Annonser

Processtaktiska överväganden i brottmål

Sent framlagd bevisning var i klientens intresse

En försvarare har rätt att lägga fram nytt material under huvudförhandlingen av processtaktiska skäl för att tillvarata klientens intressen, även om det medför att förhandlingen måste avbrytas. Det klargör Advokatsamfundets disciplinnämnd i ett avgörande.

Advokatsamfundets styrelse tog upp ett disciplinärende mot en advokat, efter att tingsrätten hade skickat in en dom till samfundet i ett brottmål där advokaten var offentlig försvarare.

I domen skriver tingsrätten att advokaten hade agerat på ett sätt som väckte frågan om försvarets skicklighet. Tingsrätten ansåg att det fanns fog för anmärkningar från åklagaren om merkostnader och nedlagd arbetstid och sänkte därför advokatens ersättning. 

Tingsrättens kritik handlade om att försvararen vid huvudförhandlingen lade fram nytt material, 652 sidor utskrifter av konversationer, och att det skedde plötsligt under pågående motförhör med målsäganden. Den nya bevisningen var hämtad från sidomaterialet, ”slasken”, i förundersökningen.

Enligt tingsrätten innebar det att varken åklagaren, målsäganden eller domstolen hade tillgång till materialet, och tingsrätten skriver att försvararens bevisföring hade ”ett uppenbart överrumplande syfte”. Tingsrätten beslutade att ställa in huvudförhandlingen och förelade försvaret att ge in bevisuppgift och förbereda en kompletterande sakframställan.

Men advokaten försvarade sitt agerande inför disciplinnämnden. Han berättade att han hade hittat material i ”slasken” som motbevisade flera av målsägandens påståenden. Därför sammanställde han uppgifterna, som kom från målsägandens egen sms- och telefontrafik med hans klient. Han förberedde sig för att kunna använda materialet för att vederlägga målsägandens uppgifter, om hon inte skulle vara sanningsenlig under förhöret i tingsrätten. Under huvudförhandlingen visade det sig att målsäganden inte höll sig till sanningen. Därför konfronterade han henne med uppgifterna under motförhöret. 

Disciplinnämnden ansåg inte heller att advokaten hade handlat fel när han höll på uppgifterna. Advokat Lars Kruse, ledamot av disciplinnämnden, förklarar att det viktiga i avgörandet är att advokaten har gjort en processtaktisk bedömning:

– När behöver jag använda det material som är en del av förundersökningen även om det kallas sidomaterial? Och när, och på vilket sätt, ska jag i så fall använda det? Advokaten har kunnat konstatera att uppgifterna i sidomaterialet går på tvärs med vad målsägaren har sagt i polisförhören. Då har han av processtaktiska skäl valt att vänta med att konfrontera målsägaren med materialet till dess att han vet vad hon har att säga.

Advokaten fick under huvudförhandlingen också kritik för att han inte lämnat in bevismaterialet tidigare. Advokaten förklarade att han hade tänkt åberopa materialet endast om målsäganden inte var sanningsenlig och att han hade hoppats att det inte skulle behöva ske. Då blev ordföranden mycket irriterad och menade att försvararen visste vad målsäganden skulle säga, eftersom han hade läst förundersökningen.

Enligt Lars Kruse är tingsrättens formulering, att advokaten visste vad målsägaren skulle säga eftersom han hade läst förhören, ett felaktigt sätt att se på materialet.

– Man vet aldrig vad vare sig ett vittne eller en målsägare kommer att säga, när de väl kommer till domstolen och det är allvar. Så att lägga advokaten till last att han visste vad som skulle sägas är helt fel. Advokaten har, vilket jag tycker är fullt rimligt, utgått ifrån att målsägaren skulle berätta sanningen. Det är först när hon håller sig till felaktiga påståenden som han finner anledning att konfrontera henne med materialet. Och min bedömning är att konfrontera någon med ett material som den själv har producerat i form av sms inte kan vara överrumplande, säger Lars Kruse. 

När hovrätten skriver att advokaten kunde ha lagt fram materialet tidigare anser Lars Kruse att domstolen gör en egen processtaktisk bedömning, som den inte har möjlighet till.

– Vi som har varit med ett tag vet att det som händer när vi hittar den här typen av material i förundersökningen, är att åklagaren säger till sina utredare att hålla nytt förhör. Då konfronteras målsägaren med materialet, och så anpassas uppgifterna. Det är helt enkelt för att inte riskera att det hela ska falla platt i marken som advokaten gör så här, säger Lars Kruse.

När tingsrätten säger att motparten inte har materialet så är det också ett felaktigt påstående, menar Lars Kruse.

– Det är ju åklagarens förundersökning, och målsägandebiträdet har lika stor tillgång till materialet som vad försvararen har. Om inte målsägandebiträdet har läst det, så kan inte gärna försvararen lastas.

Händelsen i tingsrätten ledde till att huvudförhandlingen avbröts, och advokaten förelades att komma in med en bevisuppgift. 

Nästa dag gav advokaten in bevisuppgiften. Följande dag meddelade åklagaren att vidare utredning behövdes utifrån det som hade framkommit. Samtidigt försattes klienten på fri fot. Senare lade åklagaren ned åtalet i fråga om en rad misstankar.

Advokaten överklagade tingsrättens ersättningsbeslut till hovrätten, som avslog överklagandet. Hovrätten ansåg, liksom Justitiekanslern, att advokaten borde ha åberopat bevismaterialet tidigare. 

Disciplinnämnden konstaterar i sitt beslut att advokaten agerade utifrån sin klients bästa och att det inte fanns något hinder för honom att agera så. Därmed bröt advokaten inte mot god advokatsed.

Disciplinnämnden noterar att advokaten i väsentlig utsträckning uppnådde sitt syfte att förhindra att målsäganden anpassade sin berättelse, genom att agera som han gjorde av process­taktiska skäl: Häktningen av klienten hävdes, och åklagaren lade ned åtalet för flera allvarliga åtalspunkter med mycket högt straffvärde.

Disciplinnämndens behandling ledde alltså inte till någon åtgärd mot advokaten. Däremot gör nämnden ett uttalande om att advokaten borde ha varit förberedd på att presentera materialet han övervägde att åberopa på ett mer strukturerat sätt, med hänsyn till omfattningen av materialet.

Enligt Lars Kruse har advokaten i ärendet följt bestämmelsen i de vägledande reglerna om god advokatsed, om att som advokat inte tänka på sin egen bekvämlighet.

– Denne advokat har till 100 procent levt upp till punkten om advokatens roll och främsta skyldigheter, säger Lars Kruse. 

Disciplinnämndens beslut 24/1086

Vägledande regler

Vägledande regler om god advokatsed 1, andra stycket:
En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten skall som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed. Advokaten får inte låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter.