Disciplinnämnden behåller kontrollen
Nr 2 2005 Årgång 71
Under åren har kraven på en ökad öppenhet framförts när det gäller samfundets disciplinverksamhet. Men numera är det samfundet som drivet på mot en allt större öppenhet. Justitiekanslern tycker att disciplinnämndens tillsyn fungerar bra.
Advokatkåren har under senare år vuxit kraftigt och samfundet har i skrivande stund totalt 4260 ledamöter. Antalet advokater som anmäls till disciplinnämnden varierar från år till år. Under 2004 kom 591 ärenden in till disciplinnämnden, mot 540 året innan. Merparten av de anmälda är humanjurister, men fler och fler affärsjurister anmäls.
Claes Peyron, ordförande i disciplinnämnden sedan 12 år, har inte sett några dramatiska förändringar i antalet anmälningar, utan att de ökat ungefär som kåren har vuxit. Anmälningarna speglar vad som händer i samhället, och han exemplifierar det med att många anmälningar i början av 90-talet gällde konkursärenden, och att antalet anmälningar om företagsförvärv ökar i lågkonjunktur.
Claes Peyron tycker inte att anmälningsfrekvensen är oroande, om man ser till hur många ärenden som alla advokater i landet handlägger. Samfundet beräknar att advokatuppdragen i Sverige överstiger en halv miljon varje år.
– Man hade kanske kunnat vänta sig att ärendemängden i disciplinnämnden skulle ha sjunkit något i och med att färre advokater arbetar med familjerätt numera, men sänkningen har kompenserats av att anmälningsbenägenheten verkar ha ökat något på affärssidan, säger Claes Peyron.
Sed utvecklas ständigt
En advokat ska redbart och nitiskt utföra anförtrodda uppdrag och iaktta god advokatsed, enligt Rättegångsbalken och Advokatsamfundets stadgar. Vad som är god advokatsed finns till viss del nedskrivet i samfundets vägledande regler – men långt ifrån alla möjliga situationer kan förutses.
Reglerna fortsätter därför ständigt att utvecklas varefter disciplinnämnden prövar ärenden och styrelsen gör vägledande uttalanden.
På Advokatsamfundet arbetar fyra jurister med att handlägga disciplinärenden. När en advokat anmäls tas frågan normalt först upp i en prövningsavdelning. Där kan ärendet avskrivas eller ges vidare till disciplinnämnden. Nämnden består av elva ledamöter, varav åtta är advokater och tre är ledamöter som utses av regeringen. Om disciplinnämnden anser att advokaten har brutit mot god advokatsed kan den besluta om en disciplinär påföljd; den kan göra ett uttalande, meddela erinran eller varning, tilldela en varning med straffavgift, ge förbud mot yrkesmässig rådgivning eller besluta om uteslutning.
I de flesta ärenden under 2004 som ledde till reaktion blev påföljden erinran, 77 ärenden. I 22 ärenden tilldelades varning, i sex ärenden beslutades om varning med straffavgift och en advokat uteslöts.
Justitiekanslern, JK, utövar tillsyn över Advokatsamfundet och kan begära att beslut omprövas i disciplinnämnden eller överprövas i Högsta domstolen. En advokat som har blivit utesluten ur Advokatsamfundet kan överklaga till Högsta domstolen.
Intressant och svårt
De tre medlemmarna i disciplinnämnden som vi har talat med tycker att uppdraget är intressant och ibland svårt.
När advokater prickats identifierar de ordförande Claes Peyron som den största boven. Några kan bli så sura att de går en omväg för att slippa möta honom.
Claes Peyron säger att nämndens uppdrag är ansvarsfullt men att det också har något av ett underhållningsvärde, eftersom varje ärende är en liten novell för sig.
– Jag minns särskilt ett ärende om uteslutning där det beslutades med minsta möjliga majoritet. Sedan uppehävde HD beslutet, också med minsta möjliga majoritet. Jag var i och för sig på den stränga sidan, men upplevde att det är tragiskt att snubbla så på mållinjen. Åtskilliga ärenden speglar annars just personliga tragedier, både för anmälarna och advokaterna, säger Claes Peyron.
Sture Larsson satt i nämnden sedan 1993, som vice ordförande de senaste åren, och slutade förra året.
– Advokatetik är inget lätt område, det är inte vitt och svart. Men vi hade en prestigelös stämning i nämnden med en öppen diskussion. Det är svårt med jävsfrågor, hur försiktig man ska vara ur jävssynpunkt. Uteslutningsärenden var också alltid känsliga, det är ju ett yrkesförbud som ligger i det, så där tänker man sig för många gånger, säger Sture Larsson.
Vänsterpartistiska riksdagsledamoten Alice Åström är sedan sommaren 2004 en av de tre offentliga representanterna. Hon tycker det är intressant att få se ”inifrån” hur bedömningarna går till och att sätta sig in i de yrkesetiska reglerna, särskilt som verksamheten ibland orsakar politisk debatt.
– Kraven som ställs är till och med högre än vad jag förväntat mig, processen är noggrann och utredningarna är mycket gedigna, säger Alice Åström.
Hon har nu vant sig vid att det är mellan sex och åtta kilo papper som hon ska läsa igenom inför varje möte. Alice Åström blev positivt överraskad av de intensiva och ibland långa diskussionerna som förs.
– En svårighet i en del ärenden är när man kan se att advokaten inte har varit så skicklig. Att advokaten hade kunnat göra på ett annat sätt och kunnat få ett annat utfall, men där man inte kan påvisa att något fel har gjorts, vare sig etiskt eller formellt. Tanken ”vad är det egentligen för fel som har begåtts” måste man hela tiden ha framför sig i bedömningsarbetet. Det är ju inte straffbart att inte vara en toppadvokat och det är inte straffbart att vara en medelmåtta – även om det kan drabba tredje man, säger Alice Åström.
Advokaternas och samhällsrepresentanternas åsikter brukar inte skilja sig nämnvärt åt.
Utrett område
Länge har disciplinnämndens vara eller inte vara diskuterats och det har påståtts att advokater håller varandra om ryggen. I mitten av 1990-talet gav riksdagen i uppdrag åt Justitiedepartementet att se över systemet. 1999 lade Advokatkommittén fram sitt betänkande som innebar vissa förslag på förändringar, men egentligen ingen kritik mot hur tillsynen sköttes.
På Justitiedepartementet berättar man att betänkandet till stor del kom till för att dåvarande justitiekanslern, JK, ville släppa sin tillsyn av Advokatsamfundet.
Den nuvarande JK, Göran Lambertz, vill däremot inte alls lyfta frågan från sig.
– Jag ser ingen anledning att ändra tillsynsformen. Vi tittar på alla beslut i ärenden, och den genomgående känslan är att tillsynen fungerar mycket bra. Disciplinnämndens verksamhet bör åtnjuta ett stort förtroende, säger Göran Lambertz.
De flesta förslag i Advokatkommitténs betänkande är inte längre aktuella. Frågor som inte helt gått i graven är till exempel reglerna om överklagande av beslut i disciplinärenden, rätten till insyn i samfundets verksamhet och prövning av debiterat arvode.
Högsta domstolen, HD, som hittills är besvärsinstans för inträdesfrågor och uteslutningar, hoppas på en förändring. HD skulle hellre vilja att överklagandena gick till hovrätten först, och att man efter ett eventuellt beviljat prövningstillstånd skulle gå vidare till HD, berättar justitierådet Bo Svensson, ordförande i Högsta domstolen.
– Ärendena tar tid och vi uppfattar dem som ett sidospår till vår huvudverksamhet. Vår uppgift är ju i första hand att vara prejudikatbildande och dessa ärenden har väldigt sällan något sådant värde. Det framstår som meningslöst när exempelvis en advokat på goda grunder uteslutits, men inte tar ett nej för ett nej. Oftast kommer vi fram till samma beslut, säger Bo Svensson.
På Justitiedepartementet säger man att annat har högre prioritet och att inga förändringar kommer att ske den närmaste tiden.
Advokatsamfundet tycker inte att överklagandeinstansen ska bytas, utan vill av legitimitetsskäl ha ärendena kvar i HD.
Andra yrkeskategorier har olika typer av tillsynsorgan, varav några är statliga myndigheter. Det gäller bland annat revisorer, som kontrolleras av Revisorsnämnden, fastighetsmäklare, som registreras hos Fastighetsmäklarnämnden, samt domare och åklagare, där anmälningar prövas av Statens ansvarsnämnd. För andra yrkesgrupper utövas kontrollen av ett organ mer inom branschen, ungefär som advokaterna. Journalister har bland annat Pressens opinionsnämnd (PON) och Allmänhetens pressombudsman (PO) som ska se till att etiska regler följs. För anställda inom polisväsendet utövar Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen tillsynen. I dessa nämnder finns personer inom respektive bransch men också alltid några ledamöter som är utomstående, liksom i samfundets disciplinnämnd. Det är alltså inte bara advokater som ”granskar sig själva”.
Större öppenhet
Samtliga beslut i disciplinärenden skickas till JK där de blir offentliga. JK kan även begära in alla akter i ett ärende som då blir offentliga, JK gör dock en sekretessbedömning. Eftersom besluten blir offentliga hos JK har Advokatsamfundet beslutat om en ökad öppenhet med allmänna uppgifter om påföljder och om ett beslut hos samfundet – man gör dock en sekretessbedömning. Sedan länge publiceras sammandrag av disciplinärenden anonymiserade i tidskriften Advokaten.
– Att publicera besluten i tidskriften Advokaten är nästan det viktigaste i disciplinnämndens verksamhet. Vi är ju inte till för att straffa advokater, vi är till för att försöka säga hur advokater bör uppföra sig. Det är själva kärnan. Sen är jag lite kluven till att alla människor kan läsa hela beslutet hos JK: det är bra att uppgifter går att få fram hos Advokatsamfundet, men en konsekvens kan bli att man hänger ut klienters och motparters hela livshistorier, säger Claes Peyron. Och det kan drabba inte bara anmälarna, som ju har en valsituation, utan också andra inblandade i ärendet. Det är viktigt att förstå att om vi är lite försiktiga med information är det aldrig av omtanke om advokater.
Öppenhet innebär en balansgång, anser Alice Åström.
– Även om en advokat får en påföljd kan det finnas personliga och privata skäl till varför det har blivit som det blivit. Det innebär inte att advokaten inte ska ha en påföljd, men det är viktigt att inte kränka den enskilda personens integritet, säger Alice Åström.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har drivit på arbetet med enökad öppenhet i disciplinnämnden, trots att man till viss del kan ifrågasätta offentligheten. Skälet är att besluten ju ändå blir offentliga hos JK. Sekretessen ska ju skydda klientintresset. En risk med öppenheten är därför att benägenheten att anmäla skulle kunna minska, vilket i sin tur skulle försämra tillsynsverksamheten.
Framtiden
Claes Peyron anser att disciplinsystemet har en brist i och med att varningar och då främst med straffavgift inte går att överklaga. Han förstår frustrationen hos den som får en varning och 50000 kronor i straffavgift utan att kunna få frågan omprövad. Dilemmat är, enligt Peyron, att möjligheten att överklaga skulle få systemet, som till största delen är ett ideellt uppbyggt prövningssystem, att bryta samman eller dra mycket större kostnader. Den som känner sig felaktigt dömd till straffavgift kan alltid låta bli att betala. Då händer ingenting annat än att han eller hon anses ha utträtt ur samfundet.
Något som kan hota samfundets självreglerande roll är en rapport om den juridiska tjänstemarknaden i England och Wales. Utredaren, Sir David Clementi, föreslår bland annat nya regler och nytt tillsynsorgan. Något som på sikt riskerar att hota Advokatsamfundens självbestämmande.
Varken Alice Åström, Claes Peyron eller Sture Larsson ser något omedelbart hot mot disciplinnämnden.
Alice Åström är bekymrad över en annan diskussion.
– Det jag kan känna oro över och se som ett hot, för disciplinnämnden och samfundet, är diskussionen i sexualmål, om vad försvararen egentligen får säga och fråga. Om det dyker upp förslag som begränsar försvararens roll under rättegången har Advokatsamfundet till uppgift att försvara försvarsadvokaternas rättigheter och roll i processen. I den infekterade debatten hör man ibland sägas att det är olämpligt att samfundet får bestämma om disciplinpåföljder när de försvarar försvarsadvokaternas rätt att få yttra sig så där, säger Alice Åström.
Ordföranden Claes Peyron hoppas att advokater får behålla sitt självbestämmande. Han tror att advokater genomskådar vad som har hänt betydligt bättre än omvärlden och att om man lägger tillsynsrollen på andra kommer formella bevisfrågor att spela en ännu större roll. Det blir lättare för en advokat att dra sig undan sitt ansvar. Han står helt främmande inför tanken att nämnden skulle skydda kollegor.
– Jag tror att en sträng disciplinverksamhet är bra för varumärket advokat. Det viktigaste är att nämnden inte kommer under statens inflytande. Staten är ju trots allt den största motparten till våra klienter i alla brottmål, skattemål och så vidare. Det skulle därför vara olyckligt om den fick diktera hur advokaten ska uppföra sig. Jag tror att en majoritet av advokaterna bör utforma god advokatsed.
SANNA ARNDT
Publicerad i nr 2, 2005
Claes Peyron, ordförande i disciplinnämnden sedan 12 år, har inte sett några dramatiska förändringar i antalet anmälningar, utan att de ökat ungefär som kåren har vuxit. Anmälningarna speglar vad som händer i samhället, och han exemplifierar det med att många anmälningar i början av 90-talet gällde konkursärenden, och att antalet anmälningar om företagsförvärv ökar i lågkonjunktur.
Claes Peyron tycker inte att anmälningsfrekvensen är oroande, om man ser till hur många ärenden som alla advokater i landet handlägger. Samfundet beräknar att advokatuppdragen i Sverige överstiger en halv miljon varje år.
– Man hade kanske kunnat vänta sig att ärendemängden i disciplinnämnden skulle ha sjunkit något i och med att färre advokater arbetar med familjerätt numera, men sänkningen har kompenserats av att anmälningsbenägenheten verkar ha ökat något på affärssidan, säger Claes Peyron.
Sed utvecklas ständigt
En advokat ska redbart och nitiskt utföra anförtrodda uppdrag och iaktta god advokatsed, enligt Rättegångsbalken och Advokatsamfundets stadgar. Vad som är god advokatsed finns till viss del nedskrivet i samfundets vägledande regler – men långt ifrån alla möjliga situationer kan förutses.
Reglerna fortsätter därför ständigt att utvecklas varefter disciplinnämnden prövar ärenden och styrelsen gör vägledande uttalanden.
På Advokatsamfundet arbetar fyra jurister med att handlägga disciplinärenden. När en advokat anmäls tas frågan normalt först upp i en prövningsavdelning. Där kan ärendet avskrivas eller ges vidare till disciplinnämnden. Nämnden består av elva ledamöter, varav åtta är advokater och tre är ledamöter som utses av regeringen. Om disciplinnämnden anser att advokaten har brutit mot god advokatsed kan den besluta om en disciplinär påföljd; den kan göra ett uttalande, meddela erinran eller varning, tilldela en varning med straffavgift, ge förbud mot yrkesmässig rådgivning eller besluta om uteslutning.
I de flesta ärenden under 2004 som ledde till reaktion blev påföljden erinran, 77 ärenden. I 22 ärenden tilldelades varning, i sex ärenden beslutades om varning med straffavgift och en advokat uteslöts.
Justitiekanslern, JK, utövar tillsyn över Advokatsamfundet och kan begära att beslut omprövas i disciplinnämnden eller överprövas i Högsta domstolen. En advokat som har blivit utesluten ur Advokatsamfundet kan överklaga till Högsta domstolen.
Intressant och svårt
De tre medlemmarna i disciplinnämnden som vi har talat med tycker att uppdraget är intressant och ibland svårt.
När advokater prickats identifierar de ordförande Claes Peyron som den största boven. Några kan bli så sura att de går en omväg för att slippa möta honom.
Claes Peyron säger att nämndens uppdrag är ansvarsfullt men att det också har något av ett underhållningsvärde, eftersom varje ärende är en liten novell för sig.
– Jag minns särskilt ett ärende om uteslutning där det beslutades med minsta möjliga majoritet. Sedan uppehävde HD beslutet, också med minsta möjliga majoritet. Jag var i och för sig på den stränga sidan, men upplevde att det är tragiskt att snubbla så på mållinjen. Åtskilliga ärenden speglar annars just personliga tragedier, både för anmälarna och advokaterna, säger Claes Peyron.
Sture Larsson satt i nämnden sedan 1993, som vice ordförande de senaste åren, och slutade förra året.
– Advokatetik är inget lätt område, det är inte vitt och svart. Men vi hade en prestigelös stämning i nämnden med en öppen diskussion. Det är svårt med jävsfrågor, hur försiktig man ska vara ur jävssynpunkt. Uteslutningsärenden var också alltid känsliga, det är ju ett yrkesförbud som ligger i det, så där tänker man sig för många gånger, säger Sture Larsson.
Vänsterpartistiska riksdagsledamoten Alice Åström är sedan sommaren 2004 en av de tre offentliga representanterna. Hon tycker det är intressant att få se ”inifrån” hur bedömningarna går till och att sätta sig in i de yrkesetiska reglerna, särskilt som verksamheten ibland orsakar politisk debatt.
– Kraven som ställs är till och med högre än vad jag förväntat mig, processen är noggrann och utredningarna är mycket gedigna, säger Alice Åström.
Hon har nu vant sig vid att det är mellan sex och åtta kilo papper som hon ska läsa igenom inför varje möte. Alice Åström blev positivt överraskad av de intensiva och ibland långa diskussionerna som förs.
– En svårighet i en del ärenden är när man kan se att advokaten inte har varit så skicklig. Att advokaten hade kunnat göra på ett annat sätt och kunnat få ett annat utfall, men där man inte kan påvisa att något fel har gjorts, vare sig etiskt eller formellt. Tanken ”vad är det egentligen för fel som har begåtts” måste man hela tiden ha framför sig i bedömningsarbetet. Det är ju inte straffbart att inte vara en toppadvokat och det är inte straffbart att vara en medelmåtta – även om det kan drabba tredje man, säger Alice Åström.
Advokaternas och samhällsrepresentanternas åsikter brukar inte skilja sig nämnvärt åt.
Utrett område
Länge har disciplinnämndens vara eller inte vara diskuterats och det har påståtts att advokater håller varandra om ryggen. I mitten av 1990-talet gav riksdagen i uppdrag åt Justitiedepartementet att se över systemet. 1999 lade Advokatkommittén fram sitt betänkande som innebar vissa förslag på förändringar, men egentligen ingen kritik mot hur tillsynen sköttes.
På Justitiedepartementet berättar man att betänkandet till stor del kom till för att dåvarande justitiekanslern, JK, ville släppa sin tillsyn av Advokatsamfundet.
Den nuvarande JK, Göran Lambertz, vill däremot inte alls lyfta frågan från sig.
– Jag ser ingen anledning att ändra tillsynsformen. Vi tittar på alla beslut i ärenden, och den genomgående känslan är att tillsynen fungerar mycket bra. Disciplinnämndens verksamhet bör åtnjuta ett stort förtroende, säger Göran Lambertz.
De flesta förslag i Advokatkommitténs betänkande är inte längre aktuella. Frågor som inte helt gått i graven är till exempel reglerna om överklagande av beslut i disciplinärenden, rätten till insyn i samfundets verksamhet och prövning av debiterat arvode.
Högsta domstolen, HD, som hittills är besvärsinstans för inträdesfrågor och uteslutningar, hoppas på en förändring. HD skulle hellre vilja att överklagandena gick till hovrätten först, och att man efter ett eventuellt beviljat prövningstillstånd skulle gå vidare till HD, berättar justitierådet Bo Svensson, ordförande i Högsta domstolen.
– Ärendena tar tid och vi uppfattar dem som ett sidospår till vår huvudverksamhet. Vår uppgift är ju i första hand att vara prejudikatbildande och dessa ärenden har väldigt sällan något sådant värde. Det framstår som meningslöst när exempelvis en advokat på goda grunder uteslutits, men inte tar ett nej för ett nej. Oftast kommer vi fram till samma beslut, säger Bo Svensson.
På Justitiedepartementet säger man att annat har högre prioritet och att inga förändringar kommer att ske den närmaste tiden.
Advokatsamfundet tycker inte att överklagandeinstansen ska bytas, utan vill av legitimitetsskäl ha ärendena kvar i HD.
Andra yrkeskategorier har olika typer av tillsynsorgan, varav några är statliga myndigheter. Det gäller bland annat revisorer, som kontrolleras av Revisorsnämnden, fastighetsmäklare, som registreras hos Fastighetsmäklarnämnden, samt domare och åklagare, där anmälningar prövas av Statens ansvarsnämnd. För andra yrkesgrupper utövas kontrollen av ett organ mer inom branschen, ungefär som advokaterna. Journalister har bland annat Pressens opinionsnämnd (PON) och Allmänhetens pressombudsman (PO) som ska se till att etiska regler följs. För anställda inom polisväsendet utövar Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen tillsynen. I dessa nämnder finns personer inom respektive bransch men också alltid några ledamöter som är utomstående, liksom i samfundets disciplinnämnd. Det är alltså inte bara advokater som ”granskar sig själva”.
Större öppenhet
Samtliga beslut i disciplinärenden skickas till JK där de blir offentliga. JK kan även begära in alla akter i ett ärende som då blir offentliga, JK gör dock en sekretessbedömning. Eftersom besluten blir offentliga hos JK har Advokatsamfundet beslutat om en ökad öppenhet med allmänna uppgifter om påföljder och om ett beslut hos samfundet – man gör dock en sekretessbedömning. Sedan länge publiceras sammandrag av disciplinärenden anonymiserade i tidskriften Advokaten.
– Att publicera besluten i tidskriften Advokaten är nästan det viktigaste i disciplinnämndens verksamhet. Vi är ju inte till för att straffa advokater, vi är till för att försöka säga hur advokater bör uppföra sig. Det är själva kärnan. Sen är jag lite kluven till att alla människor kan läsa hela beslutet hos JK: det är bra att uppgifter går att få fram hos Advokatsamfundet, men en konsekvens kan bli att man hänger ut klienters och motparters hela livshistorier, säger Claes Peyron. Och det kan drabba inte bara anmälarna, som ju har en valsituation, utan också andra inblandade i ärendet. Det är viktigt att förstå att om vi är lite försiktiga med information är det aldrig av omtanke om advokater.
Öppenhet innebär en balansgång, anser Alice Åström.
– Även om en advokat får en påföljd kan det finnas personliga och privata skäl till varför det har blivit som det blivit. Det innebär inte att advokaten inte ska ha en påföljd, men det är viktigt att inte kränka den enskilda personens integritet, säger Alice Åström.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har drivit på arbetet med enökad öppenhet i disciplinnämnden, trots att man till viss del kan ifrågasätta offentligheten. Skälet är att besluten ju ändå blir offentliga hos JK. Sekretessen ska ju skydda klientintresset. En risk med öppenheten är därför att benägenheten att anmäla skulle kunna minska, vilket i sin tur skulle försämra tillsynsverksamheten.
Framtiden
Claes Peyron anser att disciplinsystemet har en brist i och med att varningar och då främst med straffavgift inte går att överklaga. Han förstår frustrationen hos den som får en varning och 50000 kronor i straffavgift utan att kunna få frågan omprövad. Dilemmat är, enligt Peyron, att möjligheten att överklaga skulle få systemet, som till största delen är ett ideellt uppbyggt prövningssystem, att bryta samman eller dra mycket större kostnader. Den som känner sig felaktigt dömd till straffavgift kan alltid låta bli att betala. Då händer ingenting annat än att han eller hon anses ha utträtt ur samfundet.
Något som kan hota samfundets självreglerande roll är en rapport om den juridiska tjänstemarknaden i England och Wales. Utredaren, Sir David Clementi, föreslår bland annat nya regler och nytt tillsynsorgan. Något som på sikt riskerar att hota Advokatsamfundens självbestämmande.
Varken Alice Åström, Claes Peyron eller Sture Larsson ser något omedelbart hot mot disciplinnämnden.
Alice Åström är bekymrad över en annan diskussion.
– Det jag kan känna oro över och se som ett hot, för disciplinnämnden och samfundet, är diskussionen i sexualmål, om vad försvararen egentligen får säga och fråga. Om det dyker upp förslag som begränsar försvararens roll under rättegången har Advokatsamfundet till uppgift att försvara försvarsadvokaternas rättigheter och roll i processen. I den infekterade debatten hör man ibland sägas att det är olämpligt att samfundet får bestämma om disciplinpåföljder när de försvarar försvarsadvokaternas rätt att få yttra sig så där, säger Alice Åström.
Ordföranden Claes Peyron hoppas att advokater får behålla sitt självbestämmande. Han tror att advokater genomskådar vad som har hänt betydligt bättre än omvärlden och att om man lägger tillsynsrollen på andra kommer formella bevisfrågor att spela en ännu större roll. Det blir lättare för en advokat att dra sig undan sitt ansvar. Han står helt främmande inför tanken att nämnden skulle skydda kollegor.
– Jag tror att en sträng disciplinverksamhet är bra för varumärket advokat. Det viktigaste är att nämnden inte kommer under statens inflytande. Staten är ju trots allt den största motparten till våra klienter i alla brottmål, skattemål och så vidare. Det skulle därför vara olyckligt om den fick diktera hur advokaten ska uppföra sig. Jag tror att en majoritet av advokaterna bör utforma god advokatsed.
SANNA ARNDT
Publicerad i nr 2, 2005