Boktipset
Stefan Johansson har alltid en roman på gång
Nr 1 2022 Årgång 88För Stefan Johansson, justitieråd i Högsta domstolen, är skönlitterär läsning en naturlig och viktig del i livet. Och då läser han alltid på papper, aldrig digitalt.
Hinner du läsa något på fritiden, och vad ligger i så fall på ditt nattduksbord?
– Att läsa i ungefär en timma varje kväll innan jag släcker ljuset är för mig lika naturligt som att borsta tänderna och dessutom lika viktigt som kaffet på morgonen. Det finns inget bättre sätt att varva ner och avrunda en hektisk arbetsdag på än att sjunka in i en skönlitterär värld. Och det måste vara papper, aldrig platta eller telefon!
– I vinter har jag ägnat mig åt ett Klas Östergren-medley. Jag började med att läsa om ”Gentlemen” och ”Gangsters” för att sedan avsluta med den sista boken i trilogin – ”Renegater”. En underbar läsupplevelse! Nu ska jag ge mig i kast med Knausgårds ”Morgonstjärnan” och efter det har jag planerat att återvända till Östergren – ”Två pistoler”.
Skönlitteratur eller facklitteratur – vilket föredrar du?
– Eftersom arbetet som justitieråd innebär att jag plöjer oändliga hyllmeter juridisk litteratur under arbetstid prioriterar jag annat när jag är ledig. Jag har alltid en roman på gång, men gör regelbundet avstickare till litteratur om historia, till exempel allt som Peter Englund har skrivit. Dessutom tycker jag mycket om biografier. Två som jag verkligen kan rekommendera är Ingrid Carlbergs om Raoul Wallenberg, ”Det står ett rum och väntar på dig”, och Anna Karin Palms om Selma Lagerlöf, ”Jag vill sätta världen i rörelse”.
Vilken är din starkaste läsupplevelse i livet?
– Jag hoppas att jag fortfarande inte har upplevt den. Men tyvärr är det nog så. Jag, liksom många andra, hade mina mest omvälvande läsupplevelser i de sena tonåren. En bok som gjorde ett starkt intryck på mig, trots att jag inte riktigt kan förklara varför, var Torbjörn Säfves fiktiva biografi över Majakovskij, ”Jag brinner”.
Vilken bok skulle du köpa till en god vän just nu?
– Till den som vill ha en riktigt mustig läsupplevelse skulle jag köpa 2020 års Augustprisvinnare Lydia Sandgrens ”Samlade verk”. Och till den som vill ha något mer existentiellt skulle jag ge Maja Lundes miljödystopiska trilogi (som ska bli en kvartett) ”Binas historia”, ”Blå” och ”Przewalskis häst” eller Colson Whiteheads böcker ”The Nickel Boys” och ”The Underground Railway”.