Annonser

Samtyckeslagen

Rätten lägger pussel – men håller bevisen?

Samtyckeslagen skulle tydliggöra det självklara: att sex alltid ska vara frivilligt. Åtta år efter att lagen infördes har fler våldtäkter anmälts och fler har dömts. Samtidigt har nya frågor uppstått om bevisning, rättssäkerhet och var gränsen går mellan våldtäkt och oaktsam våldtäkt. Och medan diskussionens vågor går höga i Sverige sprids samtyckeslagens idé över Europa.

Illustration: Linnea Blixt

Frida och Liam är kompisar.* Då och då ses de för sex, mjukt och romantiskt sex. Ofta inleds träffarna med att hon ger honom oralsex. 
 
Men en valborgsmässoafton ändras relationen. Det börjar som vanligt och de somnar tillsammans. Men mitt i natten vaknar Frida av att Liam tagit hennes hand och runkar med den. Hon är passiv, och Liam går över till oralsex. Han styr hennes huvud med ett grepp i hennes hår. Efteråt tycker Frida inte att det känns bra, men hon tänker ännu inte på det som ett övergrepp.
 
En månad senare ses de igen för sex, frivilligt från båda håll. Liam, som denna gång är ordentligt berusad, tar vid ett tillfälle ett strypgrepp på Frida. Det gillar hon inte. Hon klappar honom på axeln och han släpper genast taget. Efteråt somnar de tillsammans i sängen. 
 
Frida vaknar av att Liam åter tar hennes hand till sitt könsorgan. När hon är passiv går han över till oralsex. Han håller fast hennes huvud i håret och styr henne. Greppet är hårt och kontrollerande. Efteråt försöker Liam komma in i henne vaginalt, men lyckas inte. 
 
När de båda skiljs åt skriver Frida ett sms till sin pappa. Han går in till henne i rummet och finner henne helt uppriven. Hon berättar att hon har utsatts för ett sexuellt övergrepp. Frida har också messat en väninna och hon anmäler sedan händelsen till polisen. 
 
Frida berättar i förhör om de båda händelserna. Att hon inte ville, men samtidigt inte velat säga ifrån, att hon varit rädd för att göra honom upprörd och för att det hela skulle bli värre om hon sa att hon inte ville. Liam har egentligen inga invändningar mot Fridas berättelse, men hävdar att han inte förstått att hon inte ville ha sex när han väckte henne de båda nätterna. 
 
Till skillnad från majoriteten av de våldtäktsanmälningar som kommer in i Sverige leder denna till åtal. Åklagaren yrkar ansvar för i första hand våldtäkt, i andra hand oaktsam våldtäkt för de båda händelserna. 
 
Tingsrätten friar den tilltalade från båda åtalen. Två nämndemän är skiljaktiga och vill döma för oaktsam våldtäkt vid händelsen den 30 maj. 
 
Åklagaren överklagar, men bara om den 30 maj. Hovrätten fäller Liam, och dömer honom för oaktsam våldtäkt till skyddstillsyn med samhällstjänst, plus skadestånd. Hovrätten anser att Frida ”har lämnat en berättelse som är klar, sammanhängande, detaljerad och logisk och som alltigenom framstår som självupplevd”. Fridas berättelse får dessutom ”starkt stöd av den övriga bevisning som åklagaren har lagt fram”, i form av kommunikation med pappan och väninnan. En nämndeman är skiljaktig och vill fria.
 
Målet går till slut ända upp till Högsta domstolen, som friar Liam. HD resonerar om att Fridas passivitet borde ha fått Liam att förstå att Frida inte var med på de sexuella aktiviteterna. Samtidigt fanns det andra omständigheter som kan ha gjort det svårt för honom att förstå att hon inte ville. Slutsatsen blir att ”den oaktsamhet som må ha förelegat inte [kan] anses som så påfallande klandervärd att den ska bedömas som grov och föranleda straffrättsligt ansvar”.
 

Om samtyckeslagen

Den så kallade samtyckeslagen infördes 1 juli 2018. Lagstiftningen om våldtäkt är i och med denna ändring byggd på avsaknad av frivillighet, och gör att flera sexuella övergrepp utan våld, hot eller utsatt situation numera kan vara våldtäkt. Sex ska alltså alltid vara frivilligt och en gärningsperson kan dömas för våldtäkt om inte brottsoffret frivilligt deltagit i de sexuella handlingarna. Frivilligheten kan uttryckas i ord eller med handlingar.

Få anmäler

Fridas och Liams historia är ganska långt från de våldtäkter som brukar förekomma i polisserier på TV. Samtidigt innehåller den många delar som i dag ofta återkommer i de anmälda våldtäkterna: att båda parter är unga och båda eller någon av dem också berusad, att parterna känner varandra och att de tidigare har ägnat sig åt sex som varit frivillig från båda parter. 
 
Före 2018 hade händelsen inte heller rubricerats som våldtäkt. Men sedan den 1 juli 2018 har Sverige en sexualbrottslagstiftning som bygger på principen om frivillighet. Samtycket till sex kan uttryckas i ord, men också med kroppsspråk och handlingar. Utöver våldtäktsbrottet kan den som inte lyssnar in sin partner tillräckligt väl komma att dömas för oaktsam våldtäkt. 
 
Lagändringen, ofta kallad samtyckeslagen, kom efter en livlig debatt. Principen i sig – att sex alltid ska bygga på frivillighet – kunde de allra flesta skriva under på. Men inom rättsväsendet oroades många över ännu större bevissvårigheter och att beviskraven i praktiken skulle komma att sänkas för att få fler fällda. 
 
Nu, åtta år efter samtyckeslagens ikraftträdande, har debatten om samtyckeslagen tagit ny fart i medierna. Och den är ytterst polariserad. På ena sidan finns grupper som Mannaminne, där mammor kämpar för upprättelse för söner som sägs ha dömts oskyldiga för våldtäkt. På den andra sidan står kvinnorättsgrupper, som kvinnojourerna, som lyfter fram att mängder av våldtäkter fortfarande aldrig lagförs, och att kvinnor får betala priset för detta (se röster ur debatten nedan). 
 
Stina Holmberg, docent i kriminologi och forskningsråd på Brottsförebyggande rådet, Brå, är väl bekant med båda sidorna i debatten. Hon har utrett samtyckeslagen vid två tillfällen, 2019 och 2025. Och som så ofta är verkligheten betydligt mer sammansatt är debattinläggens bild. 
 
– Jag tror säkert man kan hitta enstaka fall med oskyldigt dömda. Men det är inte horder. Sedan får man inte glömma att 90 procent av de tjejer som anmäler en våldtäkt inte ens får uppleva att killen blir åtalad. Och att det är bara 5 procent som får se en fällande dom, säger hon. 
 
Stina Holmberg lutar sig mot den statistik som finns. År 2025 polisanmälde 6 810 kvinnor och 482 män att de blivit våldtagna. Åtal väcktes i ungefär 10 procent av fallen, och antalet fällande domar för något av våldtäktsbrotten var under samma år 391 (se statistik nedan). 
 
Såväl anmälningarna som åtalen och de fällande domarna har ökat under de senaste tio åren. Det är logiskt, eftersom lagändringen gjorde fler handlingar brottsliga. Fortfarande tycks det dock vara en mycket liten del av dem som upplevt att de utsatts för våldtäkter som faktiskt gör en polisanmälan. I Brås nationella trygghetsundersökning för 2024 uppgav hela 6,2 procent av kvinnorna och 1 procent av männen att de utsatts för våldtäkter. Utslaget på hela befolkningen blir det nästan 315 000 kvinnor och 53 000 män. 
 
Tabell som visar självrapporterad utsatthet för våldtäkt. Källa: Brå

Ger bedömningsproblem

Brås senaste rapport väckte mycket uppmärksamhet när den kom 2025. Intressegrupper, som den tidigare nämnda Mannaminne, väntade otåligt på resultaten, och nationella nyhetsmedier ville intervjua utredaren redan in­nan rapporten släppts. Och även här fanns en dubbelhet i intresset, berättar rapportförfattaren Stina Holmberg. 
 
– De flesta hade frågan: är lagen rättssäker eller inte? Men så fanns det också de som frågade: är det här ett tillräckligt skydd för kvinnorna?, säger Stina Holmberg.
 
Hon är i grunden positiv till samtyckeslagen och idén om att sex alltid ska bygga på samtycke från alla inblandade. 
 
– Det handlar om att ingen ska behöva delta i sexuell interaktion utan att man vill det, och om att det finns tydliga uttryck för att man inte vill, utan att det förekommit våld eller berusning. Den bör kunna inrymmas i rättssystemet, säger Stina Holmberg, som tillägger att lagen också har ett viktigt signalvärde. 
 
– Sedan är det ofrånkomligt att en sådan princip också innebär vissa ökade bedömningsproblem i rätten, fortsätter hon.
 
Advokat Bengt Ivarsson har lång erfarenhet av försvararuppdrag. Han ingick också som expert i den utredning som ledde fram till samtyckeslagen. Även han ser det som helt självklart att sex alltid ska vara frivilligt. Däremot var han redan i utredningsskedet skeptisk till delar av reformen. 
 
– Det juridiska är en helt annan sak än det principiella. Och där finns det en stor risk att det blir fel. Som jag ser det, är detta den mest rättsosäkra lagstiftning vi har på brottsområdet. Dessutom kan konsekvenserna bli väldigt allvarliga, säger Bengt Ivarsson. 
 
Han konstaterar att det också kommit betydligt fler domar som gäller våldtäkt än vad han själv och utredningen räknade med. 
 
Tabeller med statistik över antalet åtal och antalet dömda för våldtäkt. Källa: Brå

Täppte till lucka i lagen

Det har mycket riktigt blivit fler våldtäktsdomar med lagändringen, både fällande och friande. Mellan åren 2016 och 2025 har antalet dömda för våldtäkt mer än fördubblats till 332 domar. Till detta kommer det nya brottet oaktsam våldtäkt, med 27 fällande domar 2025. 
 
Anmälningarna har även de blivit fler, men där är ökningen inte lika kraftig. Stina Holmberg bedömde i sin rapport från 2025 att knappt en tredjedel, 30 procent, av de anmälda våldtäkterna var ”rena ofrivillighetsfall”, utan våld och utnyttjande av offrets utsatta ställning (siffror från 2022 och 2023). Fortfarande uppger alltså två tredjedelar av de som anmäler att de har utsatts för våld eller hot, eller att de har befunnit sig i en utsatt ställning. 
 
För Jenny Grankvist, åklagare på Utvecklingscentrum i Göteborg, är det inte särskilt konstigt att anmälningarna ökat i antal. Det straffbara området har ju vidgats, påpekar hon. Hon delar också bilden att de allra flesta anmälningarna innehåller andra element än ren brist på samtycke. Samtidigt är dagens definition av våldtäkt i linje med vad de flesta människor anser, påpekar Jenny Grankvist.
 
– Det är rätt självklart att sex ska bygga på frivillighet, det tror jag att de flesta håller med om. Så lagen speglar det allmänna rättsmedvetandet, summerar hon. 
 
Även rådmannen Kajsa Hällje vid Södertörns tingsrätt lyfter fram det positiva med lagen och att lagen i hennes ögon täppte till vad en del upplevde som en lucka i den tidigare lagstiftningen.
 
– Det är bra att lagen är tydlig med att det alltid krävs samtycke av alla inblandade i sexuella aktiviteter. Genom lagstiftningen utvidgades också det straffbara området till att både omfatta fler typer av handlingar. Oaktsamhetsbrottet var också en stor nyhet, säger hon.
 
Kajsa Hällje lyfter också fram att lagen fått en stark normbildande verkan.
 
– Lagstiftaren skickar en tydlig signal om att all sexuell aktivitet alltid ska vara frivillig från alla som deltar, fastslår hon.
 
Å andra sidan tycker Kajsa Hällje man kan misstänka att det uppstått ett glapp mellan lagens definition och vad folk i allmänhet tycker är en våldtäkt.
 
– Det finns fall i dag som bedöms som våldtäkt enligt lagstiftningen, men som många kanske inte tycker är våldtäkt, säger hon.
 
Samtidigt ser förstås både Kajsa Hällje och Jenny Grankvist att det många gånger är svårt att bevisa en våldtäkt. Typiskt sett sker de bakom stängda dörrar, med bara de direkt inblandade på plats. Det som sker är dessutom både lagligt och uppskattat, om bara alla parter är med frivilligt.
 
– Det är svårt att leda en våldtäkt i bevis och få en skyldig person dömd för det på grund av de speciella bevissvårigheterna, samtidigt som det tyvärr kan hända att folk blir dömda trots att de inte är skyldiga, säger Kajsa Hällje som tillägger att båda sakerna kan vara sanna samtidigt.
 
För åklagare har samtyckeslagen fört med sig en del pedagogiska problem. 
 
– Det som kanske är knepigast ur ett åklagarperspektiv är att få både målsägande och allmänheten att förstå att det, trots kravet på samtycke, fortfarande är åklagare som har bevisbördan, säger Jenny Grankvist.
 

Fokus förskjuts

Att åklagare, domare och försvarsadvokater har olika uppfattningar om samtyckeslagens för och nackdelar är kanske inte så konstigt. De olika perspektiven påverkar vad man ser och vems känslor som blir tydliga. 
 
Skillnaderna mellan försvarare och åklagare speglas också i Stina Holmbergs rapporter om lagen. De åklagare Holmberg talat med är positiva till samtyckeslagen, men beskriver också en del gränsdragningsproblem och att det förekommer bevissvårigheter. Bland försvararna menar i stället 84 procent av dem som besvarade en enkät från Brå, att rättssäkerheten för den tilltalade har försämrats i och med lagen. De beskriver också en försämrad förutsebarhet, där människor har svårt att i förväg veta vad som är tillåtet. 
 
Hanna Larsson Rampe har uppdrag både som försvarare och som målsägandebiträde i sexualbrottsmål. Hon kan vittna om att båda parter ofta mår väldigt dåligt under polisutredningen och den rättsliga processen. 
 
– De gångerna när jag sitter med en kvinna som säger sig ha blivit våldtagen så mår ju hon naturligtvis skit. Av händelsen men också av processen, säger Hanna Larsson Rampe och fortsätter:
 
– Och när det kommer till misstänkta, bara att få den anklagelsen riktad mot sig är såklart fruktansvärt. Det är ju ett sådant otroligt stigma. Många hämtar sig aldrig riktigt.
 
Advokat Silvia Ingolfsdottir arbetar mycket med sexu­albrott, och då enbart som målsägandebiträde. Hon ser positivt på att fler fall nu omfattas av lagen, och att det ska gå att fälla förövare där offret till exempel drabbats av det tillstånd som kallas frozen fright, alltså att kroppen blir som förlamad inför en stark stress. Med samtyckeslagen kan också unga män som utnyttjat stora folksamlingar exempelvis vid konserter, och fört upp fingrar i underlivet på flickor som stått intill dem, fällas för våldtäkt.
 
Betoningen av samtycke och frivillighet gör dessutom att fokus i utredningen förskjuts, menar Silvia Ingolfsdottir.
 
– För mina klienter är det viktigt att rättsväsendet inte alls har fokus på: ”Varför gjorde du inget motstånd?” för att kunna bevisa betvingandet. Utan nu är det mer: ”Varför förstod du inte att det inte var frivilligt?” Ansvaret hamnar mer där det hör hemma, hos den misstänkte förövaren, säger hon.
 

Jätteviktigt leva upp till kraven

Diskussionerna om samtyckeslagen kan ibland bli hetsiga. De hamnar också som regel alltid snabbt i bevisfrågor. För, som det redan konstaterats, sex är tillåtet när det är frivilligt, och det utövas nästan alltid bakom stängda dörrar. I de nya fallen, där just frivilligheten är den fråga som ska avgöras, är parterna som regel eniga om att det har förekommit sex. Många gånger kan det dessutom, som för Frida och Liam, ha varit frivilligt sex först, som vid något tillfälle övergår i en våldtäkt. 
 
– Samtyckeslagen har medfört att en större andel av målen saknar teknisk bevisning i form av skador eller promilleprov. Det är också oftare som det blir en fällande dom utan att det finns teknisk bevisning, konstaterar Stina Holmberg.
 
Hennes bild är att muntlig bevisning numer tillmäts större vikt, men också att domstolarna ofta redovisar hur de värderat bevisen. Den mediala bilden av att ord står mot ord och att män döms utan bevis är en kraftig förenkling, menar Stina Holmberg, som pekar på att det oftast finns stödbevisning i form av exempelvis kommunikation med anhöriga, som i Fridas fall. 
 
Även åklagaren Jenny Grankvist är noga med att påpeka att det nästan alltid finns annan bevisning än bara de båda parternas berättelser, och att HD har klargjort hur dessa bevis ska värderas. Men advokat Bengt Ivarsson ser fortfarande problem med den stödbevisning som brukar tas fram. Och han tycker att HD:s modell är ”lite knepig”.  
 
– Om målsägandes uppgifter medvetet eller omedvetet inte är korrekta, så blir de ju inte mer korrekta för att hon berättar vidare för någon annan, sammanfattar han.
 
Hanna Larsson Rampe upplever att domstolarna i sexu­albrottsmålen ibland inte når fram till ”bortom rimligt tvivel”, men väljer att fälla ändå.  
 
– Det händer att de ser lite för snällt på bevisningen på åklagarsidan och har lättare att bortse från det som åberopas från den tilltalades håll. 
 
Varför blir det så? 
 
– Jag tror att det finns många olika skäl till det. Ett av skälen är väl att om en person gråtande berättar om en våldtäkt och att ”jag ville inte det här, han gjorde det ändå”, så ligger det i människans natur att vilja tro på det, säger Hanna Larsson Rampe, och fortsätter med att en detaljerad berättelse från en tilltalad inte sällan, i större utsträckning än när en sådan kommer från måls­äganden, av domstolar anses inövad och tillrättalagd och därför inte förtjänar tilltro.
 
Rådmannen Kajsa Hällje håller helt med om att sexualbrottsmålen är svåra just ur bevissynpunkt. Att tilltalade och målsägande dessutom ofta är unga och sexuellt oerfarna, samt påverkade av alkohol eller annat, gör inte saken lättare, menar hon.
Kajsa Hällje framhåller dock vikten av att domstolarna inte ruckar på beviskraven.
 
– Det är samma regler som i andra måltyper. Vi värderar ju ofta utsagor och har fått vägledning från Högsta domstolen om hur vi ska göra det, vad vi ska titta på. Uppgifterna ska bedömas utifrån deras innehåll, hur en berättelse hänger ihop, att den är klar och logisk och fri från motsättningar, fastslår hon.
 
Och om ord står mot ord, utan stödbevisning, ska domstolen frikänna, påpekar Kajsa Hällje.
 
– Jag vet att kritiker säger att domstolarna har sänkt beviskraven i de här målen. Jag tycker inte att jag har gjort det, och det får man absolut inte göra! Vi måste ju upprätthålla de höga beviskraven. Det är jätteviktigt.
 

Röster ur våldtäktsdebatten

”Det är dags att tala klarspråk: I dagens Sverige betraktas kvinnans ord som sanning redan vid en anmälan om våldtäkt, och hela rättsprocessen utgår sedan från det. Det fortsätter i förhören, i åklagarens arbete, i tingsrätterna – och i hovrätterna.
Detta är ett systemfel. Ett livsfarligt sådant.”
 
Nina Hamilton: Utsagan väger tyngre – enbart på grund av kön, Aftonbladet debatt den 12/12 2025
 
”Över 300 000 kvinnor och tjejer blev alltså våldtagna förra året. 6 932 våldtäkter anmäldes. Under 2023 dömdes 40 män för våldtäkt av ’rena frivillighetsfall’ på grund av muntlig bevisning. Det visar på ett helt annat problem än det Kaliber vill få fram. Det visar på att tjejen och kvinnans ord väger extremt lätt i rättssalen.
Problemet är alltså inte en rättsapparat som godtyckligt fäller oskyldiga män. Problemet är ett samhälle där hundratusentals kvinnor våldtas — och där nästan ingen av dem kan räkna med rättvisa.”
 
Debattinlägg som reaktion på Sveriges Radio-programmet Kalibers serie ”Utom rimligt tvivel”, där lyssnaren får följa unga män som dömts för våldtäkt eller oaktsam våldtäkt
 
Adine Samadi, ordförande Roks: ”Gå inte på Sveriges Radios myt om oskyldigt dömda våldtäktsmän”, ETC den 20/12 2025
 

Anmäler av solidaritet

I kritiken mot samtyckeslagen hörs ofta åsikten att lagen vänt på bevisbördan, så att den misstänkte måste bevisa att han fått samtycke. Stina Holmberg tycker inte att det stämmer. I stället har kraven på båda parter ökat, anser hon.
 
– Killarna måste beskriva väldigt tydligt hur de tänkt. Men tjejerna måste också beskriva mycket tydligare på vilket sätt de har uttryckt vad de ville. Beviskraven har gjort att båda måste tåla ganska tuffa förhör. Och det ligger i sakens natur när det är en vilja som ska undersökas, säger hon. 
 
Silvia Ingolfsdottir är, som målsägandebiträde, en varm anhängare av samtyckeslagen. Hon vill hellre peka på problemen med låg uppklarningsnivå och för få gärningsmän som döms. Rättstryggheten och upprättelsen för offren är för henne centrala frågor. 
 
– Vi har fortfarande en alldeles för låg lagföring. Och bevisbördan har inte ändrats och det krävs ju samma bevisning som tidigare, säger hon. 
 
För att nå längre och kunna fälla fler för våldtäkt krävs att alla som arbetar med den här typen av mål har mer utbildning och kunskaper om sexuellt våld, anser Silvia Ingolfsdottir. Hon pekar också på att frihetsberövande av den tilltalade är en framgångsfaktor i sexualbrottsmålen. 
 
Silvia Ingolfsdottirs klienter, som främst finns i Stockholm, upplever oftast ett gott bemötande från polis och vårdpersonal. När ärendet hamnar hos åklagare kan dock hanteringen skilja sig åt. Det blir därmed svårt för både advokaten och klienten att förutse hur målet kommer att gå. 
 
Bland de kvinnor som Silvia Ingolfsdottir företräder är det många som anmält av solidaritet, berättar hon.
 
– De säger: ”Jag förstår att det inte finns mycket bevisning. Men jag vill bara att han ska komma till polisen och förstå att det här är ett felaktigt beteende.” Det gäller särskilt för unga. De gör det för att andra tjejer och kvinnor inte ska utsättas. Det upplever jag har ökat jättemycket sedan den nya lagen kom, säger Silvia Ingolfsdottir, som anser att lagens normerande effekt har varit väldigt positiv.
 

Svårt att förutse

Nya lagregler och nya straffbara områden innebär också nya knäckfrågor för domstolarna. Och här finns förstås också risken för att olika domstolar tolkar olika. 
 
Så var det också inledningsvis med samtyckeslagen, enligt Brås första utvärdering. Men nu har praxis börjat sätta sig, enligt Stina Holmberg. 
 
– Jag tror att domstolarna börjar förstå lagstiftarnas intentioner på ett bredare och djupare sätt än när lagen var helt ny. Jag har ett förtroende för domstolsväsendet när det gäller att tillämpa lagen, säger Stina Holmberg.
 
Fortfarande ändras dock 20 procent av alla våldtäktsdomar i hovrätterna, enligt Brås studie från 2025. Hälften av dessa domar gick från friande till fällande eller omvänt, eller ändrades till ett mindre eller grövre brott. 
 
Stina Holmberg tycker inte att ändringssiffrorna är anmärkningsvärda. 
 
– När lagstiftningen är ny så finns det ingen anledning att uppröra sig över att många mål ändras i hovrätten. Det är ju så man skapar en domstolspraxis, säger hon.
 
Här är dock de intervjuade advokaterna av en annan mening. De upplever stora skillnader mellan domstolar och även mellan olika domare, och att det ofta förekommer skiljaktiga meningar. 
 
– Väldigt ofta spretar det åt olika håll, mellan olika domstolar också. Man ser vem som ska vara ordförande och kan nästan förbereda sig på en fällande dom, säger Hanna Larsson Rampe, och fortsätter:
 
– Vi har fått en situation där domstolarna dömer väldigt olika och där det ofta blir ändring i hovrätten. 
 
Bengt Ivarsson är inne på samma linje. Han tycker också att Brås siffror över ändringsfrekvensen är missvisande. 
 
– De utgår från det totala antalet domar från tingsrätterna. Men tittar man i stället på de överklagade domarna så är det nästan 50 procent som ändras.
 
Resultatet av denna spretighet blir, enligt advokaterna, en tydlig brist på förutsebarhet. 
 
– Det är väldigt svårt för personer som deltar i sexuella handlingar att förstå riktigt vad det är som är brottsligt och inte. Eftersom utfallet i domstol blir så himla olika och det är så svårt att förutse hur det ska gå, säger Hanna Larsson Rampe. 
 

Svår gräns att dra

Ytterst ansvarig för praxisbildningen inom straffrätten är förstås Högsta domstolen. Det har också kommit några domar från HD under de senaste åren, bland annat den som artikeln inleddes med. Flera av intervjupersonerna önskar sig dock fler domar för att öka tydligheten. 
 
Silvia Ingolfsdottir anser att HD ”hamnat ganska snett” i de flesta av sina avgöranden. Hennes kritik rör just det som kom att prövas i fråga om Frida och Liam: oaktsam våldtäkt.  
 
– Det handlar bland annat om skillnaden på likgiltighetsuppsåt och oaktsamhet. Där tycker jag att de är väldigt otydliga. Det har nästan blivit ännu mer rättsosäkert för att förstå vad som egentligen gäller, säger hon. 
 
En knäckfråga är alltså hur man skiljer på det som kallas likgiltighetsuppsåt – alltså att en person vet att det kanske saknas samtycke, men struntar i det – och oaktsamhet, där man inte tillräckligt noga tar reda på vad den andra parten vill.
 
Även Stina Holmberg på Brå kan se problem med just oaktsamhetsbrottet. Hon har i sitt arbete gått igenom en mängd domar för detta brott, och hittade ganska få fall där oaktsam våldtäkt var den självklara rubriceringen. 
 
”Runt två tredjedelar av de fällande domarna för oaktsam våldtäkt kan dock enligt Brås mening diskuteras från juridisk synpunkt”, skriver Stina Holmberg i sin rapport från 2025. Hon beskriver två olika typfall där rätten valt att döma för oaktsamhet, på tvivelaktig grund. ”I en typ av fall framstår domen som en effekt av att domstolen känner en viss sympati med den tilltalade och inte uppfattar att handlingen är så klandervärd att den förtjänar tre års fängelse. Detta trots att den såvitt Brå kan bedöma, uppfyller rekvisiten för en våldtäkt. Den andra typen av fall är sådana där bevisningen är svag och rätten verkar vara osäker på vem av parterna de ska tro på.”  
 
Det finns alltså en misstanke om att domstolen ibland väljer att döma för oaktsam våldtäkt i stället för våldtäkt för att komma ner i straff, av sympati med den tilltalade eller för att bevisen är svaga. Straffet för oaktsam våldtäkt är nämligen betydligt lägre än för våldtäkt (se faktaruta om straffskalorna nedan).
 
Åklagaren Jenny Grankvist betonar att Åklagar­myndigheten inte har studerat hur oaktsamhetsbrottet används. Men hon har en egen reflektion omkring vissa fall.
 
– Det kan vara så att man ibland fäller för oaktsam våldtäkt i stället för våldtäkt för att komma ner i straff. Och då tänker jag väl särskilt i ungdomsmålen, säger hon. 
 
Rådmannen Kajsa Hällje tycker att skillnaderna mellan våldtäkt och oaktsam våldtäkt är tydliga – på ett teoretiskt plan. I praktiken är det betydligt svårare att dra en gräns mellan de båda brotten. 
 
– Rätten ska göra en bedömning av vad som har försiggått i en persons huvud i den här situationen. Det kan ju bli väldigt hypotetiskt. Likgiltighetsuppsåt, som är den lägsta graden av uppsåt, och en grov oaktsamhet ligger ju tätt intill varandra på skalan, så det är inte några enkla bedömningar, konstaterar hon.
 

Har hårda straff

Svåra bedömningar alltså, där de olika straffskalorna ibland möjligen spelar in. Regeringen har också uppmärksammat de problem som finns med just brottet oaktsam våldtäkt. I september fick därför en utredare i uppdrag att utvärdera tillämpningen av straffbestämmelserna om oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp och ta ställning till om straffbestämmelserna om oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp är ändamålsenligt utformade, samt lämna förslag på lagändringar. Uppdraget är inbakat i en större utredning om kvinnofrid och våld mot kvinnor. 
 
Straffen för våldtäkt är höga, både i jämförelse med andra våldsbrott och internationellt sett (se faktaruta nedan): tre till sex års fängelse för våldtäkt av normalgraden, medan oaktsam våldtäkt straffas med högst fyra års fängelse. 
 
Men är straffen för höga? Här går meningarna isär. 
 
Bengt Ivarsson anser absolut att minimistraffet är för högt, i synnerhet i de rena frivillighetsfallen.
 
– Jag tycker man borde ha delat upp det. En strängare straffskala vid våld och hot, en betydligt lägre vid bristande frivillighet, med kanske ett minimistraff på ett halvt eller ett år eller någonting sånt, säger han, och tillägger att straffen slår mycket hårt mot unga, sedan straffreduktionen har tagits bort. 
 
En lägre straffskala innebär förstås inte att inga misstag kan begås, påpekar Bengt Ivarsson, men det gör att konsekvenserna av felaktiga domar blir mindre. 
 
Hanna Larsson Rampe anser att straffen ibland blir oproportionerliga. Och även Jenny Grankvist påpekar att skillnaden i straff mellan oaktsam våldtäkt och våldtäkt ofta blir väldigt stora, och att tre års straffminimum är hårt. Straffskalan är dessutom densamma för våldtäkt mot barn, vilket kan sticka människor i ögonen. 
 
För Stina Holmberg är just straffskalan ett av de största problemen i dagens sexualbrottslagstiftning. I sin studie visar hon att Sveriges straff är höga internationellt sett, både på papperet och ännu mer i praktiken. Det är, menar hon, tveksamt, om dagens straff stämmer med det allmänna rättsmedvetandet. ”Det finns tyvärr ingen forskning om hur väl minimistraffet överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet i Sverige, men det kan inte uteslutas att många skulle uppfatta att tre års fängelse är för högt för en del av de handlingar som i dag definieras som våldtäkt i lagen”, skriver Stina Holmberg i sin rapport.
 
Även rådmannen Kajsa Hällje funderar över om det verkligen finns folkligt stöd för fleråriga fängelsestraff för vissa av de gärningar som kan utgöra våldtäkt.
 
Målsägandebiträdet Silvia Ingolfsdottir tror, tvärtom, att allmänheten är för dagens hårda straff. 
 
– Egentligen korresponderar straffen med brottets allvar och med det trauma det faktiskt innebär att bli våldtagen, säger hon.
 
För Silvia Ingolfsdottir är de hårda straffen en naturlig följd av att Sverige är ett mer jämställt land än många andra i världen.
 
– Kvinnor och barn värderas ju faktiskt högre i Sverige än i många andra länder, så rimligen borde vi ligga högre också i den här typen av brott. Vi ska vara ett föregångsland och jag tycker att vi ska vara stolta i det här.
 

Straffskalan för våldtäkt

Våldtäkt (normalgraden): Fängelse i lägst 3 år och högst 6 år (minimistraffet höjdes från 2 till 3 år den 1 augusti 2022). Den utdömda fängelsetiden för våldtäkt av normalgraden har enligt Brå ökat från i genomsnitt 26,5 månader år 2019 till 37 månader år 2023.
 
Mindre grov våldtäkt: Fängelse i högst 4 år och minst 6 månaders fängelse (ändrat 2022). 
 
Grov våldtäkt: Fängelse i lägst 5 år och högst 10 år. Bedöms som grovt om gärningspersonen har använt allvarligt våld eller hot, om flera personer deltagit, eller om gärningspersonen visat särskild hänsynslöshet.
 
Oaktsam våldtäkt: Fängelse i högst 4 år.
 
Prop. 2021/22:231 Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar (började gälla den 1 augusti 2022)

Manpati eller sympati med gråt?

Silvia Ingolfsdottir upplever att domarna i svenska domstolar, trots jämställdheten, ibland påverkas av sympati för de killar som ställs inför rätta för våldtäkter, där det är frivilligheten som ska ha brustit. Den sympatin påverkar kritiken mot dagens straffskalor, menar hon. 
 
– Oftast är det ju relativt välfungerande killar i övrigt, och då vill man inte förstöra deras liv, säger Silvia Ingolfsdottir, och tillägger att detta resonemang helt missar brottsofferperspektivet.
 
Tendensen att ta parti för unga män med välordnade liv, som ställs inför rätta, har studerats i feministisk forskning. Fenomenet har kommit att kallas på engelska ”himpathy”. Enligt forskarna Moa Bladini, Sara Uhnoo och Åsa Wettergren är denna ”manpati”, och rädslan för att själv drabbas av anklagelser om sexuellt våld, något som används av försvarsadvokater inför rätten.  
 
Hanna Larsson Rampe ser snarare en tendens att rätten ibland känner mycket för och identifierar sig med måls­äganden, och att detta kan slå tillbaka mot den tilltalade. Som försvarare kan hon ibland uppleva att man ”retar upp rätten” med kritiska frågor som kanske får målsäganden att gråta ännu mer.  
 
– Det finns en risk att det kommer att drabba klienten negativt. Då tror man kanske ännu mer på henne. Och dessutom så framstår jag som djävulens advokat. Jag har inga problem med det, men jag vill inte att det ska drabba klienten negativt och därför är det viktigare än i andra mål att man som försvarare försöker ha en fingertoppskänsla i förhören, säger Hanna Larsson Rampe. 
 
Sveriges jämställdhet till trots upplever Silvia Ingolfsdottir ändå att många unga, framför allt killar, har en ganska märklig syn på sexualitet och hur sex ska se ut och utövas.
 
– Många unga i dag får sin undervisning via porr. Porren har blivit mycket mer våldsam. I porrfilm säger tjejer heller aldrig nej, fastslår hon. 
 
Även flera av de andra intervjupersonerna är inne på ungdomarnas porrkonsumtion, och den skeva bild den skapar av sex, för unga och oerfarna personer. Lägg dessutom till alkohol i blandningen, så blir det inte svårt att tänka sig vilka missförstånd och vilka övertramp som kan begås.
 
Jenny Grankvist ser också en tendens att tjejerna som utsätts har svårt att sätta gränser och riskera att vara obekväma. 
 
– Många unga tjejer vill inte skapa dålig stämning. De hamnar i situationer då de har sex med någon. De känner att det egentligen inte är frivilligt, men i stället för att säga ifrån eller visa det, går de med på sex, säger hon. 
 
Stina Holmberg för i sin rapport ett liknande resonemang, om att de kvinnor som är målsägande i de rena frivillighetsfallen ofta är sårbara i någon bemärkelse. Det handlar främst om mål där båda parter är unga och de har en tidigare nära relation. ”Överlag ger de utredningarna en bild av tjejer med svag självkänsla som inte vågar stå upp för sig själva. Till detta hör att flera av pojkvännerna, utifrån målsägarnas berättelser, inte tycks ha någon starkt utvecklad empatisk förmåga”, skriver hon. 
 

Behöver prata om porren

Tillbaka till Frida och Liam igen. Deras upplevelser, som de framkommer i domen, stämmer nästan kusligt väl med vad advokater, forskare, domare och åklagare berättar. Unga, tidigare bekanta, en historia av frivillig sex, och så alkohol på det. Stryptaget, det hårda greppet i håret, känns båda som hämtade från porrens värld. 
 
Så hur kan vi komma vidare? Hur ska vi undvika att våldtäkter begås och hur ska vi säkra att de övergrepp som ändå sker blir lagförda och straffade, samtidigt som offren kan gå vidare?
 
Ja, den högljudda och polariserade debatten, där män antingen målas upp som aggressiva djur eller som oskyldiga offer för en feministisk sammansvärjning, leder i vart fall inte framåt, menar intervjupersonerna, även om flera av dem kan förstå båda perspektiven. I stället efterlyses undervisning till barn och unga. Ingen av de intervjuade förespråkar ett steg tillbaka, till lagen som den var före 2018.
 
Kajsa Hällje tror att varken lagstiftning eller ändrade beviskrav kan lösa alla problem med sexuella övergrepp och våldtäkter.
 
– Vi måste upprätthålla våra höga beviskrav. Det innebär att vissa som är skyldiga kommer att gå fria, vilket vi liksom kommit överens om är bättre än att oskyldiga blir dömda. Att sedan bekämpa våldtäkter, det är nog framför allt en helt annan typ av arbete, säger hon, och nämner förebyggande arbete och upplysning, framför allt till unga människor. De bör förstå att de inte ska ha sex när de är påverkade. Och inte med någon de inte känner och kanske inte riktigt förstår kommunikationen från, säger Kajsa Hällje.
 
Jenny Grankvist anser att lagstiftningen i dag är tydlig, och att även praxis blivit tydligare. Nu krävs samtal med barn och unga, samtal som går bortom det teoretiska begreppet frivillighet och fångar deras egna upplevelser. 
 
– Vi måste prata ännu mer om det här och om de ungas skeva syn på sex. Vi måste våga prata om ungas porrkonsumtion, särskilt våldsinslagen, säger hon och tillägger att straffskalorna också möjligen skulle behöva ses över. 
 
Bengt Ivarsson efterlyser mer praxis på området. Högsta domstolen borde också fundera på bevisvärderingsreglerna i de här målen, och om de verkligen fungerar. 
 
– Just kombinationen HD:s bevisvärderingsregler och den här lagstiftningen skapar problem och ökar risken för fel. Jag tycker att HD borde släppa upp fler mål på det här området, säger han.
 
Även Silvia Ingolfsdottir önskar fler avgöranden från HD. Men annars är ökad kunskap hennes främsta önskemål.
 
– Det är framför allt tillämpningen av lagen som behöver bli bättre. Kunskapen behöver stärkas inom hela rättsväsendet. Det gäller även advokater, fastslår Silvia Ingolfsdottir, och fortsätter: 
 
– Jag skulle önska att även domare kunde bli mer specialiserade. Det krävs en specialistkunskap för att förstå. Det gäller att bli medveten om det som kallas våldtäktsmyter, hur man ser på de utsatta, men även de misstänkta i den här typen av mål.
 

Ska mötas med respekt

Stina Holmberg på Brå, som gjort två utredningar om samtyckeslagen, ser det som viktigt att man även fortsättningsvis granskar hur lagen tillämpas. Hon är också positiv till att lagen diskuteras. 
 
– Det är jättebra att det förs en diskussion om rättssäkerhet och om rimliga straffnivåer, säger Stina Holmberg. 
 
Förutom alltför långa straff och att brottet oaktsam våldtäkt delvis används fel tror inte hon att det finns några lågt hängande frukter att plocka för att öka träffsäkerheten i dömandet. Mycket har gjorts av polis, åklagare och rättsväsen, även om det kanske fortfarande behövs mer kunskap bland unga om vad som utgör en våldtäkt. 
 
Stina Holmberg önskar också att alla som anmäler våldtäkter och de som misstänks, oavsett om någon våldtäkt i juridisk mening ägt rum, ska bemötas med respekt, så att ”rättsprocessen gör mer nytta än skada”. Hon förklarar:
 
– 90 procent av tjejerna går igenom en krävande process utan att den misstänkte, eller mannen som hon tycker har begått ett brott mot henne, blir fälld. Det är ju en jättestor grupp av kvinnor som i den värsta av världar kan känna sig tilltryckta och frustrerade.
 
Rätt bemötta kan dessa flickor och kvinnor i stället få hjälp att gå vidare, menar Stina Holmberg. Och på motsvarande sätt skulle polisförhör kunna fungera som nyttiga väckarklockor för de unga män som inte helt förstått vad samtycke innebär.
 
Så värst mycket högre än till dagens 90 procent åtal tror inte Stina Holmberg att vi kan komma, inte med de beviskrav som finns och måste finnas. 
 
– Jag skulle säga att en hel del av dem som anmäler i dag kanske inte borde göra det. Anmälningsnivån skulle troligen gå ner lite om tjejer fick bättre kunskap om vad som krävs, säger hon. 
 
Kunskap är alltså ett nyckelord. Förhoppningsvis kan utbildning och samtal skydda framtida ungdomar som Frida och Liam från svåra upplevelser.
 
* Frida och Liam är påhittade namn. Händelseförloppet är hämtat från ett autentiskt rättsfall, NJA 2022 s. 237. 
 

Vad?

”Samtyckeslagen” var omdebatterad när den kom, och debatten har med åren blivit än livligare. Kritiker målar å ena sidan en bild av att horder av unga män sätts i fängelse för våldtäkt på mycket svaga grunder, å andra sidan av hur tusentals våldtagna kvinnor aldrig får upprättelse. Vi beslutade att försöka komma bortom den polariserade debatten om samtyckeslagen och ge en lägesbild av hur samtyckeslagen fungerar i dag.

Hur?

Med utgångspunkt i Brås rapport om samtyckeslagen intervjuades rapportförfattaren Stina Holmberg. Tre brottmålsadvokater, en domare och en åklagare fick sedan ge sina olika perspektiv.

Slutsats

Samtyckeslagens grund, att sex alltid ska vara frivilligt, får ett brett stöd från de intervjuade, och beskrivs som en självklarhet i ett modernt och jämställt samhälle. Samtidigt är bevisningen många gånger ett påtagligt problem, då det som ska bedömas nästan alltid sker bakom stängda dörrar. Att parterna ofta är unga, osäkra och berusade gör inte saken lättare. Svårigheterna återspeglas i många ändrade domar och en viss spretighet domstolar emellan.  

Källor

Advokatsamfundets remissyttrande över betänkandet  Ett starkare skydd för den sexuella integriteten (SOU 2016:60).
Amnesty Internationals webbplats. 
EU-parlamentets webbplats.
Holmberg, Stina: Samtyckeslagens tillämpning och konsekvenser, Brå, 2025.
Kvinnofrid – förstärkta åtgärder mot mäns våld mot kvinnor, dir. 2026:113.
NJA 2022 s. 237 ”Övernattningen II”.
Prop. 2017/18:177 En ny sexualbrottslagstiftning byggd på fri­villighet.
SOU 2016:60 Ett starkare skydd för den sexuella integriteten.
Uhnoo, Sara; Wettergren, Åsa; Bladini, Moa: It could be my son! ”Himpathy” and the male fear defence in rape trials, Journal of Law and Society, 51 (4), 562–585, 2024.