Sex frågor till … Viktor Banke
En roman måste skrivas på flera plan
Nr 7 2026 Årgång 92I romanen Det som en gång var eld låter brottmålsadvokaten Viktor Banke läsaren följa med i en försvarsadvokats arbete, tankar och känslor, i ett samhälle där barn begår grova brott. Förhoppningen är att boken ska ge en stark läsupplevelse, men också en inblick i både advokatens och klienternas verklighet.
Varför har du skrivit den här romanen?
– Jag ville berätta om den här världen, som på många sätt är en fascinerande och utmanande värld. Ville berätta vad det gör med en yrkesperson att exponeras för kriminalitet, kriminella och dem som misstänks för brott. Men också, och kanske framför allt, om de unga som är våra klienter.
Hur mycket av advokat Banke finns i huvudpersonen?
– Till det yttre finns förstås likheter. Men utöver ramen är boken inte självbiografisk. Lite lånar man väl alltid, det vore dumt annars, jag har ju en bred förhandskunskap så att säga, men huvudkaraktären är en helt annan person.
Boken andas en förtvivlan och en uppgivenhet över samhällsutvecklingen och den nya kriminaliteten. Är det dina känslor, eller känner du hopp?
– Jag är hoppfull. Den vändning – om den nu står sig – som vi kunnat se gällande den grova kriminaliteten är ändå rätt väntad. Det har länge funnits en trötthet också hos många brottsaktiva. Och polisen är mer effektiv nu, man griper fler anstiftare och så vidare. Men den egentliga frågan, där jag önskar känna mer hopp, är hur vi som samhälle kan få de yngsta personerna att inte ens se kriminalitet som en näraliggande möjlighet.
Hur kan en försvarsadvokat förbli empatisk och fortsätta se det mänskliga i klienterna, utan att ätas upp av arbetet och gå under, som huvudpersonen är på väg att göra?
– Ja, det är en av frågorna som ställs i romanen. Hur? Jag har nog inget bra svar på den frågan. Men sannolikt genom att ta hand om sitt privatliv, sin hälsa och sin återhämtning. För att bättre kunna möta klienterna som de förtjänar. Och just det där är frågor jag tror att hela branschen behöver jobba mer med.
Konst, litteratur, naturen och taxar är viktiga kraftkällor för bokens huvudperson. Är det samma sak för Viktor Banke?
– Till viss del, ja. Men inte i den utsträckningen som huvudkaraktären behöver för återhämtning. Just tax ville jag skriva in som en liten hyllning till min egen, som nog inte lever så länge till.
Vad hoppas du att en läsare, inne i eller utanför rättsväsendet, ska ta med sig från boken?
– Att det är en bra roman, som har gett någonting att läsa. Oavsett ämne. En roman är ju så mycket mer än vad den skenbart handlar om, och måste därför skrivas på flera plan. Men samtidigt vill jag förstås att läsaren ska ha fått en inblick i vår värld, och lärt sig saker om oss, och om våra klienter. l