Disciplinärende 08.

A, som är delägare i advokatbyrån Q HB, företräds i ärendet av advokaten B. X och A har haft ett gemensamt affärsintresse i P värdshus. X har inbetalat medel till ett klientmedelskonto hos advokatbyrån, vilka medel disponerats för utbetalningar rörande P värdshus men också för utbetalningar till bland annat X. Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 25 april 2005, avser att A inte återbetalat 1 487 337 kr av totalt deponerade 3 232 840 kr.

X har vidare anfört bland annat följande.
Han hade tidigare varit klient hos A. Under perioden december 1999 – augusti 2001 hade A mottagit sammanlagt 3 232 840 kr, som satts in på klientmedelskonto i Handelsbanken. Under aktuell period hade A i enlighet med uppdrag från X utbetalat ett belopp om sammanlagt 1 745 503 kr till mottagare som anvisats av denne. Däremot var det för honom oklart hur A förfarit med resterande del av klientmedlen. Han hade därför krävt att A skulle lämna en redovisning över de mottagna klientmedlen. Sådan redovisning gjordes den 13 november 2003. Av denna redovisning framgick att A utbetalat 1 487 337 kr till olika mottagare utan hans kännedom eller på uppdrag av honom. – A hade dessutom inlåtit sig i spekulativa affärer med en av X:s tidigare affärspartners, R, och på det sättet äventyrat X:s rätt, då han säkert skulle ha avstått från en del affärer om han kunnat förutse att de skulle leda till förluster. Genom systematisk samverkan med R och begagnande av vilseledande bokföring hade A missbrukat ansvarsfull ställning.

A har genom sitt ombud tillbakavisat anmärkningarna och vidare anfört bland annat följande.
X hade inte varit A:s klient. Däremot hade de haft ett gemensamt affärsintresse i P värdshus. Restaurangverksamheten förvärvades från S AB:s konkursbo av P Värdshus AB (P) i december 1999. Under P:s ägande av restaurangrörelsen hade R varit verksam som restauratör. P ägdes av R:s dotter T och A med hälften var. P hyrde restaurangens lokaler från U Värdshus AB (U), som ägde andelen 001 i BRF V, till vilken restauranglokalerna hörde. P erlade kvartalsvis hyra till U för nyttjande av lokalerna enligt ett mellan parterna upprättat hyreskontrakt. U hade förvärvat bostadsrätten i maj 1998 för en köpeskilling om 4,6 mkr. Köpeskillingen finansierades med banklån. T och X ägde gemensamt bolaget.

U och p stod i beroendeförhållande till varandra. Enligt A:s uppfattning fanns även en intressegemenskap mellan bolagen. Det var inte orimligt att uppfatta bolagen som närstående till varandra. U:s fortlevnad förut-satte att P betalade sin hyra enligt avtal. P drogs emellertid med stora ekonomiska svårigheter. Bolaget inledde ett förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion den 6 oktober 2000. Trots stora ansträngningar försattes P i konkurs den 24 september 2001. U tvingades sälja bostadsrätten till ett avsevärt lägre pris än vad aktieägarna i bolaget hade förväntat sig. Även U försattes i konkurs den 10 december 2002. Under denna period av ekonomisk osäkerhet hade ägarna till både U och P gjort stora ekonomiska uppoffringar. A tillsköt ett belopp om tillhopa 1 647 000 kr till de två bolagen. X hade skjutit till ett belopp om 1 337 337 kr. Tillskotten till U från X hade skett via klientmedelskontot hos advokatbyrån. Vid de behov som uppstått hos P Värdshus hade medel överförts till bolaget enligt X:s instruktioner. – X hade anhängiggjort ett mål mot A vid Stockholms tingsrätt, som rörde den fråga som aktualiserats i anmälan till Advokatsamfundet, nämligen A:s påstådda förfogande över redovisningsmedel tillhörande X. Därutöver hade X anhängiggjort ett mål mot T och R vid Stockholms tingsrätt, i vilket X gjorde gällande en fordran på 1,4 mkr avseende deras underlåtenhet att reglera en revers. Underlaget för fordran utgjordes av en överenskommelse från december 2001, varav framgick att X hade en fordran på U om 840 181 kr och en fordran på R om 526 000 kr, tillhopa 1 366 181 kr. Enligt A avsåg denna process de medel som X nu gjorde gällande att A hade förfogat över utan hans godkännande. – A hade mottagit medel från X i sju poster. De mottagna medlen hade redovisats av A i brev av den 13 november 2003 ställt till X:s tidigare ombud. Tvärtemot vad X påstod hade A haft uppdrag att utföra aktuella transaktioner.

X har i genmäle anfört bland annat följande.
Det var A som bjöd in honom i U-affären. Anledningen till att han gav sig in i dessa affärer och medgav att vissa betalningar gjordes från klientmedelskontot var att han utgick från att A skulle se till hans intressen i denna affär. A hade aldrig givit honom rådet att anlita eget biträde eller tydliggjort den subtila gränsdragning affärspartner/advokat som nu åberopades. De avtalshandlingar som låg till grund för aktuella transaktioner, inklusive transaktioner med X, hade upprättats av A. Denne hade alltid givit honom lugnande besked om att de ”aktuella och försvunna utbetalningarna” avsåg skulder som bolaget akut behövde reglera men att han snabbt skulle få pengarna tillbaka från U. A hade aldrig informerat honom om bolagens egentliga svårigheter och inte heller tillställt honom någon redovisning över transaktioner som gjordes på klientmedelskontot förrän den 13 november 2003. Med ”facit i hand” kunde han medge att han borde ha varit mer aktiv när det gällde granskning av vad A och R företog sig men han hade förtroende för A:s åtgärder. Han hade svårt att avgöra om A skulle anses ha varit hans advokat under U-perioden. Han kunde i vart fall konstatera att A använt det förtroende som han åtnjöt i egenskap av X:s rådgivare och medlem av Advokatsamfundet för att skaffa sig en välvillig investerare.

A har härtill genmält bland annat följande.
A hade tagit emot medel tillhörande X och hållit dem avskiljda på ett klientmedelskonto. Han hade inte haft befogenhet att disponera över medlen i syfte att förränta dem. Påståendet om att X inte var A:s klient skulle ses mot bakgrund av detta. Ett klientmedelskonto var en teknisk term för ett konto som fördes för annans persons räkning. I denna egenskap av syssloman hade anmärkningar riktats mot A:s förvaltning av medlen under påstående att han förfogat över aktuella medel. Det hade således inte förelegat något renodlat advokat/klientförhållande mellan parterna. Det kunde nu i efterhand noteras att A mot bättre vetande tagit emot medel tillhörande X. Det hade aldrig varit frågan om att A skulle se efter X:s intressen, såvitt avsåg de mottagna medlen. De handlingar som A hade upprättat hade rört förhållanden där han själv varit part. Det var inte rimligt att anta att han trots detta skulle anses ha varit X:s biträde och tillgodosett dennes intressen mot sig själv. En advokat som gjorde affärer och hade affärsbekanta, som i dessa affärer tog del av de tjänster som advokatbyrån kunde erbjuda sina klienter såsom hantering av klientmedel och upprättande av avtal, kunde inte med automatik anses vara denne advokats klienter. Det var inte sannolikt att X, som han nu påstod, i sin affärsrelation till A skulle ha sammanblandat dennes två roller.

Ytterligare skriftväxling har förekommit i ärendet.

Nämndens bedömning

Genom att motta klientmedel från någon med vilken han drev affärsverksamhet och sammanblanda affärsverksamheten med advokatverksamheten har A allvarligt brutit mot god advokatsed.
På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap 7 § andra stycket rättegångs
Balken.