Diciplinärenden
Nr 1 2002 Årgång 68
Beslut våren 2001
Skiftesman har, trots att han inte behandlat dödsboets medel som klientmedel, ändå tillgodogjort sig arvode ur dessa utan delägarnas föregående godkännande. Varning tilldelad.
1. ADVOKATEN A förordnades i februari 1999 att vara skiftesman i dödsboet efter X. Dödsbodelägare var Y och en bror till henne, Z. A, som i mars och april 1999 erhållit fullmakt av dödsbodelägarna att uttaga och kvittera medel å den avlidnes och dödsboets banktillgodohavanden samt att vid domstol, myndigheter och eljest företräda fullmaktsgivaren och dödsboet i alla angelägenheter som sammanhänger med boutredning efter den avlidne, framlade den 1 juli 1999 ett förslag till arvskifte.Detta underskrevs ej av dödsbodelägarna. Y begärde hösten 1999 att A skulle entledigas. M-stads tingsrätt avslog i beslut den 15 november 1999 hennes begäran. Hon har överklagat till hovrätten. Anmälan avser att A överskridit sina befogenheter främst genom att utan dödsbodelägarnas vetskap ha uttagit ett arvode om 35 200 kr samt i övrigt i olika avseenden misskött sitt uppdrag. A har tillbakavisat anmärkningarna. Han har bl a förklarat att han haft dödsbodelägarnas fullmakter att göra uttaget ifråga.
Nämndens bedömning: Såvitt framgår av utredningen har A inte behandlat dödsboets medel som klientmedel. Han borde därför inte ha tillgodogjort sig arvode ur dödsboets medel utan dödsbodelägarnas föregående godkännande. Genom att ändå göra detta har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det som i övrigt har förekommit föranleder ingen åtgärd.
Klient föreslogs nedsatt arvode mot att advokaten slapp redovisa nedlagt arbete. Erinran tilldelad.
2. TINGSRÄTTEN I P-STAD dömde i dom den 5 januari 1999 till äktenskapsskillnad mellan X och Y,erinrade om att vårdnaden om parternas barn alltjämt var gemensam samt förordnade att X skulle äga rätt att kvarsitta i det gemensamma hemmet till dess bodelning skedde, dock längst till den 15 juni 1999. Detta förordnande har sedan förlängts till dess att bodelning skett.Advokaten A har efter domen varit sysselsatt med frågan om bodelning mellan parterna. Avtal om bodelning träffades den 10 september 1999 mellan dem. Anmälan avser att A inte fullt ut respekterat X:s önskan att han i första hand inte skulle driva frågor om bodelning utan se till att barnens bosättning blev reglerad till att bli hos henne.Anmälan avser vidare att A fakturerat X oskäligt arvode med 45 000 kr inkl moms utan tidsredovisning eller redovisning för utfört arbete med åberopande av att det förelegat ett avtal mellan dem om detta. Något sådant avtal känner X inte till. Anmälan avser slutligen att A i fakturan för bodelningsarbetet tagit betalt även för arbete med vårdnads- alternativt umgängesrättsfrågan utan att ombesörja ansökan om allmän rättshjälp i den delen. A har redogjort för sin handläggning och tillbakavisat anmärkningarna. Han har därvid uppgivit bl a följande. ”Anledningen till varför tidsspecifikationen ej bifogades till X översänd faktura var att överenskommelse gjordes med X den 10 september 1999, d v s den dag då det slutliga bodelningsavtalet undertecknades och X erhöll skifteslikviden om att slutliga arvodet skulle uppgå till 45 000 kr jämte utlägg, i stället för upparbetade drygt 60 000 kr.X medgav då att någon specifikation ej behövdes.” Det skall här antecknas att X också har påkallat skiljeförfarande rörande det arvode om 45 000 kr inklusive mervärdesskatt, som fakturerats henne för A:s arbete med bodelningen, och i skiljedom den 18 juli 2000 har skäligt arvode ansetts vara 24 000 kr inklusive mervärdesskatt.
Nämndens bedömning: Av utredningen framgår att A föreslagit X att han skulle betinga sig ett arvode om endast 45 000 kr mot att han slapp redovisa nedlagt arbete. Härigenom har han brutit mot god advokatsed. På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det som i övrigt har förekommit föranleder ingen åtgärd.
Offentlig försvarare underlät, trots huvudmannens uttryckliga önskemål, att överklaga dom, då han inte fått begärd fullmakt. Erinran tilldelad.
3. A VAR OFFENTLIG FÖRSVARARE för X, som genom K-stads tingsrätts dom den 1 december 1999 dömdes för olaga hot och ofredande. I påföljdsdelen bestämde tingsrätten att tidigare ådömd skyddstillsyn skulle avse de nya brotten. X har i anmälan till Advokatsamfundet anfört i huvudsak följande. Han är missnöjd med A:s hantering av hans ärende och ifrågasätter varför denne inte medverkade till att kalla de vittnen som X önskade höra. Han hade talat om för A att han, om han fälldes till ansvar, ville överklaga tingsrättens dom.Trots att A var medveten om detta skickade han ett fullmaktsformulär till X så sent som den 20 december 1999. X skrev under och skickade tillbaka fullmakten, som kom A tillhanda först efter klagotidens utgång.X anser att A borde ha hjälpt honom att få in överklagandet i tid. A har tillbakavisat anmärkningarna och har bland annat anfört: I brev den 21 oktober 1999 till X uppmanade han denne att snarast kontakta honom för ett sammanträffande. X hörde inte av sig och den första gången de träffades var cirka 10 minuter före huvudförhandlingen den 24 november 1999. Först efter förhandlingen nämnde X att det fanns några personer som kunnat vittna i målet. Den 15 december 1999 ringde X till honom och förklarade att han ville överklaga domen och åberopa vittnen. A uppmanade X att komma upp på advokatkontoret och skriva under en fullmakt, men detta var inte möjligt. Den 16 december 1999 – sex dagar före klagotidens utgång – skickade A ett brev till X och uppmanade honom snarast att återsända den medsända fullmakten. Han poängterade särskilt att ingenting kunde göras om han inte återfick fullmakten. Denna kom i retur först den 27 december 1999. Två dagar senare skrev han till X och meddelade att fullmakten anlänt först efter att tiden för överklagande gått ut. – Med tanke på X:s bristande intresse av att ta kontakt före huvudförhandlingen ansåg A det vara ett oeftergivligt krav att han erhöll en fullmakt innan han överklagade tingsrättens dom.
Nämndens bedömning: Eftersom X uttryckligen hade förklarat att han ville överklaga domen borde A,trots att han inte fått den av honom begärda fullmakten, ha sett till att ett överklagande ingavs till tingsrätten före klagotidens utgång. Genom att underlåta att göra detta har han åsidosatt sina plikter som advokat. På grund härav tilldelar nämnden A erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det som i övrigt förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.
Medverkan vid köp av restaurang utan att grundläggande förutsättningar för förvärvet var klarlagda. Erinran tilldelad.
4. X, SOM TIDIGARE ANLITAT advokaten A, besökte den 9 oktober 1998 denne med anledning av att han skulle förvärva hälften av aktierna i ett restaurangbolag. Vid besöket hade han med sig ägaren av restaurangbolaget, Y, som han kände sedan tidigare. Parterna var överens om köpevillkoren och A ombads att upprätta en enklare köpehandling. Vid ett förnyat sammanträffande den 15 oktober undertecknades ett av A upprättat köpeavtal. Även den som utåt framstod som ägare till aktierna i bolaget undertecknade handlingen. Av köpeskillingen 200 000 kr hade redan den 9 oktober 1998 erlagts 50 000 kr. Den 1 november 1998 skulle erläggas ytterligare 100 000 kr och slutligen den 1 december 1998 50 000 kr. Den sista posten har inte betalats. DEN 1 FEBRUARI 1999 undertecknade X och Y ett avtal om återbetalning av erlagd köpeskilling. Någon sådan återbetalning har dock ännu inte skett. Restaurangbolaget försattes i konkurs den 1 februari 1999. Det har framkommit att restaurangbolaget sedan den 15 juni 1998 inte hade något serveringstillstånd enligt alkohollagen. X har i en den 24 februari 2000 dagtecknad anmälan gjort gällande att A ”grovt åsidosatt sina plikter som advokat genom att inte varna X för riskerna med bulvanförhållandet och genom att medverka vid upprättandet av ett avtal som av allt att döma utgjort grunden för ett bedrägeri från Y:s sida”. A har i avgiven förklaring tillbakavisat anmärkningarna samt uppgivit att hans uppdrag hade varit dels att kontrollera vem som var ägare till aktierna i bolaget, vilket han gjort genom ett telefonsamtal med Patent- och registreringsverket, dels ock att upprätta en enkel överlåtelsehandling. Förklaringen till att en bulvan var registrerad för aktierna hade varit att Y varit skuldsatt. På särskild fråga från honom hade X sagt sig inte önska någon kontroll av hur rörelsen gick. Frågan om serveringstillstånd enligt alkohollagen hade över huvud inte diskuterats.
Nämndens bedömning: A borde inte ha medverkat till avtalet utan att grundläggande förutsättningar för överlåtelsen såsom hyresrätt och alkoholtillstånd blev klarlagda. På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.
Biträde åt klient med att upprätta polisanmälan ägnad att utöva otillbörlig påtryckning på motparten. Varning tilldelad.
5. SEDAN Y ÅR 1997 köpt en fastighet i R-stad av X väckte han följande år talan vid F-trakts tingsrätt mot X med yrkande bl.a. om nedsättning av köpeskillingen och skadestånd på grund av fel och brister i fastigheten. Parterna biträddes i rättegången, Y av advokaten B och X av advokaten A. Den 6 december 1999 ingav X till polismyndigheten i R-stad en av honom undertecknad anmälan mot Y för bedrägeri, som eventuellt kunde vara grovt. Enligt anmälan måste det anses vara ett brott ”att genom uppgivande av falska fakta konstruera ett underlag för skadestånd och därefter kräva i detta fall en tidigare affärskontrahent på ett betydande belopp utan rätt till detta.” X framkastade också misstanken att Y inte tog upp alla hyresinkomster i sin deklaration. I beslut den 18 januari 2000 förordnade kammaråklagaren P att förundersökning inte skulle inledas, eftersom det saknades anledning anta att brott under allmänt åtal förövats. B har i en anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 16 mars 2000,anfört att A enligt egen uppgift varit sin klient behjälplig med polisanmälan. B har gjort gällande att A:s förfaringssätt inte är förenligt med 37 § 2 st. 1 p. vägledande regler om god advokatsed.
A HAR I YTTRANDE till Advokatsamfundet bestritt att han brutit mot god advokatsed och anfört att X själv tagit initiativet till polisanmälan och att A endast medverkat genom att hjälpa denne med att sammanfatta olika utkast till anmälan ”i en skrivelse som han själv fick redigera och underteckna samt inge till polisen”. B har i en slutskrift vidhållit sin anmälan till samfundet.
Nämndens bedömning: Av utredningen i ärendet framgår att A hjälpt X med en polisanmälan som var ägnad att utöva otillbörlig påtryckning på motparten. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. På grund härav tilldelar tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
1. ADVOKATEN A förordnades i februari 1999 att vara skiftesman i dödsboet efter X. Dödsbodelägare var Y och en bror till henne, Z. A, som i mars och april 1999 erhållit fullmakt av dödsbodelägarna att uttaga och kvittera medel å den avlidnes och dödsboets banktillgodohavanden samt att vid domstol, myndigheter och eljest företräda fullmaktsgivaren och dödsboet i alla angelägenheter som sammanhänger med boutredning efter den avlidne, framlade den 1 juli 1999 ett förslag till arvskifte.Detta underskrevs ej av dödsbodelägarna. Y begärde hösten 1999 att A skulle entledigas. M-stads tingsrätt avslog i beslut den 15 november 1999 hennes begäran. Hon har överklagat till hovrätten. Anmälan avser att A överskridit sina befogenheter främst genom att utan dödsbodelägarnas vetskap ha uttagit ett arvode om 35 200 kr samt i övrigt i olika avseenden misskött sitt uppdrag. A har tillbakavisat anmärkningarna. Han har bl a förklarat att han haft dödsbodelägarnas fullmakter att göra uttaget ifråga.
Nämndens bedömning: Såvitt framgår av utredningen har A inte behandlat dödsboets medel som klientmedel. Han borde därför inte ha tillgodogjort sig arvode ur dödsboets medel utan dödsbodelägarnas föregående godkännande. Genom att ändå göra detta har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det som i övrigt har förekommit föranleder ingen åtgärd.
Klient föreslogs nedsatt arvode mot att advokaten slapp redovisa nedlagt arbete. Erinran tilldelad.
2. TINGSRÄTTEN I P-STAD dömde i dom den 5 januari 1999 till äktenskapsskillnad mellan X och Y,erinrade om att vårdnaden om parternas barn alltjämt var gemensam samt förordnade att X skulle äga rätt att kvarsitta i det gemensamma hemmet till dess bodelning skedde, dock längst till den 15 juni 1999. Detta förordnande har sedan förlängts till dess att bodelning skett.Advokaten A har efter domen varit sysselsatt med frågan om bodelning mellan parterna. Avtal om bodelning träffades den 10 september 1999 mellan dem. Anmälan avser att A inte fullt ut respekterat X:s önskan att han i första hand inte skulle driva frågor om bodelning utan se till att barnens bosättning blev reglerad till att bli hos henne.Anmälan avser vidare att A fakturerat X oskäligt arvode med 45 000 kr inkl moms utan tidsredovisning eller redovisning för utfört arbete med åberopande av att det förelegat ett avtal mellan dem om detta. Något sådant avtal känner X inte till. Anmälan avser slutligen att A i fakturan för bodelningsarbetet tagit betalt även för arbete med vårdnads- alternativt umgängesrättsfrågan utan att ombesörja ansökan om allmän rättshjälp i den delen. A har redogjort för sin handläggning och tillbakavisat anmärkningarna. Han har därvid uppgivit bl a följande. ”Anledningen till varför tidsspecifikationen ej bifogades till X översänd faktura var att överenskommelse gjordes med X den 10 september 1999, d v s den dag då det slutliga bodelningsavtalet undertecknades och X erhöll skifteslikviden om att slutliga arvodet skulle uppgå till 45 000 kr jämte utlägg, i stället för upparbetade drygt 60 000 kr.X medgav då att någon specifikation ej behövdes.” Det skall här antecknas att X också har påkallat skiljeförfarande rörande det arvode om 45 000 kr inklusive mervärdesskatt, som fakturerats henne för A:s arbete med bodelningen, och i skiljedom den 18 juli 2000 har skäligt arvode ansetts vara 24 000 kr inklusive mervärdesskatt.
Nämndens bedömning: Av utredningen framgår att A föreslagit X att han skulle betinga sig ett arvode om endast 45 000 kr mot att han slapp redovisa nedlagt arbete. Härigenom har han brutit mot god advokatsed. På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det som i övrigt har förekommit föranleder ingen åtgärd.
Offentlig försvarare underlät, trots huvudmannens uttryckliga önskemål, att överklaga dom, då han inte fått begärd fullmakt. Erinran tilldelad.
3. A VAR OFFENTLIG FÖRSVARARE för X, som genom K-stads tingsrätts dom den 1 december 1999 dömdes för olaga hot och ofredande. I påföljdsdelen bestämde tingsrätten att tidigare ådömd skyddstillsyn skulle avse de nya brotten. X har i anmälan till Advokatsamfundet anfört i huvudsak följande. Han är missnöjd med A:s hantering av hans ärende och ifrågasätter varför denne inte medverkade till att kalla de vittnen som X önskade höra. Han hade talat om för A att han, om han fälldes till ansvar, ville överklaga tingsrättens dom.Trots att A var medveten om detta skickade han ett fullmaktsformulär till X så sent som den 20 december 1999. X skrev under och skickade tillbaka fullmakten, som kom A tillhanda först efter klagotidens utgång.X anser att A borde ha hjälpt honom att få in överklagandet i tid. A har tillbakavisat anmärkningarna och har bland annat anfört: I brev den 21 oktober 1999 till X uppmanade han denne att snarast kontakta honom för ett sammanträffande. X hörde inte av sig och den första gången de träffades var cirka 10 minuter före huvudförhandlingen den 24 november 1999. Först efter förhandlingen nämnde X att det fanns några personer som kunnat vittna i målet. Den 15 december 1999 ringde X till honom och förklarade att han ville överklaga domen och åberopa vittnen. A uppmanade X att komma upp på advokatkontoret och skriva under en fullmakt, men detta var inte möjligt. Den 16 december 1999 – sex dagar före klagotidens utgång – skickade A ett brev till X och uppmanade honom snarast att återsända den medsända fullmakten. Han poängterade särskilt att ingenting kunde göras om han inte återfick fullmakten. Denna kom i retur först den 27 december 1999. Två dagar senare skrev han till X och meddelade att fullmakten anlänt först efter att tiden för överklagande gått ut. – Med tanke på X:s bristande intresse av att ta kontakt före huvudförhandlingen ansåg A det vara ett oeftergivligt krav att han erhöll en fullmakt innan han överklagade tingsrättens dom.
Nämndens bedömning: Eftersom X uttryckligen hade förklarat att han ville överklaga domen borde A,trots att han inte fått den av honom begärda fullmakten, ha sett till att ett överklagande ingavs till tingsrätten före klagotidens utgång. Genom att underlåta att göra detta har han åsidosatt sina plikter som advokat. På grund härav tilldelar nämnden A erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det som i övrigt förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.
Medverkan vid köp av restaurang utan att grundläggande förutsättningar för förvärvet var klarlagda. Erinran tilldelad.
4. X, SOM TIDIGARE ANLITAT advokaten A, besökte den 9 oktober 1998 denne med anledning av att han skulle förvärva hälften av aktierna i ett restaurangbolag. Vid besöket hade han med sig ägaren av restaurangbolaget, Y, som han kände sedan tidigare. Parterna var överens om köpevillkoren och A ombads att upprätta en enklare köpehandling. Vid ett förnyat sammanträffande den 15 oktober undertecknades ett av A upprättat köpeavtal. Även den som utåt framstod som ägare till aktierna i bolaget undertecknade handlingen. Av köpeskillingen 200 000 kr hade redan den 9 oktober 1998 erlagts 50 000 kr. Den 1 november 1998 skulle erläggas ytterligare 100 000 kr och slutligen den 1 december 1998 50 000 kr. Den sista posten har inte betalats. DEN 1 FEBRUARI 1999 undertecknade X och Y ett avtal om återbetalning av erlagd köpeskilling. Någon sådan återbetalning har dock ännu inte skett. Restaurangbolaget försattes i konkurs den 1 februari 1999. Det har framkommit att restaurangbolaget sedan den 15 juni 1998 inte hade något serveringstillstånd enligt alkohollagen. X har i en den 24 februari 2000 dagtecknad anmälan gjort gällande att A ”grovt åsidosatt sina plikter som advokat genom att inte varna X för riskerna med bulvanförhållandet och genom att medverka vid upprättandet av ett avtal som av allt att döma utgjort grunden för ett bedrägeri från Y:s sida”. A har i avgiven förklaring tillbakavisat anmärkningarna samt uppgivit att hans uppdrag hade varit dels att kontrollera vem som var ägare till aktierna i bolaget, vilket han gjort genom ett telefonsamtal med Patent- och registreringsverket, dels ock att upprätta en enkel överlåtelsehandling. Förklaringen till att en bulvan var registrerad för aktierna hade varit att Y varit skuldsatt. På särskild fråga från honom hade X sagt sig inte önska någon kontroll av hur rörelsen gick. Frågan om serveringstillstånd enligt alkohollagen hade över huvud inte diskuterats.
Nämndens bedömning: A borde inte ha medverkat till avtalet utan att grundläggande förutsättningar för överlåtelsen såsom hyresrätt och alkoholtillstånd blev klarlagda. På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.
Biträde åt klient med att upprätta polisanmälan ägnad att utöva otillbörlig påtryckning på motparten. Varning tilldelad.
5. SEDAN Y ÅR 1997 köpt en fastighet i R-stad av X väckte han följande år talan vid F-trakts tingsrätt mot X med yrkande bl.a. om nedsättning av köpeskillingen och skadestånd på grund av fel och brister i fastigheten. Parterna biträddes i rättegången, Y av advokaten B och X av advokaten A. Den 6 december 1999 ingav X till polismyndigheten i R-stad en av honom undertecknad anmälan mot Y för bedrägeri, som eventuellt kunde vara grovt. Enligt anmälan måste det anses vara ett brott ”att genom uppgivande av falska fakta konstruera ett underlag för skadestånd och därefter kräva i detta fall en tidigare affärskontrahent på ett betydande belopp utan rätt till detta.” X framkastade också misstanken att Y inte tog upp alla hyresinkomster i sin deklaration. I beslut den 18 januari 2000 förordnade kammaråklagaren P att förundersökning inte skulle inledas, eftersom det saknades anledning anta att brott under allmänt åtal förövats. B har i en anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 16 mars 2000,anfört att A enligt egen uppgift varit sin klient behjälplig med polisanmälan. B har gjort gällande att A:s förfaringssätt inte är förenligt med 37 § 2 st. 1 p. vägledande regler om god advokatsed.
A HAR I YTTRANDE till Advokatsamfundet bestritt att han brutit mot god advokatsed och anfört att X själv tagit initiativet till polisanmälan och att A endast medverkat genom att hjälpa denne med att sammanfatta olika utkast till anmälan ”i en skrivelse som han själv fick redigera och underteckna samt inge till polisen”. B har i en slutskrift vidhållit sin anmälan till samfundet.
Nämndens bedömning: Av utredningen i ärendet framgår att A hjälpt X med en polisanmälan som var ägnad att utöva otillbörlig påtryckning på motparten. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. På grund härav tilldelar tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.