Humanjurist? Javisst!
Nr 7 2010 Årgång 76Jag sitter på en intressant kvällsföreläsning med Claes Borgström på Advokatdelkurs 1. Han frågar hur många av oss blivande advokater som vill arbeta med humanjuridik i framtiden; cirka fyra, max fem personer (inklusive jag själv) räcker upp handen.
Borgström frågar sen hur många av oss som vill arbeta som offentlig försvarare; bara jag och en annan person räcker upp handen! Jag får en smärre chock, för även om många i branschen sagt att det i princip inte finns någon tillväxt på den humanjuridiska sidan så har det aldrig känts som ett verkligt faktum. Inte förrän nu när bara två av trettio blivande advokater vill bli offentlig försvarare.
Som biträdande jurist på en enmansbyrå får man ta alla mål man kan få, humanjuridiska som affärsjuridiska. Därför blir humanjuridiken en del av vardagen. Det som är bra med det är att man får se hur det är att arbeta som målsägandebiträde för brottsoffer, som särskild företrädare för barn som till exempel misshandlats av sina föräldrar, som ombud för någon som befinner sig i en känslig arvstvist och så vidare. Detta samtidigt som man till exempel tolkar avtal åt företag och arbetar med annan affärsjuridik. Det fina med det är att man får ett roligt, varierande och intressant arbete samtidigt som man får känna av vilka rättsområden man i framtiden vill specialisera sig inom.
Att arbeta med humanjuridik är inte lika lukrativt som att arbeta med affärsjuridik och det anses, enligt många i branschen, inte vara lika fint som att till exempel arbeta med avtalsrätt. Det finns dock en fördel med att vara förordnad som till exempel offentligt biträde i ett LVU-mål; du vet att du får betalt av staten. Alla har vi förmodligen någon gång råkat ut för en eller flera klienter som haft svårt att betala våra fakturor i tid. Då ger ett förordnande om til exempel offentligt biträde en viss ekonomisk trygghet.
Det bästa med humanjuridiken är ändå att arbetet som ombud är så givande. Att höra en flykting säga ”thank you” när man vunnit ett mål i Migrationsdomstolen är fantastiskt. Det är självklart roligt att höra att en affärsjuridisk klient är nöjd med ett avtal man upprättat, men att hjälpa en klient med ett humanjuridiskt problem ger faktiskt en speciell känsla.
Ingen jurist ska tvingas in i humanjuridiken, men fler jurister borde nog ge den en chans, särskilt med tanke på den obefintliga tillväxten. Så, nästa gång du stöter på en klient med ett humanjuridiskt ärende och överväger om du ska lämna över det till en kollega eller ta det själv, ge det en chans, du kommer inte ångra dig.