrensverkets utredningsarbete och möjligheter att påvisa förekomsten av en kartell, men som också torde stå i strid med de vägledande reglerna om god advokatsed. Även åtgärden att lämna felaktig information till Konkurrensverket rörande sitt biträde torde stå i strid med de vägledande reglerna om god advokatsed.

I infordrat yttrande av den 12 maj 2006 har A uppgett i huvudsak följande.

Det är korrekt att han åtog sig att vara ombud för de angivna företagen. Skälet därtill var att företagen så önskade i syfte att hålla ned sina ombudskostnader – det är i sammanhanget frågan om små företag med begränsade ekonomiska resurser. Innan han åtog sig uppdraget försökte han försäkra sig om att någon intressekonflikt inte förelåg – företagen uppgav alla att det inte fanns någon som helst sanning i de påståenden om överträdelse av konkurrenslagen som påståtts från Konkurrensverkets sida. Enligt företagen hade hela ärendet initierats som en hämnd från en person som blivit avskedad från posten som VD hos ett av företagen. Enligt upplysningar som han erhöll – den före detta VD:n hade också kontaktat andra myndigheter och gjort anmälningar mot företagen – var personen i fråga en rättshaverist. Den omständigheten, i kombination med att Konkurrensverket enbart grundade sin ansökan om undersökning på personens uppgifter, gjorde att han inte fann anledning att betvivla uppgiften att det var fråga om en hämndåtgärd utan någon verklighetsförankring. Det var därför uppenbart att det inte förelåg någon intressekonflikt och att sådan inte heller kunde tänkas uppkomma i framtiden. Han upplyste dock företagen om att han kunde komma att tvingas avträda som ombud om det framkom något som gjorde att hans bedömning kunde ifrågasättas. Han upplyste vidare om de nedsättnings- och eftergiftsbestämmelser som fanns i konkurrenslagen. Företagens företrädare förstod detta, men de ville ändå ha ett gemensamt ombud.

Det är vidare korrekt att han blev kontaktad av Konkurrensverket som ifrågasatte lämpligheten av att han uppträdde som gemensamt ombud för företagen. Han förklarade då att han inte delade Konkurrensverkets uppfattning, men att han skulle diskutera saken med sina huvudmän. Efter detta samtal skickade han det e-postmeddelande som Konkurrensverket refererat till – uttrycket ”Konkurrensverket är ute och cyklar” syftade på Konkurrensverkets misstankar i sak mot företagen. Ingenstans i e-postmeddelandet nämns uppgiften att han bara ”formellt” skulle avträda som ombud, ej heller nämns uttrycket ”fronta mot Konkurrensverket”. Företagen och han enades därefter om att han skulle avträda som ombud för alla företag utom för U och V. Orsaken därtill var inte att han ändrat uppfattning om att han kunde vara ombud för alla företag, utan att han och huvudmännen ansåg att det fanns en risk för att dessa skulle få sämre relation med Konkurrensverket om han kvarstod som ombud för samtliga företag. De enades också om att han skulle hjälpa de företag som ville ha egna ombud och därvid försöka approchera ombud som inte var så dyra. För företagen var det klart att han därefter skulle sätta U och V:s intressen främst. Han nämnde samtidigt att det enligt hans förmenande inte fanns något lagligt hinder mot att företag som var föremål för Konkurrensverkets undersökning samarbetade. Han skulle ta upp frågan och föreslå detta med de ombud som respektive företag skulle komma att utse.

Det är fel som påstås att han i praktiken fortfarande fungerar som ombud för mer än ett av företagen och något vilseledande av Konkurrensverket har heller inte skett. Han anser sig inte tvungen att meddela Konkurrensverket att han avser att föreslå företagens nya ombud samarbete mot Konkurrensverket. Det finns inte heller något lagligt hinder mot att företag samarbetar mot Konkurrensverket i en kartellutredning.

Advokatsamfundets styrelse beslutade den 8 juni 2006 att ta upp ett disciplinärende mot A.

A har beretts tillfälle att slutföra sin talan och därvid uppgett i huvudsak följande.

Det är enligt hans förmenande en ny inställning från Konkurrensverkets sida att man, per definition, anser det strida mot god advokatsed att en advokat företräder fler än ett misstänkt företag i en kartellutredning. Såvitt han förstått har Konkurrensverket inte tidigare förfäktat denna åsikt. I det s.k. Biliamålet – omfattande åtta kartellmisstänkta företag – företräddes sex av företagen av samma ombud. Bland annat denna omständighet ingick i beslutsunderlaget då han accepterade att företräda flera företag i den nu aktuella utredningen. Vidare ifrågasätter han huruvida Konkurrensverket, med hänsyn till reglerna om advokatsekretess, hade rätt att läsa det påträffade e-postmeddelandet.

Nämnden gör följande bedömning.
Med hänsyn till bestämmelsen i 47 § konkurrenslagen skulle A ha avböjt att biträda mer än ett av de berörda företagen. Genom att företräda flera av företagen har han handlat i strid med god advokatsed. Också genom att fortsätta sitt biträde åt en av klienterna och dennes dotterbolag har han åsidosatt sina plikter som advokat.

På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon åtgärd.