EU-domstolen:
Polens domartillsättningar kan strida mot EU-rätten
Nr 3 2021 Årgång 87Genom lagändringar har Polen avskaffat möjligheten att överklaga det nationella domstolsrådets förslag om tillsättning av domare i Polens högsta domstol. I en dom kommer EU-domstolen fram till att lagändringarna kan strida mot unionsrätten.
Nationella domstolsrådet i Polen har som huvuduppgift att lägga fram förslag till republikens president om tillsättning av domare i Polens allmänna domstolar. De 15 domarledamöterna i domstolsrådet tillsätts numera av det polska parlamentet, sejmen, i stället för av domarkolleger som tidigare.
I augusti 2018 beslöt domstolsrådet att inte föreslå fem kandidater till vakanta domartjänster i Polens högsta domstol. I stället föreslog domstolsrådet andra kandidater till domartjänsterna.
De fem kandidater som inte hade föreslagits överklagade domstolsrådets beslut till Polens högsta förvaltningsdomstol. Den högsta förvaltningsdomstolen begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen om huruvida de polska lagreglerna – efter ett antal lagändringar som hade genomförts – innebar åsidosättanden av bland annat rättsstatsprincipen och rätten till ett effektivt rättsmedel.
Förvaltningsdomstolen påpekade i sin begäran om förhandsavgörande att det efter lagändringarna krävdes att samtliga deltagare i ett tillsättningsförfarande överklagade domstolsrådets beslut – annars vann beslutet laga kraft. Bland dem som måste delta i överklagandet ingick alltså även de som hade blivit föreslagna till domartjänsterna och därmed inte hade något intresse av att överklaga. Det innebar att domstolsrådets förslag om tillsättning till domartjänster alltid skulle vinna laga kraft. Även andra lagregler, bland annat regler som gjorde den högsta förvaltningsdomstolen obehörig, hindrade kandidater från att få en omprövning av domstolsrådets beslut.
Mot den bakgrunden ansåg den högsta förvaltningsdomstolen att det inte fanns något effektivt rättsmedel för kandidater som inte hade föreslagits av domstolsrådet, och det framstod som oklart om lagreglerna var förenliga med unionsrätten.
Förvaltningsdomstolen uttryckte också farhågor för att de nya reglerna, där domarledamöterna valdes av parlamentet i stället för av domarkolleger, innebar en risk för att ledamöterna skulle hamna i beroendeförhållande till de politiska partierna.
EU-domstolen fann i sin dom att lagändringarna som innebar att det inte längre gick att få en effektiv domstolsprövning av domstolsrådets beslut kan utgöra ett åsidosättande av unionsrätten. I så fall ska den nationella domstolen inte tillämpa lagändringarna.