Var det lagligt att döda Usama bin Ladin?

Frågan om det var lagligt att döda Usama bin Ladin har diskuterats intensivt. Debatten kommer säkerligen att fortsätta länge ännu. Enligt den amerikanska regeringen var dödandet lagligt både enligt USA:s lagstiftning och enligt folkrätten. Jag anser mig inte kompetent att uttala mig om USA:s lagstiftning i detta sammanhang. Påståendet att dödandet var lagligt enligt folkrätten är emellertid problematiskt.

I princip måste man skilja mellan två situationer. Antingen vidtogs aktionen mot Usama bin Ladin i en väpnad konflikt i vilken krigets lagar är tillämpliga eller var det en aktion mot en civilperson för att upprätthålla lag och ordning. En särskild fråga är om aktionen vidtogs på ett sätt som respekterade Pakistans suveränitet.

Utgångspunkten måste vara att terrorism utgör brott som ska utredas inom ramen för den reguljära verksamheten för att upprätthålla lag och ordning. Denna verksamhet måste bedrivas i överensstämmelse med vissa rättsliga normer. Respekt för mänskliga rättigheter, särskilt rätten till rättvis rättegång, är ett oavvisligt krav i denna verksamhet. Den utgångspunkten är fundamental och har betonats med eftertryck av många, däribland två föreningar för tidigare stats- och rege­ringschefer: Madridklubben och InterAction Council.

Låt oss först se på frågan huruvida aktionen vidtogs inom ramen för en väpnad konflikt. Det argumentet skulle möjligen kunna framföras om aktionen vidtagits i Afghanistan. Om så varit fallet, skulle det vara helt legitimt att betrakta medlemmar av al-Qaida inbegripet dess högste ledare som målgrupp. Sådana personer erkänns som kombattanter mot vilka aktioner kan vidtas med vapenmakt i överensstämmelse med krigets lagar.

Kombattanter har emellertid också rätt att bli behandlade i överensstämmelse med dessa lagar. Grundregeln är att en kombattant som tas till fånga har rätt att bli behandlad som krigsfånge. Om en krigsfånge misstänkts för att ha begått terroristbrott, ska han åtalas och ställas inför rätta. I det aktuella fallet skulle han förmodligen ha ställts inför krigsrätt.

I det föreliggande fallet är situationen en annan. Aktionen vidtogs i Pakistan, som inte är en krigszon. Ibland framförs argumentet att konflikten mellan al-Qaida och stater är en väpnad konflikt i vilken krigets lagar gäller generellt. Detta argument kan enligt min mening inte rättfärdigas. I sammanhanget är det också viktigt att understryka att termen ”kriget mot terrorismen” är en mycket farlig namnförvrängning som skapat stor förvirring och som lett till brott mot både de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten. Om medlemmar i al-Qaida anträffas i en icke krigszon ska de därför behandlas inom ramen för den ordinära verksamheten för att upprätthålla lag och ordning. För egen del anser jag att det är klart att aktionen mot Usama bin Ladin faller inom denna kategori.

Oavsett om krigets lagar är tillämpliga eller inte, måste emellertid det primära ändamålet med en aktion av detta slag vara att personen ska anhållas. Att döda en person som är obeväpnad (om detta var fallet) och som kanske också ger sig är ett klart brott mot internationell rätt.

För att göra en korrekt analys av det som hände i Abbottabad måste man känna till alla fakta. Särskilt viktigt är det att veta exakt under vilka omständigheter byggnaden angreps. Fanns det vakter i byggnaden? Var de beväpnade? Fanns där andra hot? En kontingent som ska genomföra en operation av detta slag befinner sig uppenbarligen under stor stress och dess medlemmar är självfallet berättigade att försäkra sig om att de skyddar sig själva och att de inte utsätter sig för onödig fara. I sådana spända situationer finns det risk för att den eftersökta personen dödas. Vi får inte glömma att liv ibland går förlorade också i normala polisaktioner där polisen måste ingripa mot en vanlig brottsling som är beväpnad.

Mot denna bakgrund blir en avgörande faktor i analysen innebörden i den order som gavs till kontingenten före operationen. Det lär vi aldrig få veta. Om emellertid ordern var utan omsvep ”skjut för att döda”, var aktionen inte i överensstämmelse med folkrätten.

Huruvida aktionen respekterade Pakistans suveränitet är också en fråga som måste analyseras enligt folkrätten. Pakistans regering har beskrivit det inträffade som en icke auktoriserad unilateral aktion (”unauthorised unilateral action”). Frågan huruvida en stat har rätt att använda våld mot kriminella icke-statliga aktörer på en annan stats territorium diskuteras i termer som om den territoriella suveränen inte kan eller inte vill (”unable or unwilling”) bekämpa de brottsliga gärningarna. Om detta test klaras, hävdas att ett ingripande kan ske och att detta utgör legitimt självförsvar. Helt säkert finns det situationer där detta kriterium skulle göra ett väpnat ingripande legitimt. För att bestämma om testet klarades i det aktuella fallet är det nödvändigt att känna till alla fakta, och det gör vi inte. I grunden är detta en fråga som måste klaras ut mellan de två berörda regeringarna.

En vän poängterade att en juridisk analys av händelseförloppet vid Usama bin Ladins död inte kommer att intressera allmänheten särskilt mycket, i alla händelser inte den amerikanska allmänheten, och att analysen skulle uppfattas som småaktig och byråkratisk. Förmodligen är det så. Med detta får inte resultera i att det som hände inte underkastas en noggrann analys.

I det förgångna har jag ofta påpekat att de västliga demokratiernas – särskilt de mäktigas – uppträdande kommer att vara den avgörande faktorn när det gäller att införa rättsstaten världen över. Om dessa stater ses agera som de finner lämpligt när det passar deras intressen, kommer det att få förödande konsekvenser för möjligheten att skapa två fundamentala förutsättningar för internationell fred och säkerhet: demokratin och rättsstaten.

Att, som skett, beskriva det som inträffat som att rättvisa har skipats (”justice has been done”) är helt enkelt inte acceptabelt – inte ens när det gäller en person som Usama bin Ladin. Att rättvisa har skipats förutsätter att den misstänkte har ställts inför rätta och förklarats skyldig av en domstol.

Hans Corell
Ambassadör, tidigare undergeneralsekreterare och rättschef i FN