Offentlige försvararen fyller 100
Nr 9 2006 Årgång 72Då, för etthundra år sedan, var det endast ett fåtal advokater som ville åta sig försvarsuppdrag i brottmål. De ville inte förknippas med kriminella. Ersättningen till försvararen var usel. Och allmänheten hade svårt att förstå varför misstänkta i brottmål skulle få en försvarare.
Andra förhållanden är sig lika jämfört med för etthundra år sedan. Då som nu kännetecknas försvararrollen av att vara ett högt individualiserat yrke. Då som nu är flera av de skickligaste brottmålsadvokaterna något av sin tids kändisar.
Även om mycket har förbättrats under 1900-talet är situationen för dagens försvarsadvokat långt ifrån oproblematisk. Tvärtom.
I detta nummer skriver flera verksamma försvarsadvokater om de svårigheter och möjligheter som dagens försvarsadvokater står inför. Även två forskare medverkar. Försvarsadvokatens förutsättningar riskerar att förvandlas på ett dramatiskt sätt de kommande åren. Polisen har med infiltratörer anträtt en helt ny väg i jakten på kriminella. Infiltratörernas svårbedömda och svårkontrollerade vittnesmål i kombination med yppandeförbud försätter försvarsadvokaten i stora svårigheter när han ska företräda sin klient. Justitiekanslerns ifrågasättande av advokaträkningar gör att advokater inte kan ge sina klienter det stöd som de borde få. Tillsammans verkar flera av förändringarna i en riktning som gör att det stundar dramatiska tider för brottmålsadvokaten. Det är knappast fråga om ålderdomshem för 100-åringen, snarare är det dags att ta på sig stridsselen och ge sig ut till fronten för att försvara vad som uppnåtts under de gångna 100 åren.