”Viktigt att ombuden kan överklaga”
Nr 8 2005 Årgång 71
– Det var lite av Vilda Västern.
Så beskriver Per Durling domstolsförhandlingarna om hemlig avlyssning på 1970-talet. Då var han åklagare. Idag är han som advokat offentligt ombud och ska ta tillvara allmänintresset.
– Kvaliteten på underlagen är svåra att avgöra, förklarar han.
Så beskriver Per Durling domstolsförhandlingarna om hemlig avlyssning på 1970-talet. Då var han åklagare. Idag är han som advokat offentligt ombud och ska ta tillvara allmänintresset.
– Kvaliteten på underlagen är svåra att avgöra, förklarar han.
Per Durling är ett av de fyra ombuden i Stockholm som deltar när säkerhetspolisens begäran om avlyssning avgörs.
– Jag har avsagt mig alla avlyssningar som rör rena brottmål. Även om jag har egen byrå skulle det uppstå en konstig relation till de advokater jag delar lokaler och kontorstjänster med. Advokatsamfundets regler om advokatjäv gör det i princip omöjligt för en advokat att verka som offentligt ombud, åtminstone advokater som sysslar med eller sitter på en byrå som har brottmål.
Per Durling har hittills suttit med vid åtta - tio förhandlingar. En gång i månaden hålls en större ”huvudförhandling” därutöver ett antal mer ”akuta” förhandlingar.
– Kvalitén på beslutsunderlaget är svår att avgöra. Jag har ju inget facit eller motbild. Men jag har fått intrycket att åklagaren och i de fall tjänstemän på Säpo deltagit inte ”tjuvhåller” på någon information under förhandlingen. Jag får uttömmande svar på mina frågor.
Ombudens möjligheter och uppdraget att ifrågasätta bidrar enligt Durling till att rättssäkerheten inte hamnar helt i skymundan.
– En mycket viktig del av reformen är att besluten nu kan överklagas av oss offentliga ombud. Även om jag inte använt mig av möjligheten så är det viktigt för rättssäkerheten att den finns där.
Kände stort obehag
Annat var det på 1970-talet och början av 1980-talet. Då ifrågasattes sällan eller aldrig åklagarens begäran att få avlyssna.
Durling vet, för då hade han åklagarens roll vid förhandlingarna.
– Jag kände ett stort obehag och olust eftersom domstolarna aldrig ifrågasatte min begäran. Och jag i min tur litade till polisens uppgifter om att avlyssning var nödvändig.
– Det var lite av Vilda Västern, sammanfattar han.
Uppdraget som ombud finner han meningsfullt även om åklagaren fått ja till samtliga sina framställningar när han suttit med.
Durling finner det nödvändigt att ge polisen utökade tvångsmedel med tanke på hur brottsligheten förändrats.
– Som samhällsmedborgare kan jag inte annat än se att utökningen av tvångsmedel är lovvärd även om jag som advokat även måste beakta rättssäkerheten. Det har skett en markant attitydförändring i samhället. För några år sedan var det omöjligt att ens tala om buggning. Men nu verkar det finnas politisk majoritet för det, säger han.
Avlyssning ska få genomföras i preventivt syfte, innan ett brott begåtts. Durling har inga svårigheter att förlika sig med det.
– En av polisens uppgifter är att förebygga brott. Preventiv övervakning av till exempel entrén till en lokal förekommer sedan länge, avslutar Per Durling.
NILS FUNCKE
Publicerad i nr 8/2005
– Jag har avsagt mig alla avlyssningar som rör rena brottmål. Även om jag har egen byrå skulle det uppstå en konstig relation till de advokater jag delar lokaler och kontorstjänster med. Advokatsamfundets regler om advokatjäv gör det i princip omöjligt för en advokat att verka som offentligt ombud, åtminstone advokater som sysslar med eller sitter på en byrå som har brottmål.
Per Durling har hittills suttit med vid åtta - tio förhandlingar. En gång i månaden hålls en större ”huvudförhandling” därutöver ett antal mer ”akuta” förhandlingar.
– Kvalitén på beslutsunderlaget är svår att avgöra. Jag har ju inget facit eller motbild. Men jag har fått intrycket att åklagaren och i de fall tjänstemän på Säpo deltagit inte ”tjuvhåller” på någon information under förhandlingen. Jag får uttömmande svar på mina frågor.
Ombudens möjligheter och uppdraget att ifrågasätta bidrar enligt Durling till att rättssäkerheten inte hamnar helt i skymundan.
– En mycket viktig del av reformen är att besluten nu kan överklagas av oss offentliga ombud. Även om jag inte använt mig av möjligheten så är det viktigt för rättssäkerheten att den finns där.
Kände stort obehag
Annat var det på 1970-talet och början av 1980-talet. Då ifrågasattes sällan eller aldrig åklagarens begäran att få avlyssna.
Durling vet, för då hade han åklagarens roll vid förhandlingarna.
– Jag kände ett stort obehag och olust eftersom domstolarna aldrig ifrågasatte min begäran. Och jag i min tur litade till polisens uppgifter om att avlyssning var nödvändig.
– Det var lite av Vilda Västern, sammanfattar han.
Uppdraget som ombud finner han meningsfullt även om åklagaren fått ja till samtliga sina framställningar när han suttit med.
Durling finner det nödvändigt att ge polisen utökade tvångsmedel med tanke på hur brottsligheten förändrats.
– Som samhällsmedborgare kan jag inte annat än se att utökningen av tvångsmedel är lovvärd även om jag som advokat även måste beakta rättssäkerheten. Det har skett en markant attitydförändring i samhället. För några år sedan var det omöjligt att ens tala om buggning. Men nu verkar det finnas politisk majoritet för det, säger han.
Avlyssning ska få genomföras i preventivt syfte, innan ett brott begåtts. Durling har inga svårigheter att förlika sig med det.
– En av polisens uppgifter är att förebygga brott. Preventiv övervakning av till exempel entrén till en lokal förekommer sedan länge, avslutar Per Durling.
NILS FUNCKE
Publicerad i nr 8/2005