Specialgranskning av de senaste två årens yttranden efter lagrådets kritik
Nr 8 2003 Årgång 69
Ökad kritik från lagrådet har gjort att Justitiedepartementets granskningsenhet just nu specialstuderar de senaste två årens lagrådsyttranden. Utvärderingen ska ge svar på om lagstiftningskvaliteten sjunkit och vad man i så fall kan göra åt det.
Att kontrollera kvaliteten i lagförslagen är ett löpande uppdrag för Justitiedepartementets granskningsenhet. Den nu mer samlade utvärderingen beslutades sedan det i våras florerat fler uppgifter om att lagrådet blivit allt mer kritiskt mot regeringens lagstiftningsprodukter.
– Det har kommit fler kritiska yttranden den senaste lagrådsperioden, bekräftar Birgitta Eilemar, chef för granskningsenheten. Det är dock i få av remisserna som kritiken är allvarlig, i flertalet handlar det om teknikaliteter. Vi vill ändå ta reda på om det finns några huvudlinjer i kritiken, vad bristerna beror på och vad man kan göra åt dem.
Utvärderingen skulle varit klar tidigare i höstas men väntas dröja till årsskiftet. Lagrådets kritik handlar bland annat om brister i beredningsunderlagen.
– Först ska resultaten diskuteras med alla rätts- och expeditionschefer, den grupp som har störst erfarenhet av kvalitetsarbete. Vad som händer sedan är inte klart. Det kan bli olika utbildningsinsatser, om det skulle behövas.
Det är andra gången på kort tid som lagstiftningskvaliteten i regeringskansliet ifrågasätts. I departementsskrivelsen ”Vad kostar det att regera?” (Ds 2000:27) konstateras att mindre tid ägnas åt att ta fram propositioner, att hela processen går fortare och att lagstiftningen av många bedöms som mindre stringent än tidigare.
Lagrådsremisserna anses inte reflektera tillräcklig kännedom om existerande lagar och deras tillämpning och är skrivna på ett språk som inte lever upp till högt ställda krav på klarhet, tydlighet och precision. Utredningsdirektiv beskrivs som alltmer diffusa och svåra att förstå.
En av skrivelsens slutsatser är att allt mindre resurser läggs på utrednings- och propositionsarbete vilket resulterar i lägre kvalitet på det utförda arbetet.
HANS HELLBERG
TOM KNUTSON
– Det har kommit fler kritiska yttranden den senaste lagrådsperioden, bekräftar Birgitta Eilemar, chef för granskningsenheten. Det är dock i få av remisserna som kritiken är allvarlig, i flertalet handlar det om teknikaliteter. Vi vill ändå ta reda på om det finns några huvudlinjer i kritiken, vad bristerna beror på och vad man kan göra åt dem.
Utvärderingen skulle varit klar tidigare i höstas men väntas dröja till årsskiftet. Lagrådets kritik handlar bland annat om brister i beredningsunderlagen.
– Först ska resultaten diskuteras med alla rätts- och expeditionschefer, den grupp som har störst erfarenhet av kvalitetsarbete. Vad som händer sedan är inte klart. Det kan bli olika utbildningsinsatser, om det skulle behövas.
Det är andra gången på kort tid som lagstiftningskvaliteten i regeringskansliet ifrågasätts. I departementsskrivelsen ”Vad kostar det att regera?” (Ds 2000:27) konstateras att mindre tid ägnas åt att ta fram propositioner, att hela processen går fortare och att lagstiftningen av många bedöms som mindre stringent än tidigare.
Lagrådsremisserna anses inte reflektera tillräcklig kännedom om existerande lagar och deras tillämpning och är skrivna på ett språk som inte lever upp till högt ställda krav på klarhet, tydlighet och precision. Utredningsdirektiv beskrivs som alltmer diffusa och svåra att förstå.
En av skrivelsens slutsatser är att allt mindre resurser läggs på utrednings- och propositionsarbete vilket resulterar i lägre kvalitet på det utförda arbetet.
HANS HELLBERG
TOM KNUTSON