Replik: Missförstånd och feltolkningar om nya sambolagen
Nr 6 2003 Årgång 69
I Advokaten 4/2003 skrev Arne Arstam om förslaget till ny sambolag. Tyvärr bygger inlägget till stora delar på missförstånd och feltolkningar av förslaget. Jag var en av dem som deltog i lagstiftningsarbetet med den nya sambolagen.
DEN NYA LAGEN innebär inte, som Arstam befarar, att all egendom som en sambo förvärvat genom arv, testamente eller gåva skall ingå i en bodelning mellan samborna, om förvärvet inte skett under villkor att egendomen skall vara enskild. Arstam kan vara lugn – regeringen har inte i sin strävan att fånga in substitut för enskild egendom råkat få med mer än vad man avsett.
Bodelningsreglerna i sambolagen gäller endast samboegendom. Vad som är samboegendom regleras i 3 §. Sambornas gemensamma bostad och bohag är samboegendom, om egendomen har förvärvats för gemensam användning och annat inte följer av bl.a. 4 §. Av 4 § – som alltså innebär en inskränkning i vad som utgör samboegendom – framgår att egendom som en sambo har fått från tredje man genom arv, testamente eller gåva med föreskrift om att den skall vara enskild inte utgör samboegendom. Även om gemensam bostad eller gemensamt bohag som en sambo har fått på detta sätt någon gång skulle anses förvärvad för gemensam användning ingår egendomen alltså inte i en bodelning.
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ skall inte, och kan knappast heller vid en rimligt noggrann genomläsning, tolkas så att egendom som en sambo erhållit i arv, på grund av testamente eller i gåva utan föreskrift om att egendomen skall vara enskild utgör samboegendom och alltså ingår i en bodelning mellan samborna. För säkerhets skull påpekas detta också uttryckligen i författningskommentaren (prop. 2002/03:80 s. 47). Om bostaden eller bohaget i dessa fall har förvärvats för gemensam användning eller inte får liksom hittills avgöras i varje enskilt fall. Har t.ex. en sambo i gåva fått köksutrustning eller vid arvskifte valt ut egendom till det gemensamma hemmet kan egendomen utgöra samboegendom. Att ett villkor av tredje man får genomslag i ett samboförhållande trots att begreppet ”enskild egendom” hör äktenskapsrätten till ligger väl i linje med principen att en benefik rättshandling skall tolkas subjektivt, dvs. i enlighet med den rättshandlandes vilja.
En annan fråga är om bestämmelsen behövs. Som Arstam påpekar är det redan i dag så att egendom (bostad och bohag) som en sambo har fått genom arv, testamente eller gåva med föreskrift om att egendomen skall vara enskild normalt undantas från bodelningen eftersom egendomen inte anses ha förvärvats för gemensam användning. Men rättsläget är inte helt klart. Vissa uttalanden i förarbetena till 1987 års sambolag kan tolkas i annan riktning (se prop. 1986/87:1 s. 105 och 264). Det uttalas t.ex. i kommentaren till den grundläggande lottläggningsregeln (10 § i 1987 års sambolag) att det får anses oskäligt att låta en sambo överta egendom som tillhör den andra sambon och som är enskild till följd av villkor vid gåva eller i testamente. Här undantas alltså egendomen från övertaganderätt inte därför att den inte förvärvats för gemensam användning utan därför att det får anses oskäligt. Även om Lagrådet (a. prop. s. 376) gav uttryck för uppfattningen att egendom som enligt villkor skall vara enskild inte kan anses förvärvad för gemensam användning, får ett klargörande nog anses befogat.
ARSTAM FÖRESLÅR att man låter sambolagen bli tillämplig endast på par som aktivt väljer detta. Det aktiva valet skulle enligt Arstam kunna ske genom ett registreringsförfarande eller genom ett avtal. Att sambolagen och dess bodelningsregler automatiskt fångar in alla samboförhållanden är – som Arstam anför – inte utan problem. Ett krav på ett aktivt val skulle kunna öka medvetenheten bland dem som berörs och minska risken för överraskningar om samboförhållandet upphör. Samtidigt är det inte helt lätt att hitta ett bra alternativ.
Ett registreringsförfarande har diskuterats i olika sammanhang och avfärdats. En risk med en sådan ordning är att den skyddslagstiftning som sambolagen är skulle gå förlorad; det kan antas att de som är i bäst behov av lagens skydd inte skulle vara de som registrerade sitt samboförhållande.
SKYDDSASPEKTEN talar också mot en renodlad avtalslösning. Många gånger blir samborna först vid upplösningen av samboförhållandet medvetna om behovet av att reglera sina mellanhavanden.
En fråga som kommit upp under arbetet med den nya sambolagen är om skyddet för en svagare part i ett samboförhållande kan stärkas ytterligare. En möjlighet som kommer att övervägas vidare inom Regeringskansliet är om sambor bör kunna avtala att också annan egendom än gemensam bostad och gemensamt bohag skall ingå i en bodelning. Genom en avtalslösning skulle samborna ges möjlighet att reglera sina mellanhavanden på det sätt som är lämpligt för deras individuella situation. Samtidigt skulle sambolagen alltjämt automatiskt ge en svagare part ett minimiskydd om samboförhållandet upphör. Vid en registreringslösning anser Arstam att det är lämpligt att ge registrering samma effekter som ett registrerat partnerskap har i dag. Jag har svårt att se vad som sakligt sett skulle vara vunnet med en sådan lösning. Ett registrerat partnerskap har ju i allt väsenligt samma rättsverkningar som ett äktenskap. Vad är då vunnet med ett nytt institut vid sidan av äktenskap/partnerskap?
Slutligen, Arstam påstår att den föreslagna definitionen av sambor har kritiserats av Lagrådet för att den tycks omfatta t.ex. syskon som bor tillsammans. Även här har Arstam missförstått. Några sådana synpunkter har Lagrådet alls inte framfört när det gäller definitionen av sambor i den nya sambolagen. Av definitionen följer att det skall vara fråga om ett parförhållande. Härmed avses att parterna skall bo tillsammans i ett förhållande vari normalt ingår ett sexuellt samliv. Detta anses utesluta t.ex. syskon. Vad Lagrådet däremot påpekade var att en bestämmelse i lagen om bostadsbidrag var oklar när det gällde den personkrets som omfattades och att den oklarheten utvidgades med den ändring av lagen som regeringen föreslog i lagrådsremissen. Oklarheten har åtgärdats i propositionen.
ANITA WICKSTRÖM
Ämnesråd i Justitiedepartementet
Bodelningsreglerna i sambolagen gäller endast samboegendom. Vad som är samboegendom regleras i 3 §. Sambornas gemensamma bostad och bohag är samboegendom, om egendomen har förvärvats för gemensam användning och annat inte följer av bl.a. 4 §. Av 4 § – som alltså innebär en inskränkning i vad som utgör samboegendom – framgår att egendom som en sambo har fått från tredje man genom arv, testamente eller gåva med föreskrift om att den skall vara enskild inte utgör samboegendom. Även om gemensam bostad eller gemensamt bohag som en sambo har fått på detta sätt någon gång skulle anses förvärvad för gemensam användning ingår egendomen alltså inte i en bodelning.
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ skall inte, och kan knappast heller vid en rimligt noggrann genomläsning, tolkas så att egendom som en sambo erhållit i arv, på grund av testamente eller i gåva utan föreskrift om att egendomen skall vara enskild utgör samboegendom och alltså ingår i en bodelning mellan samborna. För säkerhets skull påpekas detta också uttryckligen i författningskommentaren (prop. 2002/03:80 s. 47). Om bostaden eller bohaget i dessa fall har förvärvats för gemensam användning eller inte får liksom hittills avgöras i varje enskilt fall. Har t.ex. en sambo i gåva fått köksutrustning eller vid arvskifte valt ut egendom till det gemensamma hemmet kan egendomen utgöra samboegendom. Att ett villkor av tredje man får genomslag i ett samboförhållande trots att begreppet ”enskild egendom” hör äktenskapsrätten till ligger väl i linje med principen att en benefik rättshandling skall tolkas subjektivt, dvs. i enlighet med den rättshandlandes vilja.
En annan fråga är om bestämmelsen behövs. Som Arstam påpekar är det redan i dag så att egendom (bostad och bohag) som en sambo har fått genom arv, testamente eller gåva med föreskrift om att egendomen skall vara enskild normalt undantas från bodelningen eftersom egendomen inte anses ha förvärvats för gemensam användning. Men rättsläget är inte helt klart. Vissa uttalanden i förarbetena till 1987 års sambolag kan tolkas i annan riktning (se prop. 1986/87:1 s. 105 och 264). Det uttalas t.ex. i kommentaren till den grundläggande lottläggningsregeln (10 § i 1987 års sambolag) att det får anses oskäligt att låta en sambo överta egendom som tillhör den andra sambon och som är enskild till följd av villkor vid gåva eller i testamente. Här undantas alltså egendomen från övertaganderätt inte därför att den inte förvärvats för gemensam användning utan därför att det får anses oskäligt. Även om Lagrådet (a. prop. s. 376) gav uttryck för uppfattningen att egendom som enligt villkor skall vara enskild inte kan anses förvärvad för gemensam användning, får ett klargörande nog anses befogat.
ARSTAM FÖRESLÅR att man låter sambolagen bli tillämplig endast på par som aktivt väljer detta. Det aktiva valet skulle enligt Arstam kunna ske genom ett registreringsförfarande eller genom ett avtal. Att sambolagen och dess bodelningsregler automatiskt fångar in alla samboförhållanden är – som Arstam anför – inte utan problem. Ett krav på ett aktivt val skulle kunna öka medvetenheten bland dem som berörs och minska risken för överraskningar om samboförhållandet upphör. Samtidigt är det inte helt lätt att hitta ett bra alternativ.
Ett registreringsförfarande har diskuterats i olika sammanhang och avfärdats. En risk med en sådan ordning är att den skyddslagstiftning som sambolagen är skulle gå förlorad; det kan antas att de som är i bäst behov av lagens skydd inte skulle vara de som registrerade sitt samboförhållande.
SKYDDSASPEKTEN talar också mot en renodlad avtalslösning. Många gånger blir samborna först vid upplösningen av samboförhållandet medvetna om behovet av att reglera sina mellanhavanden.
En fråga som kommit upp under arbetet med den nya sambolagen är om skyddet för en svagare part i ett samboförhållande kan stärkas ytterligare. En möjlighet som kommer att övervägas vidare inom Regeringskansliet är om sambor bör kunna avtala att också annan egendom än gemensam bostad och gemensamt bohag skall ingå i en bodelning. Genom en avtalslösning skulle samborna ges möjlighet att reglera sina mellanhavanden på det sätt som är lämpligt för deras individuella situation. Samtidigt skulle sambolagen alltjämt automatiskt ge en svagare part ett minimiskydd om samboförhållandet upphör. Vid en registreringslösning anser Arstam att det är lämpligt att ge registrering samma effekter som ett registrerat partnerskap har i dag. Jag har svårt att se vad som sakligt sett skulle vara vunnet med en sådan lösning. Ett registrerat partnerskap har ju i allt väsenligt samma rättsverkningar som ett äktenskap. Vad är då vunnet med ett nytt institut vid sidan av äktenskap/partnerskap?
Slutligen, Arstam påstår att den föreslagna definitionen av sambor har kritiserats av Lagrådet för att den tycks omfatta t.ex. syskon som bor tillsammans. Även här har Arstam missförstått. Några sådana synpunkter har Lagrådet alls inte framfört när det gäller definitionen av sambor i den nya sambolagen. Av definitionen följer att det skall vara fråga om ett parförhållande. Härmed avses att parterna skall bo tillsammans i ett förhållande vari normalt ingår ett sexuellt samliv. Detta anses utesluta t.ex. syskon. Vad Lagrådet däremot påpekade var att en bestämmelse i lagen om bostadsbidrag var oklar när det gällde den personkrets som omfattades och att den oklarheten utvidgades med den ändring av lagen som regeringen föreslog i lagrådsremissen. Oklarheten har åtgärdats i propositionen.
ANITA WICKSTRÖM
Ämnesråd i Justitiedepartementet