HD är en bra utsiktspunkt för en historia

Du har skrivit mycket juridiska och facklitterära böcker tidigare. Vad fick dig att ta steget över till skönlitteraturen?
– Efter boken Statsministermordet och att jag avslutat min juridiska karriär var det ett naturligt steg. Jag ville berätta friare och nå andra läsare.  

Din bok Domstolen utspelar sig i Högsta domstolen. Vad gör HD till en bra spelplats för en roman?
– Det är ju en roman och domstolen är fiktiv. Men det är sant att HD är förebilden. Jag tyckte det var en bra utsiktspunkt för en historia som utspelar sig i rättslivet. Dessutom slutar hela trilogin med ett mål som når HD, och då passade jag på att börja med att presentera Domstolen i en egen berättelse. Nästa del återvänder till den långa berättelsen som börjar med Kreugerkraschen 1932.

Boken skildrar domstolen som arbetsplats, men också som byggnad med ett slags eget liv. Vad är det som fascinerar dig med Bondeska palatset och HD?
– Bra fråga, det är nog samspelet mellan äldre tid och nutid. Huvudpersonen reflekterar en hel del över både byggnaden och traditionerna som förvaltas där. Sedan är miljön tillsammans med rollspelet en tacksam scen för allmänmänsklig dramatik.

Hur mycket av personer och händelser har du hämtat från verkligheten?
– Personerna har inga verkliga förebilder, det är ingen nyckelroman. Där­emot förekommer händelser ur verkligheten som ett slags rekvisita men inte heller de är autentiskt avbildade. Jag har använt min fantasi och hoppas på läsare som gör detsamma.  

De kommande två delarna ska handla om advokater. Bör advokaterna i allmänhet eller några särskilda advokater oroa sig inför utgivningen?
– Verkligen inte, om något är jag ute efter att roa, inte oroa.  För övrigt handlar de två följande böckerna om mycket annat än advokater, till exempel om arvet efter Ivar Kreuger, livet i skärgården och rättsaffärer under 1900-talet. l