När allt står på spel

”Let’s be careful out there”, sa polischefen Phil Esterhaus varje morgon till sina kollegor i tv-serien Hill Street Blues (eller Spanarna på Hill Street som serien hette i Sverige). Jag kom nyligen att tänka på det och jag ska strax förklara varför.

I september 2025 släppte konsultfirman BTI Consulting Group sin rapport ”BTI Litigation Outlook 2026”. Efter intervjuer med 350 stycken ”top legal decision makers managing litigation” i USA så konstaterade BTI att amerikanska företag spenderar mer pengar och resurser än någonsin tidigare på kommersiella tvister, att tvisternas komplexitet ständigt ökar och att så kallad bet-the-company litigation är det segment som ökar kraftigast.

Bet-the-company litigation kan sägas innebära att, i det fall företaget förlorar tvisten, företagets framtid står på spel eller företagets verksamhet påverkas så negativt att, även om inte konkursen står för dörren, verksamhetens värde kraftigt skulle påverkas. Men i denna kategori finns också de tvister som på ett eller annat sätt kan medföra att företaget eller den bransch inom vilket företaget verkar, vid förlust, tvingas genomföra mycket ingripande förändringar i hur man bedriver sin verksamhet framgent. Enkelt uttryckt så är det fråga om tvister där allt, eller i varje fall nästan allt, står på spel.

I BTI:s rapport beskrivs att denna typ av tvister numera finns inom nästan alla branscher och trenden bedöms drivas av bland annat ett ökat regulatoriskt landskap, en ökad generell tvistebenägenhet samt i viss mån även av så kallade tvistefinansiärer (företag som specialiserar sig på finansiering av kommersiella tvister).

Även om BTI:s rapport avser USA vill jag påstå att vi även i Sverige har sett en ökning av så kallad bet-the-company litigation. Mig veterligen finns förvisso ingen statistik på detta, men den svenska processadvokatmarknaden är inte större än att det kan räcka med att prata med ett antal kollegor på olika advokatfirmor för att få denna bild mer eller mindre bekräftad. 

Min egen erfarenhet av bet-the-company litigation är begränsad till ett par tvister på senare år. Av uppenbara skäl kan jag inte gå in på några detaljer, men dessa tvister har alla gemensamt att mycket stora värden (ekonomiska och/eller principiella) står på spel, att de involverade parterna spenderar extremt stora resurser på tvisten och att parterna kräver perfektion av sina processombud.  

I mitt eget arbete i dessa tvister har jag ganska snabbt kommit att inse att denna typ av tvist ställer alldeles särskilda krav på processombuden. Som ombud kan man komma att pressas till sin yttersta gräns, eller till och med över den. Under mina samtal med branschkollegor har detta också blivit tydligt. En advokat, som har varit involverad i ett flertal uppmärksammade bet-the-company-tvister i Sverige, uttryckte det som att ”dessa uppdrag är ’fina’, men de är farliga”. En annan sa att han tvingats lägga in sig på sjukhus på grund av en kollaps efter avslutad huvudförhandling i en bet-the-company-tvist. Och det är faktiskt inte så konstigt. När allt står på spel så kan ett enda felaktigt beslut få ödesdigra konsekvenser. Och det har vi processombud nästan alltid i åtanke. Vi bär med oss det som en kvarnsten runt halsen. ”There is no such thing as good enough”, ska den kända amerikanska processadvokaten David Boies (huvudombud i bland annat United States v. Microsoft Corp.) ha uttryckt om den inställning som processadvokaten måste ha när allt står på spel.

Därför tror jag att de flesta processadvokater kan ha en tudelad känsla inför bet-the-company-tvister. Å ena sidan är de utvecklande, intressanta, lönsamma och inte minst prestigefyllda (vilket, i ärlighetens namn, tilltalar rätt många processadvokater) men å den andra sidan så kommer processadvokaten att utsättas för en ibland omänsklig press. Och den pressen behöver inte endast komma från klienten. Lika ofta kan den komma från advokaten själv, från tanken på vad som kan hända i det fall ett misstag sker eller om tvisten förloras. En sådan press kan nog i förlängningen vara skadlig, om man inte är förberedd. 

Som ombud kan och ska man naturligtvis förbereda sig på allt som hör till uppdraget såsom processtrategi, sammansättning av team, val av expert(er) med mera, men jag är inte säker på att vi ombud förbereder oss och våra processteam på den mentala press som vi kan komma att utsättas för, framför allt i bet-the-company-tvister. Att fullt ut förbereda sig för detta tror jag inte heller är möjligt, men ett steg på vägen är att åtminstone prata öppet om det med varandra. Att inte skämmas för att även vi processadvokater, tro det eller ej, ibland kan känna att vissa uppdrag för med sig en sådan press att det kan skapa obehag. Att förneka den känslan inför sig själv eller för sina kollegor i teamet tror jag kan vara ett stort misstag.   

Med det sagt så har jag inget självklart svar på hur man som ombud ska förbereda sig på vad som komma skall. Hur man så att säga stålsätter sig. Det brukar sägas att framgångsrika processadvokater känner extra för ”saken”, det vill säga att det inte räcker med hårt arbete kombinerat med juridisk och strategisk briljans utan att det dessutom krävs ett extraordinärt engagemang i klientens sak. Jag tror att det kan stämma, men när allt står på spel så tror jag också att vi processadvokater lättare skulle kunna hantera den mentala pressen, och därmed faktiskt agera bättre som processombud, om vi i stället försöker hålla en rimlig distans till ”saken”. 

Det kan låta kontraintutivt och jag menar naturligtvis inte att vi ska vara obrydda angående utfallet, det vore en kardinalsynd, men jag tror att den processadvokat som redan i ”normaluppdraget” är väldigt engagerad i sin klients sak, och därmed även i utfallet av tvisten, gör rätt i att försöka hålla huvudet extra kallt i bet-the-company-tvister genom att skapa lite distans mellan sitt eget arbete och utfallet i tvisten. 

Lyckas du med det så tror jag att du kommer att göra både dig själv och din klient en tjänst. Och under alla förhållanden så bör man nog prata öppet om detta med sina kollegor i teamet, så att alla är medvetna om risken för press och är lite extra försiktiga både om sig själva och varandra. Let’s be careful out there, som det brukar heta.

Johannes Ericson
Advokat 

Advokat Johannes Ericson, delägare på Setterwalls Advokatbyrå, är specialiserad på skiljeförfaranden och kommersiella domstolsprocesser.