Annonser

Sökes: Unga jurister

Medelåldern för en svensk advokat är 47 år. 42 procent av ledamöterna är över 50 år. Nästan all tillväxt äger i dag rum inom affärsjuridiken och på de större byråerna och huvudsakligen i Stockholm. Huvudstadens dominans ökar starkt även inom advokatyrket.
Unga jurister söker sig i stor utsträckning till de affärsjuridiska byråerna som kan betala bättre än de allmänpraktiserande advokaterna har möjlighet att göra. De ekonomiska begränsningarna för humanjuristerna gör det svårt för dem att ta det ansvar som det innebär att ta hand om en ung biträdande jurists försörjning och utbildning. Att det inte sker någon nettotillväxt inom humanjuridiken utgör ett samhällsproblem som på sikt kan förmodas bli än allvarligare. Detta leder till resurs- och kompetensbrist på rättsområden som för den enskilde medborgaren är helt centrala. Görs inget kan vi på relativt kort sikt få en situation som innebär att det finns få advokater som kan företräda enskilda. Ytterst är detta en finansieringsfråga. Avvecklingen av det allmännas stöd till den enskildes rättsskydd kan inte få fortgå. Vi måste återställa samhällets stöd åtminstone till de nivåer som rådde för bara några år sedan. Endast då kan vi hoppas på att unga jurister med intresse för humanjuridik kan finna sin utkomst på dessa viktiga områden.

Ett annat problem med bäring på unga jurister utgör kvinnornas situation. 20 procent av de yrkesverksamma advokaterna är kvinnor. Av dessa är 60 procent delägare eller ensamma innehavare i advokatbyrå. Motsvarande siffra för männen är 76 procent. Antalet biträdande jurister uppgår till cirka 1200. Det är en ökning med tre procent från 2004. 63 procent av de biträdande juristerna återfinns i Stockholm. Bara de två största advokatbyråerna sysselsätter en fjärdedel av samtliga biträdande jurister.

50 procent av dem som anställs som biträdande jurister är kvinnor. Av dessa väljer majoriteten att lämna yrket efter bara några år. Det huvudsakliga skälet för detta är svårigheterna att förena advokatverksamhet med föräldraskap. Dessa skulle i väsentlig mån kunna undvikas om åtminstone de stora och medelstora advokatbyråerna såg till att utveckla alternativa karriärvägar där valet inte bara står mellan att vara biträdande jurist och delägare. Det måste rimligen vara möjligt för kreativa advokatbyråer att ta fram avtalsmodeller som medför att kvinnor –och män– med ansvar för små barn under några år ges möjlighet att arbeta på deltid samtidigt som de ges en del av den status och, i viss mån, de inkomster som följer med fullt delägarskap. Många affärsjurister vittnar om hur det blir allt svårare att rekrytera duktiga unga jurister beredda att ta på sig den arbetsinsats som ett fullt delägarskap innebär. Särskilt gäller detta unga kvinnor som i stället väljer att söka sin framtid på andra yrkesområden, till exempel såsom domare eller bolagsjurister. Det är högst egendomligt att de affärsjuridiska byråerna inte förstår att bättre ta till vara den begåvningsresurs som dessa unga jurister utgör. Rimligen ligger detta i byråernas lite mer långsiktiga intressen.

Advokatsamfundet erbjuder sedan några år ledamöter och biträdande jurister möjlighet att inom ramen för sjukavbrottsförsäkringen få ersättning för fasta kostnader i rörelsen i samband med frånvaro på grund av föräldraledighet. Det är en unik försäkringslösning. Den är dock bara en liten del av de olika stödåtgärder som krävs. Jag har dessutom nyligen tagit initiativ till inrättandet av ett nätverk för kvinnliga jurister inom rättsväsendet och advokatkåren. Tanken är att företrädare för rättsväsendet och advokatkåren gemensamt ska kunna bidra till att skapa former för att stödja kvinnliga juristers karriärmöjligheter, inte minst till att nå chefsbefattningar. Mer står att läsa om detta projekt i nästa nummer av tidskriften och på vår hemsida.

En mer allmän fråga med anknytning till unga juristers yrkesutveckling är denna.
Utvecklingen inom advokatkåren, inte minst på den affärsjuridiska sidan, innebär en ständig fokusering på lönsamhetsfrågor. Detta är förstås viktigt. Men risk finns att lönsamhetsfokus medför att man glömmer bort vad advokatyrket innebär. Advokater som förlorat sin yrkesmässiga kompass riskerar att bli mer affärsmän än advokater. Kärnvärdena glöms bort eller nedprioriteras. Jag tror att det är ett långsiktigt yrkesintresse att de svenska advokaterna kan enas om att de klassiska principerna för advokatrollen bevaras och utvecklas på ett tidsanpassat sätt. Jag har stora förhoppningar på att den nu sittande Etikkommittén med uppdrag att se över det advokatetiska regelverket skall lyckas hitta en modell som vi alla kan sluta upp omkring.

Den ansedda engelska advokatbyrån Clifford Chance som sysselsätter flera tusen jurister verksamma över hela världen blev föremål för stor uppmärksamhet för några år sedan. Skälet var byråns orealistiska krav på arbetsinsatser från de biträdande juristernas sida. Det uppgavs bland annat att en biträdande jurist måste redovisa minst 2420 timmar i debiterbar tid. Det är intressant att jämföra med ABA:s (American bar Association) rekommendationer som samma år utgick från 2300 timmars arbetad tid varav 1900 timmar skulle utgöra debiterbart klientarbete, 100 timmar pro-bono-arbete, 100 timmar internt byråarbete, 75 timmar klientutvecklingsarbete, 75 timmar utbildning och professionell utveckling, 50 timmar tjänster till advokatyrket (ABA).

Det engelska exemplet på orimliga debiteringskrav innefattar kortsiktig rovdrift på unga människor. De större svenska byråerna uppges kräva runt 1400-1600 timmar i debiterbar tid för biträdande jurister. Denna nivå förefaller rimlig om än mycket krävande, särskilt om man önskar att unga människor skall kunna leva ett någorlunda normalt liv också när familjen har ansvar för små barn. En utveckling mot avsevärt ökade krav på insatser kan inte långsiktigt vara eftersträvansvärd. Broilers vars hela fokus ligger på debiterade timmar kan inte vara det som bäst gagnar utvecklingen av en sund yrkeskår.

För att långsiktigt kunna upprätthålla advokatyrkets konkurrenskraft är det en gemensam angelägenhet för samfundet, advokatbyråerna och deras delägare att stoppa den mycket oroande trenden att unga jurister lämnar advokatyrket för att i stället bli bolagsjurister, åklagare eller anställda i annan offentlig förvaltning utan att motsvarande tillströmning sker från dessa yrken. I samarbete måste vi advokater verka för att stärka yrkesidentiteten och att förbättra yrkesvillkoren i allmänhet. I detta ligger vården av varumärket advokat.

Klienternas rättigheter och advokaternas däremot svarande yrkesplikter är grundvalen för vår skyddade titel. Om detta måste vi ständigt tala.

Många tycker att det i advokatens uppdrag ligger inte bara att företräda sina klienter med direkt problemlösning. Till detta kommer ett vidare ansvar för rättssamhället. Advokater är ofta människor med visst samhälleligt och humanitärt patos. Detta visade sig inte minst under det stora Tsunamiprojektet under förra året. Det intresset delar de äldre kollegorna med många unga människor, som ofta vill arbeta med ideella frågor. Ett institutionaliserat pro-bono-system skulle kanske kunna medverka till ett större engagemang för advokatyrket. Utvecklingen inom affärsjuridiken går mot en ökad produktifiering. Det är kanske ofrånkomligt. Men man får inte samtidigt skapa en yrkestradition där jakten på allt högre inkomster överskuggar andra och mer ideella insatser. Tillsammans kan vi lätt förstärka det ideella inslaget, kanske genom att ta på oss mer av rent ideellt arbete. Jag tror att många advokater skulle vilja se en sådan utveckling. Inte minst tror jag att detta gäller för de yngre.

Samvaron med kolleger och utbyte av tankar och erfarenheter är en viktig grund för att utveckla en yrkesidentitet. I takt med att de affärsjuridiska byråerna särskilt i Stockholm blir allt större tenderar utbildningsaktiviteter och sammankomster att begränsas till den egna byrån. Advokatexamen är ett gott exempel på när kolleger från olika byråer och olika delar av landet och inriktningar kommer tillsammans. Jag tror att en aktiv utbildningsroll för samfundet är och kommer att förbli en angelägen uppgift både med hänsyn till kostnadseffektivitet och till utbildningens yrkessociala funktion.

Advokatsamfundet kommer under våren att göra en så kallad TEMO-undersökning för att få en bild av utvecklingen och tillståndet i advokatkåren. Denna gång kommer vi också att tillskriva samtliga biträdande jurister med en rad frågor och med uppmaning att lämna förslag och synpunkter. Det är min förhoppning att alla kommer svara. Det skulle ge en värdefull bild av styrkorna och svagheterna för de unga jurister som i dag arbetar på advokatbyråer, men i morgon kanske väljer bort advokatverksamheten.

ANNE RAMBERG
Genralsekreterare

Publicerad i nr 1/2006