Klienterna drabbas när åklagare inte vill svara

Det var under slutet av 2023 som försvarsadvokater började höra av sig till Advokatsamfundet och berätta om en ny attityd från åklagare. Advokaterna hade kontaktat åklagare med frågan om olika saker som häktade klienter behövde hjälp med, som att kontakta en anhörig, betala en räkning eller se till att en hund blev omhändertagen. Plötsligt möttes de av beskedet att åklagarna inte kunde svara på det, eftersom det saknades rättslig grund för att ge tillstånd till eller förbud mot att föra in eller ut information till eller från klienter.

Förklaringen visade sig vara ett nytt rättsligt vägledande från Åklagarmyndigheten, som fastslog just detta. I vägledningen sägs också att advokat ”är skyldig att iaktta god advokatsed, och det är inte förenligt med god advokatsed att förmedla information till eller från en klient som är belagd med restriktioner i andra fall än när det rör uppenbart harmlösa uppgifter”. I praktiken lades därmed bedömningen över på försvararen, trots att det under förundersökningen är åklagaren som har den bästa överblicken över utredningen.

Advokat Ulrika Borg var en av de advokater som hörde av sig till samfundet. Hon hade då frågat den ansvarige åklagaren om hon kunde kontakta sin klients bror. Svaret förvånade henne: ”Du har inga restriktioner, du får göra som du bedömer är lämpligt.”

Ulrika Borg är ledamot av disciplinnämnden och leder kurser som handlar just om försvararuppdraget när en klient är häktad med restriktioner. Hittills har den självklara rekommendationen till kursdeltagarna varit att stämma av med åklagaren. Nu befarar Ulrika Borg att de som gör det inte kommer att få något svar.

– Varför vill inte Åklagarmyndigheten bidra till att säkerställa att försvaret faktiskt inte förstör förundersökningen? Jag har svårt att förstå det, säger Ulrika Borg. 

Viktigt att betala hyran

Behovet av att rådfråga en åklagare uppkommer för försvarare ofta kring praktiska frågor. Det kan handla om hyra som ska betalas, räkningar i Kivra, en bil som behöver flyttas eller en hund som lämnats ensam i en bostad. Samtidigt kan det finnas skäl till att informationen inte ska vidareförmedlas. Kanske planerar åklagaren för ett beslag eller en husrannsakan, eller så kan ett till synes harmlöst meddelande utgöra en kod för andra aktiviteter som stör utredningen.

Att hyran betalas eller att hunden blir omhändertagen gör förstås också stor skillnad för den häktade personens liv när denne väl kommer ut. Att vända sig till den ansvarige åklagaren och fråga om det är lämpligt att hjälpa till med hyran, nyckeln eller annat praktiskt har för försvararna varit ett sätt att kunna hjälpa klienten, samtidigt som man undviker att störa utredningen. 

– De kurativa åtgärderna är viktiga för att klienten ska må så bra som möjligt och orka med en utredning och så småningom en huvudförhandling, fastslår Ulrika Borg.

Tillvägagångssättet, att fråga åklagaren, har också fått stöd i flera avgöranden från disciplinnämnden, liksom av Högsta domstolen. I ett avgörande 2021 uttryckte HD att utgångspunkten vid förmedling av information från en häktad med restriktioner till någon utomstående är att det kan ske ”enbart efter kontakt med åklagaren”. Formuleringen plockades sedan upp i ytterligare ett avgörande samma år.

Advokat Lars Kruse har lång erfarenhet av försvarararbete, och han är precis som Ulrika Borg ledamot av disciplinnämnden. Hans erfarenhet är att åklagare i de allra flesta fall väljer att svara på frågor om vilken informationsöverföring som är lämplig, även sedan vägledningen publicerades. Samtidigt uppfattar han skrivningarna från Åklagarmyndigheten som närmast provocerande, särskilt i ljuset av HD:s formulering.

– Högsta domstolen skriver ”ni får snacka med åklagaren”, och Åklagarmyndigheten säger att ”ni behöver inte svara”, säger Lars Kruse, som pekar på risken för att klienten drabbas i sitt privatliv om inte försvarare vågar hjälpa dem med praktiska insatser.

Lars Kruse anser dessutom att Åklagarmyndigheten i vägledningen ger en felaktig bild av rättsläget och riskerar att äventyra försvararens rätt att göra egna utredningar och att planera försvaret tillsammans med klienten. Vägledningen tar nämligen sikte på information som förmedlas både från och till klienten.

– Det är inte vad Högsta domstolen skriver. De skriver information från klienten, ingenting om till klienten. Jag ska ju inte behöva kontakta åklagaren och fråga om lov att prata med min klient om bevisning som jag kan komma över eller diskutera vilka vittnen vi ska kalla. Det skulle vara väldigt konstigt, framhåller Lars Kruse.

Fanns en osäkerhet

Magnus Johansson är vice överåklagare vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum. Han har varit med och tagit fram vägledningen, som enligt honom kom till för att skapa större klarhet bland de operativa åklagarna.

– Den samlade bilden var att det fanns en viss osäkerhet i åklagarkollektivet om hur långt en eventuell skyldighet att besvara frågor från försvarare av det här slaget sträcker sig, och om det fanns en sådan skyldighet, uppger Magnus Johansson.

Ett annat skäl till att det togs fram en vägledning var att Åklagarmyndigheten i sin överprövningsverksamhet såg att det förekom att åklagare fattade formella beslut om att tillåta och ibland också förbjuda advokaten att vidareförmedla information.

– Det sista var mest bekymmersamt och det som gjorde att vi kom fram till att här måste vi gå in och förklara rättsläget, säger Magnus Johansson. 
Det är, enligt Magnus Johansson, tydligt att det saknas rättsligt stöd för en åklagare att tillåta eller förbjuda en försvarare att förmedla information till eller från klienten.

– Utgångspunkten är att försvararen själv måste göra den bedömningen. Å andra sidan finns det ju inget förbud mot att diskutera saker med åklagaren. Åklagaren kan ge sin syn på saken. Men någon rättslig skyldighet för åklagaren att besvara frågan med ett ja eller nej finns inte, säger han.

Magnus Johansson betonar också att utrymmet att lämna information vidare är ytterst begränsat. Det ska, enligt HD:s praxis, handla om uppenbart harmlösa uppgifter. HD:s uttalande i de båda uteslut­ningsärendena tycker han dock inte har någon direkt bäring på hur åklagare bör agera.

– Det är helt naturligt i ett ärende rörande uteslutning från samfundet. Där är det i högsta grad intressant om försvararen i diskussion med åklagaren har fått uppfattningen att den här uppgiften kan förmedlas. Det handlar ju om huruvida advokaten har brutit mot den goda advokatseden på ett sådant allvarligt sätt så att han eller hon ska bli utesluten. Men det innebär inte att det finns en rättslig grund för åklagaren att tillåta eller förbjuda en försvarare att vidareförmedla information, säger Magnus Johansson.

Inte heller anser Magnus Johansson att det finns någon grund för Lars Kruses kritik. Vägledningen handlar just om hjälpen med budskap och praktiska ärenden, inte om planeringen av försvaret, menar han.

– Vi har naturligtvis inga synpunkter på vilken kommunikation en försvarare har med sin klient eller på kommunikationen mellan försvararen och omgivningen. Det är ingenting som vi kontrollerar, säger han.

Riskerar förtroendet

Liksom Ulrika Borg och Lars Kruse reagerade även advokat Felix Nelson starkt när han fick höra talas om Åklagarmyndighetens nya vägledning. Han har också själv fortsatt att fråga, och fått svar när han bett om stöd från åklagare.

Samtidigt har Felix Nelson redan nu i någon mån anpassat sig till vägledningens budskap.

– Jag förbereder numera klienten och säger att ”är det så att jag inte får svar från åklagare, då kommer inte jag föra ut någonting, utan jag får hänvisa dig till brevväxling istället”, förklarar han.

Själv kan han ofta inte göra bedömningen av vad som är uppenbart harmlöst eftersom det är åklagaren som ensam har full insyn i förundersökningen. Felix Nelson väljer därför att inte föra ut meddelanden, och därmed riskera sin titel, om han inte alldeles säkert kan se att information inte skadar utredningen.

Klienterna tar emot beskedet med viss bitterhet, berättar Felix Nelson.

– De flesta ser det ju tyvärr som en förlängning av hela den här hårdare debatten, med krav på hårdare tag, säger han.

Ulrika Borg är bekymrad för vad en utveckling där försvarare inte längre vågar hjälpa sina klienter med viktiga praktiska sysslor kan innebära för förtroendet mellan försvarare och klienter.

– Om min försvarare inte kan utföra saker som är fullt naturliga, därför att han eller hon är orolig för att bli av med sin titel, då skulle jag som klient ifrågasätta om advokaten är så där oberoende som hon säger, säger Ulrika Borg, och fortsätter:

– Det är ju klienten som är huvudpersonen i det här. Klienten riskerar att antingen få en advokat som åker ut ur samfundet, eller en advokat som är rädd och hukar och inte gör någonting.

Skruvat på formuleringar

Försvarsadvokaterna vittnar alltså om både praktiska problem och oro för det förtroendefulla förhållandet mellan försvarare och klient. Advokatsamfundet tog också snabbt kontakt med Åklagarmyndigheten när det kom information om vägledningen. Advokatsamfundets ståndpunkt i samtalen var att åklagare som huvudregel borde ge uttryck för sin uppfattning när en försvarare ställer frågan om informationsförmedling.

I mitten av december 2024 presenterade Åklagarmyndigheten en reviderad vägledning. I vägledningen förtydligas nu att åklagaren, även om ingen sådan skyldighet finns, i möjligaste mån bör beakta intresset av att frihetsberövandet inte medför större skadeverkningar för den frihetsberövade än vad som är nödvändigt. Formuleringen om att det saknas rättslig grund för en åklagare att tillåta, förbjuda eller hindra en försvarare att vidarebefordra information eller försändelser till eller från en klient med restriktioner finns också kvar i vägledningen.

Enligt vice överåklagare Magnus Johansson har myndigheten lyssnat på argumenten från Advokatsamfundet och försökt gå advokaterna till mötes.

– Åklagare har inget intresse av att försvåra advokatens uppdrag. Och advokaten eller försvararen har ju naturligtvis intresse av att tillmötesgå sin klient i viss utsträckning, kanske även utanför vad som gäller själva uppdraget, säger han, och fortsätter:

– Så har vi skruvat lite på formuleringarna och förtydligat att åklagaren bör väga in den frihetsberövades intressen att få vissa kurativa åtgärder vidtagna av försvararen och lägga även dem i vågskålen, så att de inte i onödan underlåter att ge sin syn på saken, säger Magnus Johansson och fortsätter:

– Naturligtvis är åklagaren oförhindrad att i kontakt med försvararen ge uttryck för sin uppfattning om ett meddelande kan vidarebefordras till eller från en klient med restriktioner eller om en viss åtgärd kan vidtas utan att det riskerar att skada utredningen, alltså om det är en uppenbart harmlös uppgift, men det finns ingen rättsligt reglerad skyldighet för åklagare att ta ställning.

Fortsätter att fråga

Den justerade vägledningen har inte imponerat på försvararna. De menar, precis som Advokatsamfundet, att grundproblemet kvarstår. Advokaterna har under förundersökningen svårt att avgöra vad som utgör harmlösa uppgifter. Den som är bäst rustad att avgöra det, den ansvarige åklagaren, ska inte behöva svara på vad som kan vara harmlöst. Och de som hamnar i kläm, konstaterar advokaterna, är klienterna.

Magnus Johansson har förståelse för att advokaterna känner frustration inför situationen.

– Det kan jag absolut förstå. Jag har sympati med de problem som uppstår när försvararen ska stå till tjänst och hjälpa sin klient, säger han, och tillägger att vissa försvarare känner ett tryck att ”agera budbärande till eller från klienten”.

– Det förstår jag, liksom att det är svårt att avgöra om ett visst meddelande är uppenbart harmlöst eller inte. Men kanske ska man utifrån advokatetiken, om man inte själv kan avgöra detta, inte förmedla någon information, säger Magnus Johansson.

Utgångspunkten är trots allt att den frihetsberövades kontakter med omvärlden ska hanteras inom ramen för de lagfästa reglerna om restriktioner och restriktionslättnader, påpekar Magnus Johansson, som hänvisar till systemet med övervakade telefonsamtal och brev som granskas av åklagaren.
Advokaterna kommer dock att fortsätta att rådgöra med åklagarna. Lars Kruse uppmanar kollegorna att tänka över hur de formulerar frågan, så att det inte ber om tillstånd utan i stället frågar om det kan vara till men för utredningen om information förs vidare.

– Jag är ganska övertygad om att de flesta åklagare är så pass förnuftiga och schyssta så att de svarar. Och nu har ju dessutom Riksåklagaren lättat lite på trycket, säger han, och syftar på den nya skrivningen om att beakta den frihetsberövades intresse.

I brist på svar från en åklagare rekommenderar Ulrika Borg att försvarare rådgör med erfarna kollegor. Det är också Advokatsamfundets råd till de försvarare som hamnar i kläm. I den information som sänts till landets brottmålsadvokater betonar Advokatsamfundet att Åklagarmyndighetens ståndpunkt i frågan ”inte innebär någon obegränsad frihet för försvarsadvokater att förmedla information till eller från häktade klienter med restriktioner”.

I stället måste advokaten själv göra en bedömning, skriver Advokatsamfundet, som uppmanar försvarare att ”vid tveksamhet alltid diskutera aktuella restriktionsfrågor med en erfaren kollega, eller kontakta Advokatsamfundets kansli för vägledning”.