Så ska rättegångarna bli effektivare, snabbare och bättre
Nr 1 2002 Årgång 68
Advokater och åklagare ska vid huvudförhandling ges möjlighet att hänvisa till handlingarna i målet. Fler mål ska kunna avgöras utan huvudförhandling och parternas ansvar öka. Så ska rättegångarna bli snabbare, bättre och dessutom kosta mindre. Det hoppas 1999 års rättegångsutredning med sitt slutbetänkande.
Den nyhet som väntas få störst praktisk betydelse är att parterna såväl i brottmål som tvistemål vid huvudförhandlingen ska kunna hänvisa till handlingarna i målet – i stället för att muntligt behöva upprepa hela materialet. Något som både kan förkorta och vitalisera rättegångarna genom att vittnesförhören påbörjas tidigare,hoppas särskilde utredaren K-G Ekeberg, till vardags lagman i Norrtälje tingsrätt.
– Åklagaren kan i stället för att med entonig röst läsa upp sina åtalspunkter hänvisa till stämningsansökan. Och advokaterna behöver inte lägga ned tid och kraft för att framföra sin textmassa ledigt och muntligt utan kan i stället koncentrera sig på att förbereda listiga frågor och finslipa pläderingen, säger K-G Ekeberg och fortsätter: –
MÅLET LIGGER ju i normalfallet klart och färdigt och man kan i stället koncentrera sig på det man samlats för medan rätten är pigg och nyter – nämligen vittnesförhören och övrig muntlig bevisning. Han tror att nyordningen har sina största fördelar i tvistemål och större ekobrott- och miljöbrottmål men knappast blir aktuell i enklare rattfyllerimål och liknande. Och han ser också goda rättssäkerhetsaspekter. – I dag får rätten bara döma över det som framförs muntligt vid förhandlingen vilket gör att den i sin dom inte får beakta om åklagaren, ombudet eller den enskilda parten glömt bort att räkna upp något moment.Det problemet slipper man. Men framför allt hoppas han att det ska spara tid och pengar, inte minst för parterna. Kanske kan tiden för ett vanligt tvistemål halveras? – Vittnesförhören kan ju många gånger ta betydligt kortare tid än presentationen av målet i övrigt. Min förhoppning är att förhandlingstiden ska förkortas rejält när parterna blivit mogna att ta till sig detta. Ett annat förslag i samma anda är att enklare brottmål ska kunna avgöras helt utan huvudförhandling om den tilltalade är införstådd med detta. Det gäller dels mål där straffskalan bara rymmer böter – fortkörning och olika typer av ordningsförseelser. Men det kan också bli aktuellt i mål med fängelse i straffskalan, men där det i det enskilda fallet stannar vid böter. – Typfallet kan vara när vederbörande erkänt vid förundersökningen men sedan inte skrivit på straffföreläggande eller åklagaren av något skäl inte utfärdat ett sådant. Och det inte krävs någon muntlig bevisning. Men den åtalade ska alltid ha rätt att begära förhandling.
EN NYHET ÄR OCKSÅ att det ska bli svårare för parter att sabotera rättegångarna genom att göra sig själva oanträffbara eller åberopa förhör med vittnen som är svåra att få tag i, eller kanske inte ens finns. – Den som åberopar förhör med sig själv i bevissyfte och sedan inte kommer till förhandlingen ska kunna drabbas av tredskodom eller få sin talan förfallen. Om det upprepas vinner den nya tredskodomen laga kraft. Domstolen ska också under vissa förutsättningar kunna avvisa ett åberopat vittne om man inte lyckas få tag i honom eller henne. Utredningen föreslår också bland mycket annat att försöken med videoteknik permanentas i alla landets domstolar. På så sätt kan brottsoffer eller vittnen som känner stark rädsla för att infinna sig i rättssalen ändå delta i förhandlingen. Videotekniken kan också spara reskostnader och göra det lättare att höra människor på andra orter. – Men vår utgångspunkt är fortfarande den personliga inställelsen, att vi har levande människor i rättssalen. I vissa brottmål, och tvistemål där man vill verka kraftigt för en förlikning, kan det vara direkt olämpligt att hålla videoförhör. Det måste rätten avgöra från fall till fall. Advokatsamfundets förre ordförande, Elisabet Fura-Sandström har varit med som expert i utredningen och är nöjd med förslagen. Parternas ökade ansvar är särskilt bra ur advokatperspektiv. – Det innebär större fokus på advokatens roll och större efterfrågan på advokatens expertis, säger hon. Det blir viktigare att ha ett bra biträde när parternas ansvar ökar.
LÄS MER: EN MODERNARE RÄTTEGÅNG (SOU 2001:103).
HANS HELLBERG
– Åklagaren kan i stället för att med entonig röst läsa upp sina åtalspunkter hänvisa till stämningsansökan. Och advokaterna behöver inte lägga ned tid och kraft för att framföra sin textmassa ledigt och muntligt utan kan i stället koncentrera sig på att förbereda listiga frågor och finslipa pläderingen, säger K-G Ekeberg och fortsätter: –
MÅLET LIGGER ju i normalfallet klart och färdigt och man kan i stället koncentrera sig på det man samlats för medan rätten är pigg och nyter – nämligen vittnesförhören och övrig muntlig bevisning. Han tror att nyordningen har sina största fördelar i tvistemål och större ekobrott- och miljöbrottmål men knappast blir aktuell i enklare rattfyllerimål och liknande. Och han ser också goda rättssäkerhetsaspekter. – I dag får rätten bara döma över det som framförs muntligt vid förhandlingen vilket gör att den i sin dom inte får beakta om åklagaren, ombudet eller den enskilda parten glömt bort att räkna upp något moment.Det problemet slipper man. Men framför allt hoppas han att det ska spara tid och pengar, inte minst för parterna. Kanske kan tiden för ett vanligt tvistemål halveras? – Vittnesförhören kan ju många gånger ta betydligt kortare tid än presentationen av målet i övrigt. Min förhoppning är att förhandlingstiden ska förkortas rejält när parterna blivit mogna att ta till sig detta. Ett annat förslag i samma anda är att enklare brottmål ska kunna avgöras helt utan huvudförhandling om den tilltalade är införstådd med detta. Det gäller dels mål där straffskalan bara rymmer böter – fortkörning och olika typer av ordningsförseelser. Men det kan också bli aktuellt i mål med fängelse i straffskalan, men där det i det enskilda fallet stannar vid böter. – Typfallet kan vara när vederbörande erkänt vid förundersökningen men sedan inte skrivit på straffföreläggande eller åklagaren av något skäl inte utfärdat ett sådant. Och det inte krävs någon muntlig bevisning. Men den åtalade ska alltid ha rätt att begära förhandling.
EN NYHET ÄR OCKSÅ att det ska bli svårare för parter att sabotera rättegångarna genom att göra sig själva oanträffbara eller åberopa förhör med vittnen som är svåra att få tag i, eller kanske inte ens finns. – Den som åberopar förhör med sig själv i bevissyfte och sedan inte kommer till förhandlingen ska kunna drabbas av tredskodom eller få sin talan förfallen. Om det upprepas vinner den nya tredskodomen laga kraft. Domstolen ska också under vissa förutsättningar kunna avvisa ett åberopat vittne om man inte lyckas få tag i honom eller henne. Utredningen föreslår också bland mycket annat att försöken med videoteknik permanentas i alla landets domstolar. På så sätt kan brottsoffer eller vittnen som känner stark rädsla för att infinna sig i rättssalen ändå delta i förhandlingen. Videotekniken kan också spara reskostnader och göra det lättare att höra människor på andra orter. – Men vår utgångspunkt är fortfarande den personliga inställelsen, att vi har levande människor i rättssalen. I vissa brottmål, och tvistemål där man vill verka kraftigt för en förlikning, kan det vara direkt olämpligt att hålla videoförhör. Det måste rätten avgöra från fall till fall. Advokatsamfundets förre ordförande, Elisabet Fura-Sandström har varit med som expert i utredningen och är nöjd med förslagen. Parternas ökade ansvar är särskilt bra ur advokatperspektiv. – Det innebär större fokus på advokatens roll och större efterfrågan på advokatens expertis, säger hon. Det blir viktigare att ha ett bra biträde när parternas ansvar ökar.
LÄS MER: EN MODERNARE RÄTTEGÅNG (SOU 2001:103).
HANS HELLBERG