Makarna Nesser och skattetillägget

Makarna Nesser har av Svea hovrätt dömts till långa fängelsestraff för grova skattebrott samt påförts skattetillägg, och Högsta domstolen har inte meddelat prövningstillstånd. Jag är inte straffrättsjurist men jag kan inte förstå annat än att makarna med de högt ställda beviskrav som ska gälla i brottmål borde ha friats. Till detta kommer att Skatteverket (SKV) har gått ifrån hovrättens domslut vad gäller skattetilläggen och fastställt dem till väsentligt högre belopp än vad som följer av domslutet. I denna artikel lämnar jag hovrättens uppsåtsbedömning åt sidan och kommenterar enbart SKV:s beslut om skattetillägg.

SKV efterbeskattade för inkomst­året 2015 makarna Nesser för en kapitalvinst vid avyttring av aktier med 1 226 658 kr per person. Av respektive belopp beskattades 1 174 500 kr i inkomstslaget tjänst och 52 158 kr i inkomstslaget kapital eftersom aktierna utgjorde så kallade 3:12-aktier. Det totala skattebeloppet uppgick till omkring 700 000 kr per person.

Åklagaren yrkade att var och en av makarna skulle påföras skattetillägg med ”40 % på underlaget 1 226 658 kr”. Hovrätten påförde var och en av dem ”skattetillägg med 40 procent av den inkomstskatt i kapital (min kursivering) som utgår på underlaget 1 226 658 kr”.

När SKV verkställde hovrättens dom fastställde myndigheten skattetilläggen med utgångspunkt i att merparten av kapitalvinsten hade beskattats i inkomstslaget tjänst och bara en liten del i kapital. Eftersom tjänstebeskattningen är progressiv, till skillnad från kapitalbeskattningen som är proportionell, kom skattetilläggen att bli mer än dubbelt så höga jämfört med vad de skulle ha blivit om SKV hade följt hovrättens domslut.

SKV noterade att hovrätten i sitt domslut använt formuleringen ”inkomstskatt i kapital” men att det av domskälen framgick att skattetillägget avsåg underlåtenheten att redovisa en kapitalvinst. På grund av beskattningsbestämmelserna för fåmansbolag hade vinsten huvudsakligen beskattats i tjänst och endast till en mindre del i kapital. SKV gjorde bedömningen att formuleringen i domslutet var en ”uppenbar felskrivning” och att det inte fanns något i domskälen som antydde att domstolen ”avvikit från åklagarens yrkande om skattetillägg”.

Till stöd för sin tes om ”uppenbar felskrivning” åberopade SKV rättsfallet RÅ 2004 ref. 13 där omständigheterna var följande.

Skattemyndigheten hade ansökt hos länsrätten om att ett bolag skulle eftertaxeras och påföras skattetillägg. Länsrätten avslog ansökan. Efter överklagande av skattemyndigheten skrev kammarrätten i domskälen att det fanns grund för eftertaxering och skattetillägg i enlighet med myndighetens yrkande och att överklagandet därför skulle bifallas. Men domslutet innehöll inget beslut om eftertaxer­ing; i stället fastställdes ”taxeringsnämndens beskattningsåtgärder”. Däremot innehöll domslutet ett beslut om skattetillägg. Frågan var om domslutet skulle uppfattas som att yrkandet om eftertaxering hade avslagits. HFD anförde följande:

Att kammarrätten helt i strid med skattetilläggssystemet skulle påföra skattetillägg, beräknat på grundval av den skatt som belöper på det belopp som yrkandet om eftertaxering avser, samtidigt som det grundläggande yrkandet om eftertaxering underkänns, framstår som verklighetsfrämmande. Härtill kommer att kammarrätten i sin motivering i klara ordalag fastslagit att eftertaxering ska ske och att överklagandet ska bifallas. Mot denna bakgrund måste enligt HFD bortses från den olyckliga passage i kammarrättens domslut där man förklarar sig fastställa ”taxeringsnämndens beskattningsåtgärder”, vilken uppenbarligen utgör en ren lapsus.

Hovrättens dom mot makarna Nesser uppvisar föga likheter med rättsfallet. Att beskatta en kapitalvinst i inkomstslaget kapital framstår inte som ”verklighetsfrämmande” eftersom det är det inkomstslag som sådana vinster normalt beskattas i. Hovrättens domskäl pekar inte i ”klara ordalag” ut vilket inkomstslag som vinsten hade beskattats i. Den enda vettiga förklaringen till hovrättens tillägg ”i kapital” är att hovrätten trodde att vinsten hade beskattats i det inkomstslaget och att tillägget enbart innebar ett konstaterande av vad som faktiskt hade skett. Hovrätten måste rimligtvis ha tänkt igenom utformningen av domslutet noga och medvetet valt formuleringen ”den inkomstskatt i kapital som utgår på underlaget (– – –)”. Tillägget ”i kapital” kan därmed inte betraktas som en ”olycklig passage” och inte kan man påstå att det ”uppenbarligen” utgör en ”ren lapsus”.

SKV:s skrivning om ”uppenbar felskrivning” för tanken till rättelseinstitutet i 30 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken. Kan SKV ha menat att hovrätten skulle ha kunnat rätta domslutet och stryka orden ”i kapital”? Men i så fall borde SKV ha vänt sig till hovrätten och begärt rättelse och inte på eget bevåg ha genomfört vad som i praktiken är en rättelse av domslutet.

Det är i sig uppseendeväckande att SKV vid verkställigheten av en dom avviker från ett klart domslut, som på intet vis motsägs av domskälen, och särskilt magstarkt är det med tanke på att skattetillägg är ett straff.

Margit Knutsson
Justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen

Margit Knutsson är sedan 2005 justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen. Hon var tidigare chefsrådman vid dåvarande Länsrätten i Stockholms län och dessförinnan verksam som jurist vid Sveriges Industriförbund.