Interaktiv utbildning underlättar på byråerna
Nr 3 2009 Årgång 75Utbildningsprogrammet är en så kallad ”e-learningmodule”, ett interaktivt bildspel, som ursprungligen togs fram av 14 brittiska storbyråer just för att underlätta utbildning i penningtvättslagstiftningen där. Bakom den svenska versionen står advokatbyråerna Mannheimer Swartling, Vinge, Hammarskiöld & Co samt Gernandt & Danielsson.
– Jag läste om den i en tidning och tänkte att den där kan vi väl försvenska med en enkel handvändning. Men det är inte bara att översätta, konstaterar advokat Karin Faxén Ågrup från Mannheimer Swartling, som deltagit i samarbetet och även föreläser på Advokatsamfundets kurser om lagen om åtgärder mot penningtvätt.
Ett tiotal advokater och biträdande jurister från byråerna har under vintern och våren träffats en gång i veckan för att diskutera hur den nya svenska penningtvättslagstiftningen ska tolkas, förklaras och sättas in i svenska advokaters förhållanden, och slutligen föras in på ett pedagogiskt sätt i den brittiska utbildningsmodulen. Det är ett omfattande arbete, säger de som deltar i arbetet, men också viktigt.
– Det här är ju en väldigt konstig lagstiftning för en advokatbyrå. Den strider mot våra kärnvärden, och det gör att den blir väldigt svår att hantera. Men då är det skönt att man inom kåren kan ha samarbeten och sätta en branschstandard, säger Claes Langenius, advokat på Hammarskiöld & Co.
Kostsam utbildning
Det interaktiva bildspelet i utbildningsmodulen är indelad i sex kapitel. Varje kapitel inleds med en introduktionstext. Efter det följer ett frågebatteri med flera alternativa svarsmöjligheter. Väljer man rätt svar får man utbildarens motivering till varför det svaret var det rätta, och väljer man fel får man en motivering till det. Man måste välja rätt på minst tre frågor i varje kapitel för att modulen ska gå vidare till nästa kapitel.
För att få använda utbildningsmodulen måste man betala en licensavgift till det brittiska företag som äger upphovsrätten. Kostnaden baserar sig på antal användare, men blir relativt sett billigare ju fler man är. De fyra svenska byråer som tagit på sig att ”försvenska” modulen får rabatt på licensen, men själva avstår de från sin copyright av dess svenska version.
Om en byrå vill utbilda ett 80-tal anställda och låta var och en gå en kurs till ett genomsnittligt pris på cirka 5 000 kronor per deltagare, då blir utbildningsinsatsen 400 000 kronor. Det är mycket pengar, konstaterar Claes Langenius. Att hyra in någon att hålla i utbildningen verkar inte som något attraktivt alternativ, säger han, då det åligger byrån att utbilda varje person som nyanställs i lagstiftningen. För större byråer blir då utbildningsmodulen ett uppenbart kostnadseffektivt alternativ.
Om modulen kan bli till nytta också för mindre advokatbyråer är mer tveksamt, anser Karin Faxén Ågrup. Man bör nog vara ett antal anställda för att det ska bli ekonomiskt fördelaktigt, menar hon. Mindre byråer rekommenderas i stället att gå kurser samt, liksom alla, ta del av den uppdaterade vägledning som nyligen publicerats på Advokatsamfundets webbplats. Den är också konkret och praktisk, säger Karin Faxén Ågrup.
Viktiga praktiska frågor
Vad gäller den delikata balansgången mellan det advokatetiska regelverket och den nya penningtvättslagstiftningen fokuserar utbildningsmodulen främst på frågan om hur man ska identifiera en ny klient. Rapporteringsskyldigheten, som förvisso krockar rejält med advokatens lojalitets- och tystnadsplikt, må vara av större principiell betydelse, men får inte lika stor betydelse i den vardagliga praktiken. Och därmed inte heller i utbildningsmodulen, förklarar Karin Faxén Ågrup.
Att definiera kriterier för hur man identifierar en klients trovärdighet utgör en stor del av utbildningsmaterialet. Det kan handla om svårigheter att hitta uppgifter om klienten, eller att klienten kommer med olika utsagor vid olika tillfällen.
– Men i slutändan handlar det om att skaffa sig en allmän känsla, säger Karin Faxén Ågrup och tillägger att en fördel med utbildningsmodulen är att man får tillfälle till praktisk övning så att man kan upparbeta en sådan känsla.
– Det är ju rätt snabba handgrepp också, säger Claes Langenius, jag tror inte att det duger att börja fundera på hur man ska hantera det när misstanke uppstår. Det måste man nog ha funderat igenom innan, och ha vissa standarder och rutiner klara.
Hur man ska agera om finanspolisen kommer och knackar på dörren och vill ha information eller när en misstanke ska rapporteras till Finanspolisen är något som de fyra samarbetande byråerna har diskuterat mycket, men sådana instruktioner kommer inte att finnas med i utbildningsmodulen. Där uppmanas de anställda snarare att rapportera en eventuell misstanke uppåt i byrån.