Så har det hänt igen

Med jämna mellanrum får vi som är verksamma i denna del av landet ta del av en ny utredning angående rättsväsendet i Norrland.

Under årens lopp har det pekats på vissa förhållanden som skulle motivera en indragning av ”mindre” domstolar. I vårt län avser detta Skellefteå och Lycksele. I den utredning som nu lagts fram ”Förbättrad samordning av rättsväsendets myndigheter i Norrland” har man lagt till några parametrar för att än en gång försöka övertyga sig själv och politikerna om att utredningens förslag bör leda till en centralisering. I sammanfattningen talas om att en koncentration av rättsväsendets resurser ger en högre rättssäkerhet och möjlighet till samma behandling av brottshantering som i hela landet.

Observera att utredningen enbart inriktar sig på hanteringen av brott. Resten, d v s hälften av domstolarnas faktiska verksamhet struntar man uppenbarligen i. Man tror att man skall uppnå detta genom att samla alla funktioner på samma ort. I Västerbotten skulle det betyda att polisledning, åklagare, domstol och häkte skulle finnas enbart i Umeå. Tidigare har man pekat på kompetensutveckling och specialisering men nu lägger man även, efter rena antaganden, till faktorer som rekrytering och säkerhet för att motivera detta idiotiska förslag. I utredningen har man dessutom smugit in argumentet ”sårbarhet”.

Sårbarheten

Jag kan inte låta bli att något kommentera dessa punkter. Först vad gäller sårbarheten. Det är självklart att en verksamhet påverkas av om en tjänsteman, exempelvis en domare, är sjuk. Men eftersom man påstår att samtliga domare har fullt upp att göra förstår jag inte att det skulle gå lättare att lösa eventuell sjukdom om samtliga domare var placerade i Umeå. De har ju ändå fullt upp!

Därefter berör man åklagarnas reseverksamhet, vilket förefaller vara grundproblemet. Jag vill påpeka att åklagarmyndigheten själv satt sig i den situation man nu befinner sig eftersom man för ett antal år sedan skar i organisationen på ett sätt som var fullständigt ofattbart och lett till dagens problem. Vad var det vi sa? Samtidigt som man beklagar sig över resandet menar utredningen att dömandet skulle ske på tingsställen. Såvitt jag förstår skulle resandet bli ännu mera omfattande eftersom även domare och övrig personal måste resa ut till de orter där tingen verkligen ska hållas och inte bara som idag åklagarna.

Generella antaganden

Specialisering torde kunna kopplas ihop med kompetensuppbyggnad som också används som argument i utredningen. Vad vet utredarna om domarnas i Norrland kunskaper och vilja att vidareutbilda sig? På något sätt känns det som om utredningen mer eller mindre tar heder och ära av våra duktiga domare utan att utredningens ledamöter har någon som helst insikt om detta. Jag har uppträtt som advokat under drygt trettio år i olika domstolar och vågar påstå att jag inte är mer imponerad av domare vid stora tingsrätter än av de domare som jag dagligen möter i Västerbotten. Det skulle vara av stort intresse att veta vad utredarna bygger sina generella antaganden på.

Rekryteringen är en annan käpphäst. Påståendet om svårighet att rekrytera är rent nys. Vid Skellefteå tingsrätt har på senare tid två domartjänster utlysts, nämligen lagmanstjänsten och en rådmanstjänst. Till dessa tjänster ansökte åtta kvalificerade personer. Påståendet att man haft problem att rekrytera åklagare till åklagarkontoret i Skellefteå är svårt att ta på allvar. Detta är inte sant. Vid i vart fall något tillfälle fanns sökande till tjänsten.

Sedan övergår utredningen till att diskutera häktningsförhandlingar och huvudförhandlingar. Om en person anhålls och häktningsförhandling skall hållas vid tingsstället i Skellefteå förstår jag inte vinsten. Transporttjänsten måste ändå träda in om vederbörande därefter skall transporteras till häktet. Om personen anhålls i Skellefteå och häktningsförhandling skall äga rum i Umeå måste väl även då vederbörande transporteras. Om jag missat något i den delen hoppas jag att någon kan leda mig rätt. Detsamma gäller huvudförhandlingarna.

Advokaternas roll

Jag lämnar frågan om säkerhet eftersom detta är något helt nytt som lagts till, sannolikt bara för att försöka påverka beslutsfattarna ytterligare.

Jag kan självfallet heller inte låta bli att något beröra advokaternas roll. I Skellefteå finns ett relativt stort antal verksamma advokater. Vi har också ett mycket väl fungerande företagande. Jag påstår inte att vi som kår är en förutsättning för att företagandet i Skellefteåregionen skall fungera men det kan inte vara övermaga att tro att vi behövs. Stor del av vårt arbete avser att uppträda i domstol. Det finns självfallet en stor risk att advokatkåren i Skellefteå kommer att utarmas om domstolen försvinner. Jag måste därför få uttrycka min besvikelse över vår generalsekreterares uppbackning av förslaget. Det är möjligt att hon utifrån vad som ”generellt kan antas” också tycker att vi advokater i övre Norrland saknar både kompetens och förmåga att specialisera oss så att vi inte längre har något berättigande utom i residensorterna.

Till sist, hela Norrland ser inte ut som bilden på omslaget till utredningen. Om utredarna tror att så är fallet bör man kanske besvära sig att ta reda på fakta. Det är denna utredning befriad ifrån.

Advokat Greger Lundmark