”Begränsa rätten till offentlig försvarare”
Nr 6 2003 Årgång 69
Justitieutskottets ordförande Johan Pehrson, fp, vill begränsa rätten till offentlig försvarare för misstänkta som vägrar inställa sig i domstol.
Han får mothugg av försvarsadvokat Leif Gustafson.
– Pehrson är inne på en farlig väg. Det är främmande för svensk rättsordning att knyta sanktioner eller förmåner till den misstänktes agerande, säger Gustafson.
Han får mothugg av försvarsadvokat Leif Gustafson.
– Pehrson är inne på en farlig väg. Det är främmande för svensk rättsordning att knyta sanktioner eller förmåner till den misstänktes agerande, säger Gustafson.
JOHAN PEHRSON har reagerat mot att rättsväsendet hittills har betalat ut åtskilliga hundratusen kronor för advokathjälp till Joakim Posener, misstänkt i Trustorhärvan, trots att Posener hittills vägrat att komma till domstolen.
– Det känns provocerande och stötande att en person som vägrar att inställa sig i domstolen ska ha obegränsad tillgång till rättshjälp, samtidigt som rättsväsendet befinner sig i ett pressat, ekonomiskt läge och många andra svenskar lider rättsförluster för att de inte får den rättsliga hjälp de behöver, säger Pehrson och fortsätter:
– Alla har rätt till en offentlig försvarare för att få hjälp att lägga fram sina argument och få en schysst rättegång. Men principen måste ha sin grund i att den misstänkte väljer att delta i det som han är ålagd, nämligen processen. Om han eller hon vägrar att inställa sig är ju pengarna fullkomligt bortkastade för den svenska rättvisan.
Pehrson vill därför undersöka möjligheterna att inrätta en spärr i rätten till offentlig försvarare för den som medvetet håller sig undan.
Han ska ta upp frågan i riksdagen och med departementet under hösten.
– Jag har inte något färdigt förslag till reglering, men man kan tänka sig en spärr som inträder efter en viss tid eller vid ett visst belopp. Men om den spärren ska gå vid exempelvis 25 000 eller 100 000 kronor är för tidigt att säga.
Justitieutskottets ordförande får dock mothugg av advokat Leif Gustafson, bland annat ombud för Joakim Posener. Gustafson anser att Pehrson är inne på en mycket farlig väg, när han vill rucka på principen om den misstänktes rätt till offentligt biträde.
– RÄTTSKIPNING är trots allt samhällets maktutövning mot den enskilde. Principen om att rättsväsendet inte kan ställa krav på att den misstänkte ska medverka eller samarbeta är djupt rotad. Det vore därför främmande för svensk rättsordning att knyta sanktioner eller förmåner till den misstänktes agerande, säger Gustafson.
Om man ruckar på den principen, och ställer krav på den misstänkte att inställa sig, är steget inte långt till att öka kraven på medverkan, tror Gustafson.
– Hur ska man till exempel se på den misstänkte som skenbart samarbetar men lämnar ständigt nya och osanna uppgifter som fördröjer och fördyrar förfarandet? Eller den som inställer sig men vägrar lämna uppgifter om andra eller tala om var rånbytet är gömt. Därför är det viktigt att över huvud taget inte öppna för att ställa krav på den misstänkte.
När det gäller kostnaderna påpekar Leif Gustafson att domstolarna redan i dag har möjlighet att pröva vad som är en rimlig försvararinsats för en person som inte inställer sig.
– Domstolen kan ju undvika att betala arvoden om den anser att advokaten har vidtagit meningslösa åtgärder, till exempel därför att den rättsliga prövningen inte står för dörren. Den möjligheten finns ju alltid.
HANS HELLBERG
– Det känns provocerande och stötande att en person som vägrar att inställa sig i domstolen ska ha obegränsad tillgång till rättshjälp, samtidigt som rättsväsendet befinner sig i ett pressat, ekonomiskt läge och många andra svenskar lider rättsförluster för att de inte får den rättsliga hjälp de behöver, säger Pehrson och fortsätter:
– Alla har rätt till en offentlig försvarare för att få hjälp att lägga fram sina argument och få en schysst rättegång. Men principen måste ha sin grund i att den misstänkte väljer att delta i det som han är ålagd, nämligen processen. Om han eller hon vägrar att inställa sig är ju pengarna fullkomligt bortkastade för den svenska rättvisan.
Pehrson vill därför undersöka möjligheterna att inrätta en spärr i rätten till offentlig försvarare för den som medvetet håller sig undan.
Han ska ta upp frågan i riksdagen och med departementet under hösten.
– Jag har inte något färdigt förslag till reglering, men man kan tänka sig en spärr som inträder efter en viss tid eller vid ett visst belopp. Men om den spärren ska gå vid exempelvis 25 000 eller 100 000 kronor är för tidigt att säga.
Justitieutskottets ordförande får dock mothugg av advokat Leif Gustafson, bland annat ombud för Joakim Posener. Gustafson anser att Pehrson är inne på en mycket farlig väg, när han vill rucka på principen om den misstänktes rätt till offentligt biträde.
– RÄTTSKIPNING är trots allt samhällets maktutövning mot den enskilde. Principen om att rättsväsendet inte kan ställa krav på att den misstänkte ska medverka eller samarbeta är djupt rotad. Det vore därför främmande för svensk rättsordning att knyta sanktioner eller förmåner till den misstänktes agerande, säger Gustafson.
Om man ruckar på den principen, och ställer krav på den misstänkte att inställa sig, är steget inte långt till att öka kraven på medverkan, tror Gustafson.
– Hur ska man till exempel se på den misstänkte som skenbart samarbetar men lämnar ständigt nya och osanna uppgifter som fördröjer och fördyrar förfarandet? Eller den som inställer sig men vägrar lämna uppgifter om andra eller tala om var rånbytet är gömt. Därför är det viktigt att över huvud taget inte öppna för att ställa krav på den misstänkte.
När det gäller kostnaderna påpekar Leif Gustafson att domstolarna redan i dag har möjlighet att pröva vad som är en rimlig försvararinsats för en person som inte inställer sig.
– Domstolen kan ju undvika att betala arvoden om den anser att advokaten har vidtagit meningslösa åtgärder, till exempel därför att den rättsliga prövningen inte står för dörren. Den möjligheten finns ju alltid.
HANS HELLBERG