Norman Tjombe vill se rättvisan segra
Nr 7 2005 Årgång 71
Trots ett relativt fungerande rättsväsende kränks de mänskliga rättigheterna i Namibia varje dag. Juristen Norman Tjombe från Legal Assistance Centre kämpar för de allra fattigaste.
- Vår organisations mål är att mänskliga rättigheter ska respekteras i Namibia. Vi vill ge människor tillgång till rättvisa. Det ska inte spela någon roll om man är svart eller vit, man eller kvinna, högutbildad eller analfabet i en storstad eller i en oansenlig, avlägsen by. Även en fattig och outbildad människa har sina rättigheter och behöver biträdas, säger Norman Tjombe.
Den 31-årige Norman Tjombe arbetar som jurist för organisationen Legal Assistance Centre, LAC. För en tid sedan besökte Norman Tjombe Stockholm tillsammans med en delegation från namibiska myndigheter och organisationer för att träffa svenska motsvarigheter och utöka samarbetet mellan länderna.
LAC företräder fattiga i processer om mänskliga rättigheter. Organisationen har enligt Norman Tjombe haft 10000 mål sedan starten för 17 år sedan. Ärendena kan handla om människor som torterats av polisen, invandrare som diskriminerats eller kvinnor som misshandlats.
Klienterna betalar inte något. Den som har pengar hänvisas i stället till andra advokater.
SIDA upphör med bistånd
LAC är fristående, icke-statlig och finansieras av ekonomiska bidrag. SIDA har givit pengar till Namibia i många år, men kommer att upphöra med biståndet under 2006. I stället är tanken att handeln ska öka mellan länderna. Pengar kommer fortsätta att skickas, men via organisationer, såsom ICJ, Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen och Afrikagrupperna i Sverige.
För Norman Tjombes organisation betyder det att finansieringen blir mer osäker.
– Pengarna räcker inte till alla aktiviteter som vi vill genomföra. Idag är vi fem-sex jurister, men vi vet inte hur många vi blir nästa år, eftersom vi inte vet hur mycket pengar vi får ihop, säger Norman Tjombe.
Organisationen har totalt ett 30-tal personer anställda. Förutom att biträda behövande i rättegångar driver man olika projekt. LAC undersöker hur lagar bör förbättras och samarbetar delvis med regeringen genom att föreslå lagändringar. Några ur personalen arbetar för att förhindra diskriminering av bland annat kvinnor och hiv- och aidssmittade. En grupp anställda socialarbetare arbetar med gatubarn och unga förbrytare. Andra är lärare som åker runt till byar och utbildar befolkningen om deras grundlagsenliga rättigheter i samhället.
En ung demokrati
– Arbetet är en stor utmaning och villkoren är inte alltid så gynnsamma, säger Norman Tjombe. Han menar att situationen förbättrats sedan LAC startade 1988.
Människor jagades ur sina hus, häktades och dödades utan grund och advokater kunde inte arbeta fritt.
Namibia blev självständigt från Sydafrika år 1990 och sakta började arbetet med att bygga upp ett eget rättssystem och domstolsväsen.
– Men många medborgare har fortfarande ingen kunskap om lagar, och deras rättigheter kränks än idag. Vår historia består av många års apartheid, kolonialism och laglöshet, så demokratiarbetet tar sin tid. Nu har vi i alla fall en legitim regering som är vald av folket, säger Norman Tjombe.
Mycket arbete återstår innan människor får respekt för rättssamhället. Han anser att domstolarna måste döma fler och att medierna måste bli bättre på att sprida information om vad som händer i rättsväsendet.
Medborgarna måste få reda på om en polis blivit dömd för att ha torterat någon eller att en person fått rätt efter att ha diskriminerats, så att gemene man förstår att det är värt att gå till domstol.
Stora klyftor i samhället
Namibia har till vissa delar ett fungerande samhällssystem, enligt Norman Tjombe. Rättssystemet och bankerna fungerar, det finns fina vägar och i huvudstaden Windhoek finns all modern teknologi.
Sämre är det med skolor, sjukhus och bostadshus. Landet har också synnerligen stora skillnader mellan rik och fattig, även om Namibia inte anses lika fattigt som vissa andra afrikanska länder. Många är hiv-smittade. Ett fåtal kvinnor studerar på universitetet. På landsbygden är det inte många som har telefoner eller datorer.
– Samhället är fortfarande väldigt ojämlikt, mellan könen, raser och geografiskt berättar Norman Tjombe bekymrat.
Eftersom analfabetismen är hög sprids informationen om LAC i radio och när de åker runt och besöker byar. De samarbetar också med kyrkor, skolor, kvinnoorganisationer och fackförbund som kan förmedla kontakter med hjälpbehövande runt om i landet.
– Ibland är förutsättningarna svåra, i avlägsna byar är det besvärligt att hitta någon som översätter bra till något av de cirka 60 språk som finns i Namibia, säger Norman Tjombe.
Sponsrad av lac
Norman Tjombe kommer från en by i norra Namibia och skulle inte haft råd att betala sina studier själv. När apartheid rådde hindrades svarta från att studera ekonomi eller juridik, så det fanns väldigt få svarta advokater. Svarta kunde bli lärare eller sjuksköterskor. När LAC startade samlade de in pengar för att betala svarta studenter för att studera juridik.
Norman Tjombe var en av dem som fick förmånen att studera juridik i Sydafrika på LACs bekostnad. Varje lov under de fem år som studierna tog, arbetade han som praktikant för organisationen. Nu har han arbetat i nio år och det märks att han trivs med sitt arbete.
Han är säker på att de mänskliga rättigheterna så småningom kommer att respekteras i Namibia, men han tror att det kommer att ta tid.
När han tvivlar och behöver samla kraft åker han ut till favoritstället Namiböknen.
– Det är en ständig kamp för alla medborgare – inte bara de styrande och organisationerna. Det är alla medborgares plikt att förvissa sig om att de mänskliga rättigheterna inte kränks, säger Norman Tjombe.
SANNA ARNDT
Publicerad i nr 7 2005
Den 31-årige Norman Tjombe arbetar som jurist för organisationen Legal Assistance Centre, LAC. För en tid sedan besökte Norman Tjombe Stockholm tillsammans med en delegation från namibiska myndigheter och organisationer för att träffa svenska motsvarigheter och utöka samarbetet mellan länderna.
LAC företräder fattiga i processer om mänskliga rättigheter. Organisationen har enligt Norman Tjombe haft 10000 mål sedan starten för 17 år sedan. Ärendena kan handla om människor som torterats av polisen, invandrare som diskriminerats eller kvinnor som misshandlats.
Klienterna betalar inte något. Den som har pengar hänvisas i stället till andra advokater.
SIDA upphör med bistånd
LAC är fristående, icke-statlig och finansieras av ekonomiska bidrag. SIDA har givit pengar till Namibia i många år, men kommer att upphöra med biståndet under 2006. I stället är tanken att handeln ska öka mellan länderna. Pengar kommer fortsätta att skickas, men via organisationer, såsom ICJ, Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen och Afrikagrupperna i Sverige.
För Norman Tjombes organisation betyder det att finansieringen blir mer osäker.
– Pengarna räcker inte till alla aktiviteter som vi vill genomföra. Idag är vi fem-sex jurister, men vi vet inte hur många vi blir nästa år, eftersom vi inte vet hur mycket pengar vi får ihop, säger Norman Tjombe.
Organisationen har totalt ett 30-tal personer anställda. Förutom att biträda behövande i rättegångar driver man olika projekt. LAC undersöker hur lagar bör förbättras och samarbetar delvis med regeringen genom att föreslå lagändringar. Några ur personalen arbetar för att förhindra diskriminering av bland annat kvinnor och hiv- och aidssmittade. En grupp anställda socialarbetare arbetar med gatubarn och unga förbrytare. Andra är lärare som åker runt till byar och utbildar befolkningen om deras grundlagsenliga rättigheter i samhället.
En ung demokrati
– Arbetet är en stor utmaning och villkoren är inte alltid så gynnsamma, säger Norman Tjombe. Han menar att situationen förbättrats sedan LAC startade 1988.
Människor jagades ur sina hus, häktades och dödades utan grund och advokater kunde inte arbeta fritt.
Namibia blev självständigt från Sydafrika år 1990 och sakta började arbetet med att bygga upp ett eget rättssystem och domstolsväsen.
– Men många medborgare har fortfarande ingen kunskap om lagar, och deras rättigheter kränks än idag. Vår historia består av många års apartheid, kolonialism och laglöshet, så demokratiarbetet tar sin tid. Nu har vi i alla fall en legitim regering som är vald av folket, säger Norman Tjombe.
Mycket arbete återstår innan människor får respekt för rättssamhället. Han anser att domstolarna måste döma fler och att medierna måste bli bättre på att sprida information om vad som händer i rättsväsendet.
Medborgarna måste få reda på om en polis blivit dömd för att ha torterat någon eller att en person fått rätt efter att ha diskriminerats, så att gemene man förstår att det är värt att gå till domstol.
Stora klyftor i samhället
Namibia har till vissa delar ett fungerande samhällssystem, enligt Norman Tjombe. Rättssystemet och bankerna fungerar, det finns fina vägar och i huvudstaden Windhoek finns all modern teknologi.
Sämre är det med skolor, sjukhus och bostadshus. Landet har också synnerligen stora skillnader mellan rik och fattig, även om Namibia inte anses lika fattigt som vissa andra afrikanska länder. Många är hiv-smittade. Ett fåtal kvinnor studerar på universitetet. På landsbygden är det inte många som har telefoner eller datorer.
– Samhället är fortfarande väldigt ojämlikt, mellan könen, raser och geografiskt berättar Norman Tjombe bekymrat.
Eftersom analfabetismen är hög sprids informationen om LAC i radio och när de åker runt och besöker byar. De samarbetar också med kyrkor, skolor, kvinnoorganisationer och fackförbund som kan förmedla kontakter med hjälpbehövande runt om i landet.
– Ibland är förutsättningarna svåra, i avlägsna byar är det besvärligt att hitta någon som översätter bra till något av de cirka 60 språk som finns i Namibia, säger Norman Tjombe.
Sponsrad av lac
Norman Tjombe kommer från en by i norra Namibia och skulle inte haft råd att betala sina studier själv. När apartheid rådde hindrades svarta från att studera ekonomi eller juridik, så det fanns väldigt få svarta advokater. Svarta kunde bli lärare eller sjuksköterskor. När LAC startade samlade de in pengar för att betala svarta studenter för att studera juridik.
Norman Tjombe var en av dem som fick förmånen att studera juridik i Sydafrika på LACs bekostnad. Varje lov under de fem år som studierna tog, arbetade han som praktikant för organisationen. Nu har han arbetat i nio år och det märks att han trivs med sitt arbete.
Han är säker på att de mänskliga rättigheterna så småningom kommer att respekteras i Namibia, men han tror att det kommer att ta tid.
När han tvivlar och behöver samla kraft åker han ut till favoritstället Namiböknen.
– Det är en ständig kamp för alla medborgare – inte bara de styrande och organisationerna. Det är alla medborgares plikt att förvissa sig om att de mänskliga rättigheterna inte kränks, säger Norman Tjombe.
SANNA ARNDT
Publicerad i nr 7 2005