Barnet & rättvisan: Försvarsadvokaten
Nr 1 2006 Årgång 72
Advokat Per E Samuelson hävdar att vi har ett stort rättssäkerhetsproblem i de sexualbrottmål där barn är inblandade. Hänsynen till barnet gör att rättssäkerheten går förlorad. Det är en illusion att brott är ställt utom rimligt tvivel vid många fällande domar, anser Samuelson.
Per E Samuelson har lång erfarenhet av att arbeta som försvarsadvokat i brottmål. Han anser att den svenska rättsprocessen fungerar dåligt då den handlar om sexualbrottmål där barn är inblandade. Särskilt otillfredsställande är det att försvarsadvokatens rätt att hålla motförhör är fråntagen försvarsadvokaten då barn ska höras och i stället placerad hos en polis.
–Vi är många försvarsadvokater som är missnöjda med det, säger han med eftertryck.
Det var därför som Per E Samuelson vände sig till Europadomstolen 1996. I en dom år 2002 konstaterade domstolen att det svenska sättet att arrangera förhör med barn är godtagbart ur Europakonventionens synpunkt.
–Det är bara för oss försvarsadvokater att anpassa oss till den rådande situationen och inse att dagens system har kommit för att stanna.
Men att det skulle vara helt omöjligt för barn att vittna i rättssalen stämmer dock inte, poängterar Samuelson. Det finns två fall i Sverige där två barn har kallats in som vittnen av åklagare. Det var två fall från Eskilstuna där tingsrätten friade och ogillade åtalet. När åklagaren överklagade till hovrätten åberopade han förhör med barnen inför domstolen och barnen fick inställa sig.
–Det visar att kravet på att man ska hålla barnen utanför rättssalen inte är undantagslöst. Man skulle kunna åberopa dessa rättsfall för att framställa ett yrkande om att kalla in barn, åtminstone barn som är nio, tio, elva år säger Per E Samuelson.
Bevisvärderingen
Ett av de verkligt svåra problemen i sexualbrottmål där barn är inblandade handlar, enligt Per E Samuelson, om bevisvärdering. Högsta domstolen, HD, har i ett par rättsfall på 1990-talet ansett det tillräckligt för fällande dom i brottmål att det som enda bevisning finns ett videoinspelat förhör med barn.
–I praxis har det blivit så att det nästan alltid anses tillräckligt. Men jag tror inte att HD menade så utan snarare att det KAN vara tillräckligt med en videoinspelning, säger Samuelson.
Den främsta orsaken till bevislättnaden i sexualbrottmål med barn, tror Samuelson, beror på att de inblandade ömmar för att brottsoffret är ett barn och är angelägna att ställa allt till rätta. Hänsynen till barnet gör att rättssäkerheten går förlorad.
–Vi har ett gigantiskt rättssäkerhetsproblem, säger Per E Samuelson. Det är en illusion att brottet är ställt utom rimligt tvivel vid många fällande domar. Det är fråga om en gigantisk bevislättnad eftersom målsägaren är ett barn.
Under 2005 uppmärksammades sexualbrottmålet med den oskyldigt dömde Bo Larsson. Enligt Per E Samuelsons bestämda uppfattning måste det finnas åtskilliga fler oskyldigt dömda. Och ännu fler som kan vara oskyldiga, där sanningen är att man inte vet.
Arbetet som försvarsadvokat
De videoförhör som Per E Samuelson sett spelas upp i rättssalarna under årens lopp har hållit en låg kvalitet. De innehåller många ledande frågor. I sina pläderingar tar han regelmässigt upp och markerar hur många ledande frågor videoförhören innehåller.
–Men jag har inte känslan av att domstolarna bryr sig särskilt mycket om det. Idomen brukar det stå att det visserligen har förekommit ett stort antal ledande frågor men att målsäganden trots det har gjort ett trovärdigt intryck.
Samuelson säger sig ha en känsla att advokater i just den här typen av brottmål underarbetar och lägger ner för lite tid på att granska målsägandens utsaga. Han tror att man skulle öka arbetsinsatsen.
–Det tycks som även vi försvarsadvokater har tagit intryck av debatten och knappt vågar processa. Det kräver ett visst mod att slåss för sin klient och att säga att: ”Det här har faktiskt inte hänt”, säger han och tillägger:
–Med det rådande opinionsläget är det lättare att vara lite passiv. Men advokaten får inte förvandlas till ett rundningsmärke eller en ursäkt. Jag tror inte att man bara ska skylla på andra aktörer i rättsväsendet utan det är ett ansvar som är fördelat på alla aktörer.
Den stora bilden
Per E Samuelson understryker att den bild han har är vanlig bland försvarsadvokater. Å andra sidan finns det en annan som desto oftare förekommer i medierna som visar att barn och kvinnor inte vågar anmäla brott. Och att av de brott som anmäls läggs en stor del ner.
–Som försvarsadvokat ser jag de fall där åtal väcks. I dem meddelas fällande dom i nio fall av tio och många gånger på oriktiga och otillräckliga grunder, säger Samuelson och tillägger:
–Det jag säger är sant. Men samtidigt kan det vara så att många fall aldrig anmäls och att många fall läggs ner. Båda uppfattningarna kan stämma. Men nu råder en uppiskad opinion som inte är bra för rättssäkerheten. Men vi behöver även debattera den andra sidan av saken: behovet av rättssäkerhet och försvarsadvokatens perspektiv.
Framtiden
För att stärka rättssäkerheten i de sexualbrottmål där barn är inblandade krävs flera förändringar. För det första behövs en attitydförändring till beviskravet i brottmål.
–Vi måste finna ett system där vi tilllämpar de principer som står i teorin: att vi hellre ska fria än fälla.
Den här typen av brottmål måste också utredas bättre av både polis, åklagare och försvarsadvokater. I domstolsprocessen vill Per E Samuelson att även försvarsadvokaten ska få möjlighet att ställa frågor till barnet.
–Jag har svårt att förstå att vi försvarsadvokater skulle vara så förfärliga att träffa. Samtidigt är det inte ovanligt att vi har advokater som är målsägandebiträde ena dagen och försvarsadvokat nästa. Och målsägandebiträdet får ju regelmässigt träffa barnet, säger Samuelson.
För att lyckas skapa dessa förändringar krävs en samhällsdebatt. Men den allmänna opinionen är inte på ”försvarsadvokatens sida” för närvarande utan på brottsoffrets. Något som Samuelson ytterst tror beror på att de som inte dagligen har med rättsväsendet att göra tror att det fungerar tillfredsställande.
Det har funnits dagar då han tänkt att inte mer ta den här typen av mål.
–När jag känner starkt att här har en oskyldig person åtalats. Rättegången går bra. Vi får fram mängder av bevis som visar att åtalet inte stämmer. Men så kommer domen och klienten fälls. Till slut ger man upp. Någon annan får ta över. Jag känner mig pessimistisk. Det är en mörk bild, säger han och fortsätter:
–Jag undrar över framtidens dom över det som sker i rättegångssalarna idag. Kommer de att säga: hur kunde de sätta folk i fängelse med endast ett videoband med ett barn på som enda bevisning. Hur kunde de?
Magnus Andersson, Tom Knutson
Publicerad i nr 1/2006
–Vi är många försvarsadvokater som är missnöjda med det, säger han med eftertryck.
Det var därför som Per E Samuelson vände sig till Europadomstolen 1996. I en dom år 2002 konstaterade domstolen att det svenska sättet att arrangera förhör med barn är godtagbart ur Europakonventionens synpunkt.
–Det är bara för oss försvarsadvokater att anpassa oss till den rådande situationen och inse att dagens system har kommit för att stanna.
Men att det skulle vara helt omöjligt för barn att vittna i rättssalen stämmer dock inte, poängterar Samuelson. Det finns två fall i Sverige där två barn har kallats in som vittnen av åklagare. Det var två fall från Eskilstuna där tingsrätten friade och ogillade åtalet. När åklagaren överklagade till hovrätten åberopade han förhör med barnen inför domstolen och barnen fick inställa sig.
–Det visar att kravet på att man ska hålla barnen utanför rättssalen inte är undantagslöst. Man skulle kunna åberopa dessa rättsfall för att framställa ett yrkande om att kalla in barn, åtminstone barn som är nio, tio, elva år säger Per E Samuelson.
Bevisvärderingen
Ett av de verkligt svåra problemen i sexualbrottmål där barn är inblandade handlar, enligt Per E Samuelson, om bevisvärdering. Högsta domstolen, HD, har i ett par rättsfall på 1990-talet ansett det tillräckligt för fällande dom i brottmål att det som enda bevisning finns ett videoinspelat förhör med barn.
–I praxis har det blivit så att det nästan alltid anses tillräckligt. Men jag tror inte att HD menade så utan snarare att det KAN vara tillräckligt med en videoinspelning, säger Samuelson.
Den främsta orsaken till bevislättnaden i sexualbrottmål med barn, tror Samuelson, beror på att de inblandade ömmar för att brottsoffret är ett barn och är angelägna att ställa allt till rätta. Hänsynen till barnet gör att rättssäkerheten går förlorad.
–Vi har ett gigantiskt rättssäkerhetsproblem, säger Per E Samuelson. Det är en illusion att brottet är ställt utom rimligt tvivel vid många fällande domar. Det är fråga om en gigantisk bevislättnad eftersom målsägaren är ett barn.
Under 2005 uppmärksammades sexualbrottmålet med den oskyldigt dömde Bo Larsson. Enligt Per E Samuelsons bestämda uppfattning måste det finnas åtskilliga fler oskyldigt dömda. Och ännu fler som kan vara oskyldiga, där sanningen är att man inte vet.
Arbetet som försvarsadvokat
De videoförhör som Per E Samuelson sett spelas upp i rättssalarna under årens lopp har hållit en låg kvalitet. De innehåller många ledande frågor. I sina pläderingar tar han regelmässigt upp och markerar hur många ledande frågor videoförhören innehåller.
–Men jag har inte känslan av att domstolarna bryr sig särskilt mycket om det. Idomen brukar det stå att det visserligen har förekommit ett stort antal ledande frågor men att målsäganden trots det har gjort ett trovärdigt intryck.
Samuelson säger sig ha en känsla att advokater i just den här typen av brottmål underarbetar och lägger ner för lite tid på att granska målsägandens utsaga. Han tror att man skulle öka arbetsinsatsen.
–Det tycks som även vi försvarsadvokater har tagit intryck av debatten och knappt vågar processa. Det kräver ett visst mod att slåss för sin klient och att säga att: ”Det här har faktiskt inte hänt”, säger han och tillägger:
–Med det rådande opinionsläget är det lättare att vara lite passiv. Men advokaten får inte förvandlas till ett rundningsmärke eller en ursäkt. Jag tror inte att man bara ska skylla på andra aktörer i rättsväsendet utan det är ett ansvar som är fördelat på alla aktörer.
Den stora bilden
Per E Samuelson understryker att den bild han har är vanlig bland försvarsadvokater. Å andra sidan finns det en annan som desto oftare förekommer i medierna som visar att barn och kvinnor inte vågar anmäla brott. Och att av de brott som anmäls läggs en stor del ner.
–Som försvarsadvokat ser jag de fall där åtal väcks. I dem meddelas fällande dom i nio fall av tio och många gånger på oriktiga och otillräckliga grunder, säger Samuelson och tillägger:
–Det jag säger är sant. Men samtidigt kan det vara så att många fall aldrig anmäls och att många fall läggs ner. Båda uppfattningarna kan stämma. Men nu råder en uppiskad opinion som inte är bra för rättssäkerheten. Men vi behöver även debattera den andra sidan av saken: behovet av rättssäkerhet och försvarsadvokatens perspektiv.
Framtiden
För att stärka rättssäkerheten i de sexualbrottmål där barn är inblandade krävs flera förändringar. För det första behövs en attitydförändring till beviskravet i brottmål.
–Vi måste finna ett system där vi tilllämpar de principer som står i teorin: att vi hellre ska fria än fälla.
Den här typen av brottmål måste också utredas bättre av både polis, åklagare och försvarsadvokater. I domstolsprocessen vill Per E Samuelson att även försvarsadvokaten ska få möjlighet att ställa frågor till barnet.
–Jag har svårt att förstå att vi försvarsadvokater skulle vara så förfärliga att träffa. Samtidigt är det inte ovanligt att vi har advokater som är målsägandebiträde ena dagen och försvarsadvokat nästa. Och målsägandebiträdet får ju regelmässigt träffa barnet, säger Samuelson.
För att lyckas skapa dessa förändringar krävs en samhällsdebatt. Men den allmänna opinionen är inte på ”försvarsadvokatens sida” för närvarande utan på brottsoffrets. Något som Samuelson ytterst tror beror på att de som inte dagligen har med rättsväsendet att göra tror att det fungerar tillfredsställande.
Det har funnits dagar då han tänkt att inte mer ta den här typen av mål.
–När jag känner starkt att här har en oskyldig person åtalats. Rättegången går bra. Vi får fram mängder av bevis som visar att åtalet inte stämmer. Men så kommer domen och klienten fälls. Till slut ger man upp. Någon annan får ta över. Jag känner mig pessimistisk. Det är en mörk bild, säger han och fortsätter:
–Jag undrar över framtidens dom över det som sker i rättegångssalarna idag. Kommer de att säga: hur kunde de sätta folk i fängelse med endast ett videoband med ett barn på som enda bevisning. Hur kunde de?
Magnus Andersson, Tom Knutson
Publicerad i nr 1/2006