Dogmatism och populism – hot mot demokratin
Nr 7 2010 Årgång 76I en nyligen utkommen bok i Tyskland marknadsförs teorin att Tysklands kollektiva intelligens sjunker som ett resultat av den muslimska invandringen. Boken som på svenska har titeln ”Tyskland avskaffar sig självt” toppar alla försäljningslistor. Det är köer till författarens, Thilo Sarrazins, föreläsningar. Budskapet är att vissa invandrargrupper har lägre intelligens än andra. Till de senare hör, enligt författaren, invandrare från muslimska länder.
Liksom i Sverige har ca 20 procent av befolkningen i Tyskland utländsk bakgrund. Enligt uppgifter i medierna skulle var femte väljare i Tyskland rösta på ett parti lett av Sarrazin. Närmare 80 procent av de tillfrågade uppger sig dela författarens teser. Av De gröna delar 55 procent författarens tankar. Endast 22 procent uppfattar dem som oacceptabla. I länder som Tyskland, Irland och Estland finns inte, till skillnad från vad som är fallet i övriga Europa, något främlingsfientligt parti med inflytande i det nationella parlamentet eller i Europaparlamentet. Till helt nyligen gällde detta även för Sverige.
Trots Sverigedemokraternas deltagande i valkampanjen kom Sveriges asyl- och invandringspolitik, liksom frågan om konsekvenserna av en gemensam asylpolitik inom EU, aldrig högt upp på den valstrategiska agendan. Det är konstigt. Flykting- och integrationsfrågor är centrala för vår demokrati. Sverige är sedan länge en av de fem största mottagarländerna inom EU. Vi tar jämförelsevis emot betydligt fler asylsökande än övriga länder. I totala siffror meddelades förra året lika många asyltillstånd i Sverige som i Tyskland eller i Storbritannien, närmare 25 000 personer. Till detta kommer det ökade behovet av arbetskraftsinvandring som förutsättning för bibehållande av välfärden. Sverige har därför tvingats ändra sin tidigare mycket återhållsamma inställning till att tillåta arbetskraftsinvandring.
Inom EU pågår en omfattande harmoniseringsprocess. Harmonisering riskerar dock alltid att leda till att den svagaste länken blir regel. Risken är att Sveriges jämförelsevis mycket liberala asylpolitik kan komma att undergrävas om vi anpassar oss till EU i syfte att alla medlemsländers politik och rättstillämpning ska vara enhetlig. Tillståndet för asylsökande är i många EU-länder under all kritik. Kravet från vissa håll på EU-anpassning rymmer i detta avseende ett problem.
Sverigedemokraternas inmarsch i Sveriges riksdag, samt deras ökade närvaro i kommuner och landsting, utgör en utmaning för den svenska demokratiska traditionen. Partiets vågmästarroll framstår som synnerligen obehaglig. Sverigedemokraternas attraktionskraft på medborgarna sätter demokratins spelregler under lupp. Till dessa hör bland annat att inte hindra misshagliga partier att hålla torgmöten och utöva sina demokratiska rättigheter. Det var därför oacceptabelt, oberoende vad man må tycka om budskapet, att Sverigedemokraterna av säkerhetsskäl nödgades ställa in ett flertal torgmöten. Gatumobben är lika vulgär och odemokratisk i vilken skepnad den än uppträder. Men Sverigedemokraterna, i likhet med alla andra mörkermän, måste bekämpas med argument, inte med odemokratiska metoder. Detta kräver att deras argument bemöts i sak. Av SD:s valmanifest framgick tydligt att partiet till exempel kräver kraftigt begränsad asyl- och anhöriginvandring, stopp för något som kallas för islamisering av Sverige, skärpta krav för medborgarskap, offentliga register av dömda pedofiler, kraftiga straffskärpningar, sänkning av straffmyndighetsåldern till 12 år, samt att svenska jobb ska gå till svenska medborgare. Man häpnar.
Partiet fick under den sista veckan eldunderstöd av Dansk Folkepartis partiledare Pia Kjærsgaard. Hon uttalade sitt fulla stöd för Sverigedemokraterna och deras politik. I likhet med vad som kan befaras gälla också i hennes eget parti, visade en undersökning utförd av tidningen Expo och verifierad av forskare, att flera av de Sverigedemokrater som ställer upp till val i Sveriges kommuner och landsting har uttalade nazistsympatier. Citat från partimedlemmar besannade denna bild. En av de Sverigedemokrater som står på riksdagslistan marknadsförde också den makabra tesen att invandrare har en aggressiv gen. Tanken svindlar, man undrar om det gäller judar, svarta eller kanske bara folk från Finland.
Frågor om invandring och integration har som bekant aktualiserats i andra europeiska länder. I Nederländerna erhöll således den populistiske och främlingsfientlige Geert Wilders hela 15 procent av rösterna i riksdagsvalet. Hans främsta ”claim to fame” är just hat mot invandrare och då särskilt muslimer. Han vill förbjuda islam och jämför muslimer med fascister. Han står åtalad för hatbrott och lever under ständigt polisskydd. Det ser nu ut som denne tidigare juriststudent genom stöd åt de högerliberala kommer att vinna gehör för sin politik med risk för ännu hårdare lagstiftning mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Geert Wilders kan komma att få ett inte obetydligt inflytande i holländsk politik de närmaste åren. Men, han är dessvärre inte ensam. Flertalet europeiska länder undergår en liknande utveckling. I Schweiz bedriver det största partiet en synnerligen främlingsfientlig politik, också den med islam som huvudsaklig måltavla. I USA har samtidigt en inflammerad debatt blossat upp om ifall ett islamiskt centrum ska få byggas i omedelbar anslutning till Ground Zero. I denna fråga har en herre med uppgiven sysselsättning som pastor engagerat sig. Pastor Terry Jones hotade med att bränna koranen den 11 september. Han kom under några veckor att åtnjuta en oproportionerlig massmedial uppmärksamhet, vilket föranledde såväl USA:s president som utrikesminister att engagera sig i frågan, allt i syfte att förhindra koranbränning med ty åtföljande risk för oroligheter.
I Frankrike, Italien och Ungern utsätts den romska befolkningen för förföljelse, också den till stor del grundad på osakliga påståenden med tydliga populistiska motiv. Tidigare i år vann det främlingsfientliga partiet i Ungern en seger, med över 16 procent av rösterna till parlamentet, med hätskhet mot romer som huvudsakligt budskap. Frankrikes oacceptabla massavvisningar av romer kan med rätta starkt ifrågasättas. Enligt reglerna om fri rörlighet inom Europeiska unionen är alla, romer eller inte, berättigade till samma frihet. För att kunna utvisa EU-medborgare från ett annat land uppställs distinkta krav, som av allt att döma inte varit uppfyllda. Vad det i stället synes handla om är diskriminering av en folkgrupp som på grund av sin ras påstås utgöra ett säkerhetsproblem. Det har upprört inte bara EU-parlamentet. Det var glädjande, om än inte i enlighet med etiketten, att den ansvarige kommissionären, Viviane Reding, inte bara på ett utomordentligt kraftfullt sätt tog avstånd från Frankrikes agerande, utan också utlovade rättsliga åtgärder.
Historien har visat att dogmatism i alla dess former är av ondo. Den skördar sina framgångar på populismens altare. Populismen breder ut sig i ett samhälle där internet härskar och där medielogiken innefattar förenkling och frånvaro av kritisk analys. Ett okritiskt förhållningssätt till grundlösa teser är ytterst riskabelt. Alldeles särskilt farligt är detta då det handlar om att söka klassificera människor som mer- eller mindervärdiga. En okunnig och aningslös publik kan lockas till äventyrliga beslut med förödande konsekvenser. Folkstyret kräver därför kunskap hos medborgarna för att undvika att demokratin kidnappas av maktsökande mörkermän.
Sverigedemokraternas osakliga och lögnaktiga påståenden måste med kraft bemötas med sakargument. Den politiska korrektheten får inte medföra att vi undviker att seriöst diskutera integrationsfrågor. Vi får inte underlåta att adressera uppenbara problem. Detta kan till exempel gälla analys och debatt om orsakerna till den överrepresentation av personer med utländsk bakgrund som föreligger när det gäller allvarlig brottslighet. Möjligen har detta förhållningssätt bidragit till att Sverigedemokraterna tillåtits ta initiativet i en angelägen rättspolitisk fråga.
Många företeelser inom olika religioner och samhällen inklusive folkhemmet förtjänar kritik. Det handlar om allt från förtryck av kvinnor i muslimska länder till förtryck av kristna i Pakistan. Alla religioner och kulturer måste tåla att ifrågasättas, såväl på sakliga som osakliga grunder. Men, när grupper av människor förenade av religiösa eller kulturella förtecken behandlas som hot och när ”guilt by association” blir en norm i samhällsdebatten, liksom i brottsbekämpningen, känns mörkret från 30-talet närma sig.