Socialtjänsten tar lagen i egna händer medan rättsväsendet tiger still

Bristerna i socialtjänstens utredningar av barnärenden drabbar samhällets mest utsatta. Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Dessvärre stöter man ofta på exempel som visar på det motsatta. Det har vissa av oss erfarit både privat och professionellt. I exempelvis mål som handlar om lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, ofta förkortad LVU, försöker advokater till den del de är involverade kompensera för dåliga utredningar. Om detta skriver advokat Denise Lagercrantz i sin debattartikel i DN den 21 april 2020. Hon anser att socialtjänstens utredningar är partiska, bristfälliga och snedvridna med en given hypotes som de söker stöd för. Konsekvensen blir att när ärendet eventuellt avhandlas i domstol, dömer domaren utifrån en undermålig utredning vilket kan få förödande konsekvenser för barn och föräldrar.

Vi menar att anledningen till att socialtjänstens utredningar är undermåliga är att socialsekreterare saknar kompetens. Det gör deras utredningar rättsosäkra, det har vi sett på nära håll, och även Inspektionen för vård och omsorg (IVO) drar den slutsatsen gång på gång i sina rapporter. Socialsekreterare har en generalistutbildning och saknar utbildning inom vetenskaplig utredningsmetodik. Socionomutbildningen innehåller inte heller tillräckligt med juridisk utbildning, vilket krävs för att använda och tillämpa befintlig lagstiftning. Socialsekreterare saknar även fördjupad kompetens inom juridik. Det gör att de varken förmår använda eller tillämpa befintlig lagstiftning. Socionomutbildningen saknar även teoretisk skolning kring neuropsykiatriska diagnoser, beroende, utvecklings- och anknytningspsykologi, för att nämna några viktiga områden.

I utredningar som myndigheter gör ska den enskildes rätt tillgodoses. Så är det inte när det gäller socialtjänstens utredningar. Vidare är det domstolen som ska se till att ett mål blir utrett och att utredningen är tillräckligt god för att målet ska kunna avgöras. Det är domaren som har det yttersta ansvaret för att målet blir handlagt på ett rättssäkert sätt. Det är domstolens skyldighet att försäkra sig om ett tillförlitligt underlag, granska detta kritiskt samt komma fram till en slutsats som är väl underbyggd och gedigen. Kravet på rättssäkerhet är orubbligt. Medborgaren ska kunna förlita sig på att domstolen garanterar en rättsordning som ger individen skydd. Men så är det inte i dag, utan barn och deras familjers rätt till och respekt för sitt privat- och familjeliv kränks gång på gång, vilket i sig är ett brott mot Europakonventionen artikel 8. Den enskilde medborgaren drabbas hårt av socialtjänstens rättsosäkra utredningar och domstolars flathet. För LVU-mål finns det ingen praxis när det gäller domstolars utredningsansvar. Det gör det hela ännu mer osäkert och oförutsägbart för drabbade barn och föräldrar.

IVO uppmärksammar varje år allvarliga brister hos socialtjänsten. I april 2019 fick IVO i uppdrag av regeringen att särskilt analysera resultat av tillsyn inom den sociala barn- och ungdomsvården (BoU) för 2017 och 2018. Detta gällde orosanmälningar, utredningar och uppföljning samt egenkontroll.

I sin rapport som presenterades i februari 2020 skrev IVO följande:

• att det fanns brister i 67 procent av ärendena,
• att flera av bristerna var återkommande och kända sedan tidigare,
• att bristerna innebär att barn och unga riskerar att inte få sina behov av skydd, stöd och hjälp tillgodosedda,
• att bristerna kan leda till att barn skadas eller till och med avlider.

Vi menar, precis som IVO, att bristerna inom socialtjänsten, BoU, beror på en kompetensbrist och ett systemfel snarare än brist på resurser eller ­lagar som behöver förändras. Med nuvarande ordning blir de sam­hälleliga institutionerna som ska skydda individen istället dess baneman. Vi som medborgare, professionella, föräldrar, familjehem och jourhem, har själva drabbats av detta på olika vis.

Även om professionella, föräldrar, familjehem och jourhem har fakta som stödjer att socialtjänsten omhändertagit eller omplacerat barn utan rättslig grund, så hjälper inte det, inte heller om de kan påvisa att socialtjänsten bröt mot lagen. Socialtjänsten behåller barnen. Ansvarig tjänsteman som begått de allvarliga felen får inga konsekvenser. Men däremot är konsekvensen för de enskilda medborgarna för­ödande. Kanske gör de drabbade en anmälan till IVO, vilket i bästa fall medför en tillsyn och kritik. Vet de ens om att det går att göra en polisanmälan om tjänstefel och gör det, är uppklaringsgraden för [grovt] tjänstefel endast 1–2 procent så den vägen blir i princip ingen tjänsteman fälld och dömd. Så att föra bort barn utan rättslig grund från föräldrar, familjehem och jourhem är riskfritt i dagens Sverige.

Vi vill att ansvariga politiker och domstolar agerar kraftfullt och ser till att socialtjänstens underlag granskas kritiskt. För en dom är inte bättre än de skäl som domen vilar på. De skäl som domen vilar på är inte bättre än den utredning som presenteras i domstolen. Så hur är det möjligt att domarna i dessa mål går i linje med socialtjänstens/socialnämndens yrkanden i 97 procent av fallen samtidigt som IVO konstaterar brister i 67 procent av granskade ärenden rörande barn och unga, samt återkommande riktar kritik mot bristande kompetens inom socialtjänsten?

Det är dags för riksdagsledamöter, ledamöter i socialnämnder och domstolar att ta bladet från munnen och göra något åt det som har varit ett välkänt fenomen under många år, nämligen att socialtjänstens utredningar är rättsosäkra vilket får till följd att barn både skadas och mister livet.

Daniel Säfström, jurist, f.d. familje­hemspappa
Susanne S. Markebjer, ordförande i föreningen B.A.R.N., skolkurator, f.d. familjehemsmamma
Mia Danielsson, f.d. ordförande i sociala utskottet på kommunal nivå
Eva-Lena Lange, familjehem och jourhem
Madeleine Lundqvist, bonusmamma till tvångsomhändertaget barn
Angelica Rönnlund, förälder till tvångsomhändertaget barn
Kathrin Dohse, förälder till tvångsomhändertaget barn
Alexander Rogling, förälder till tvångsomhändertaget barn
Madelaine Grimstedt, förälder som förlorat vårdnaden om sina barn
Gabriella Lindelöw, styrelseledamot föreningen B.A.R.N.
Maria Cvetkovzka, styrelseledamot i föreningen B.A.R.N.