Ett enat samfund i tiden

För att främja sina syften presenterades ett alternativ till den lista som valberedningen lagt fram inför årsmötet. I det alternativa förslaget ersattes 20 namn med nya. Av dessa kom sju från Advokatfirman Vinge. 19 av 20 var män. Samtliga var affärsjurister. Efter en animerad diskussion slutade mötet med att frågan om val av fullmäktige och till valnämnden ajournerades till den 5 april.

Bakgrunden till den i samfundssammanhang något ovanliga händelsen är denna.

Förra våren antog styrelsen ett vägledande uttalande om så kallade controlled auctions. En controlled auction innebär kortfattat att en begränsad krets inbjuds att bjuda på ett till försäljning varande företag. De anbudsgivare som deltar i auktionsförfarandet önskar alla ensamma förvärva vad som endast en av dem kan få köpa. Två anbudsgivare har således mot varandra direkt stridande intressen. De regler som sedan länge gäller för klientkonflikter innebär att en och samma byrå inte samtidigt kan företräda två sådana potentiella köpare.

Likväl. Styrelsen hade under 2003 noterat att det hos två större advokatbyråer i strid med samfundets etiska regler om intressekonflikter hade vuxit fram en praxis innebärande att byråerna accepterade uppdrag som innebar att de, genom att företräda fler än en budgivare, kommit att försätta sig i en otillåten jävssituation.

Styrelsen kunde i detta läge välja ett av två tillvägagångssätt. Det strängare alternativet hade varit att direkt inleda disciplinära förfaranden mot aktuella advokater. Den andra och mindre ingripande möjligheten var att söka komma tillrätta med denna otillåtna praxis genom ett vägledande uttalande. En enig styrelse valde det mildare alternativet.

Således bekräftade styrelsen vad som alltid gällt, nämligen att en advokat inte kan åta sig att representera klienter med konkurrerande intressen, och att det inte hjälper med ett eventuellt samtycke från klienten. Styrelsen upprepade också att så kallade chinese walls inom advokatbyrån inte gör förfarandet tilllåtet. Uttalandet står i full överensstämmelse med CCBEs regler liksom med de principer som gäller i övriga nordiska länder.

Styrelsens uttalande föregicks av ett omfattande utredningsarbete. En arbetsgrupp hade tillsatts. Denna, liksom ordföranden och jag själv sammanträffade vid skilda tillfällen med företrädare för de två byråer som uppgav sig syssla med att biträda flera klienter som potentiella budgivare inför en auktion. Den största av de två byråerna framträdde även inför huvudstyrelsen och argumenterade för att det borde vara tillåtet att företräda flera konkurrerande intressen. Önskemålet var att få till stånd en regeländring.

En enig styrelse beslöt, efter att noggrant ha övervägt de framförda synpunkterna, att bekräfta det rådande rättsläget och att således inte tillåta undantag vad avser affärsjuridiska särintressen. För övrigt hade ett sådant undantag inneburit ett så påtagligt ingrepp i det gällande regelverket att det rimligen hade ankommit på fullmäktige, efter hörande av avdelningarna, och inte styrelsen att besluta om detta. Det påstås nu, i sig föga förvånande, att den uteblivna regeländringen lett till att de advokatbyråer som tidigare brutit mot regelverket fått vidkännas betydande intäktsminskningar eller i vart fall kännbara begränsningar i förväntade inkomstökningar.

Utvecklingen på advokatmarknaden under de senaste 15 åren har inneburit stora förändringar.

Mycket stora affärsjuridiska byråer har vuxit fram på den internationella arenan. Några advokatbyråer är också i Sverige mycket stora i förhållande till den relativt lilla marknadens storlek. Framväxten av internationella byråer gör att kraven ökar på en harmonisering av det etiska regelverket eftersom många uppdrag till sin natur är gränsöverskridande. I vissa avseenden skiljer sig etikreglerna åt mellan olika länder i Europa. Svenska advokater möter också på hemmaplan numera ökad konkurrens från utländska byråer. Inom EU har frågorna om harmonisering av tjänstesektorn i allmänhet och advokatmarknaden i synnerhet stått högt upp på agendan de senaste åren. Också inom CCBE pågår ett intensivt översynsarbete bl.a. i syfte att revidera ”Code of conduct” så att det etiska regelverket kan bli tillämpligt på ett nationellt plan och inte bara gällla gränsöverskridande verksamhet.

Advokatrollen har under senare tid undergått betydande förändringar. Från rollen som rättegångsombud har advokaten i utökad omfattning kommit att bli rådgivare i angelägenheter utom rätta. Inte minst gäller detta de affärsjuridiska byråernas arbete. Transaktionsjuridiken har ovedersägligen kommit att stå för en mycket stor del av advokatkårens samlade intäkter. Detta gör att samfundet bör verka för att dessa verksamhetsfält får så goda förutsättningar som möjligt.

Hur skall då samfundet förhålla sig i ljuset av denna utveckling? Man kan i analysen välja att fokusera på det faktum att det i vissa avseenden råder intressemotsättning mellan affärsjurister och humanjurister. Min förmodan är emellertid att dessa intressemotsättningar i realiteten är mindre än vad man kan förledas tro. Intressegemenskapen är nämligen avsevärd. Gemensamt är advokatkårens roll som en kompetent och respekterad yrkesgrupp där lojaliteten mot klienten spelar en central roll. Advokatkårens anseende i samhället får anses mycket gott. Advokaterna åtnjuter respekt lokalt i de samhällen vari de verkar. Kåren har en betydelsefull roll i normgivningsprocessen. Våra åsikter tillmäts vikt i lagstiftningsarbetet. Vi är såsom kår kort sagt en central aktör i rättssamhället.

En viktig grundförutsättning för denna samhällsställning är, tror jag, att vi under mycket lång tid med pedantisk noggrannhet genom självreglering utvecklat ett system av yrkesregler som åtnjuter samhällets förtroende för integriteten i vår yrkesutövning. Det är således med yttersta försiktighet som vi bör överväga mer ingripande förändringar i de yrkesetiska reglerna.

Det är givet att alla regelverk behöver en ständig tidsanpassning. Utvecklingen mot större enheter gör att jävsreglerna blir svåra att hantera. Det gäller inte minst affärsjuristerna som lämnar råd till stat och kommun, stora koncerner, banker och försäkringsbolag. Risken är att advokatbyråerna blir så stora att de måste anpassa etiken till de affärsmässiga målen. En sådan utveckling är farlig. Lika farlig som att det uppstår ett advokatproletariat till följd av underbetalda humanjurister med dålig lönsamhet och undersysselsättning. I båda fallen utsätts systemet för påfrestningar.

Vad är det som driver dem som vill förändra? Det har gjorts gällande att samfundet är omodernt och inte deltar i den rättspolitiska debatten, liksom att disciplinnämnden och styrelsen inte sköter sitt arbete. Det ankommer kanske inte på mig att argumentera i den delen. Jag är tjänsteman som uppbär en god lön för mitt arbete. Så är emellertid inte fallet med alla. De flesta som arbetar för samfundet gör detta på helt ideell basis. Hit hör bland annat ledamöterna i styrelsen och i disciplinnämnden. Såväl styrelsen som disciplinnämnden sammanträder upp till tio heldagar per år. Till detta ska läggas det mycket omfattande arbete som krävs därutöver för inläsning, remissarbete m.m. Jag tror inte det är en överdrift att påstå att uppdragen kräver en månads oavlönat arbete årligen för att inte nämna ordförandenas arbetsinsatser.

Jag kan inte låta bli att känna viss upprördhet över att dessa idealister inte sällan utsätts för ospecificerad kritik av andra ledamöter. Kritik måste naturligtvis få förekomma. Men kritik bör vara saklig och rimligt underbyggd. Och vill man föreslå förändringar i något avseende bör man göra detta öppet och sedan vara beredd på att slåss för sina förslag i en saklig debatt. Det är olyckligt om vi i samfundsarbetet förfaller till intriger, dolda agendor och exotiska umgängesformer. Sådant må vara formellt korrekt. Men det stämmer inte med samfundets demokratiska traditioner.

Controlled auction-debatten har för samfundet kommit att bli olycklig. Den har lett till ett ifrågasättande av det som alltid måste vara advokatyrkets viktigaste särdrag – den odelade lojaliteten mot klientens intresse inom ramen för det lämnade uppdraget. Den har också kommit att skapa ett olyckligt vi-och-dom-tänkande. Man glömmer lätt bort allt det som förenar. Jag skulle önska att vi – alla grupper av advokater – på nytt kunde sätta oss ner för att ta en öppen och saklig diskussion om det som jag tror vara pudelns kärna – de besvärliga reglerna om intressekonflikter. Det är mycket möjligt att dessa regler kan preciseras och förbättras i olika avseenden.

En sådan översyn måste komma förr eller senare. Viktigt är att man närmar sig problemen med ett öppet och verklighetsanpassat sinne och med rimliga förhoppningar om vad som kan åstadkommas utan att grundläggande yrkesvärden överges.

En av samfundets uppgifter är att verka för sammanhållningen inom advokatkåren. Det är därför utmärkt och mycket välkommet att samfundsledamöterna engagerar sig i samfundsarbetet. Advokatsamfundet, liksom många andra sammanslutningar, upplever det som ett problem att för få av ledamöterna deltar i det gemensamma arbetet. En organisation kan aldrig bli starkare än dess ledamöters engagemang. Vi är en liten organisation som det följaktligen är lätt att påverka. Enligt min uppfattning är det som på sikt främjar advokatkåren ett långsiktigt och engagerat arbete med de frågor som förenar advokaterna. Det är vad styrelsen och kansliet genom ett idogt arbete söker uppnå. Låt oss tillsammans vara rädda om advokatyrket.

ANNE RAMBERG
Generalsekreterare

Publicerad i nr 3, 2005