”Stora, snabba lagförändringar motiveras av det akuta läget”

Det är en av de första riktigt sköna försommardagarna och Drottninggatan i Stockholm vimlar av lättklädda människor som skrattar och pratar på olika svenska dialekter och andra språk; unga, medelålders, äldre. De som inte hittat fjolårets skyddande glasögon kisar mot solen.

Är det detta som är de vanliga människorna? Potentiella brottsoffer?

Innanför porten till Drottninggatan 1 finns en flygplatsliknande säkerhetskontroll och längre in i den pampiga regeringsbyggnaden Rosenbad träffar vi den reslige mannen från Örnsköldsvik, tidigare advokat, som med nya lagar vill skydda de vanliga ute på gatan från dödligt vapenvåld. Det är bland annat det han uttrycker med sitt utmärkande låga och något hesa röstläge.

Gunnar Strömmer och hans pressekreterare, Hanna Johansen, tar emot i ett salliknande rum och bjuder på kaffe. Trots hektiska arbetsdagar och massiv kritik från ett samlat Juristsverige ger justitieministern ett lugnt, närmast ödmjukt och tillbakalutat intryck. 

Brottsoffrens perspektiv

Intervjutiden är satt till 30 minuter. Men justitieministern förlänger den med en kvart, sedan ytterligare en kvart tills över en timme har gått. Han är angelägen om att få förklara sig, poängtera att nu är det brottsoffrens perspektiv som gäller. Den som är farlig ska låsas in en längre tid så att vanliga människor vågar vara ute. Och inlåsning ska även gälla farliga 13-åringar.

2022, samma år som regeringen Kristersson tillträdde, betecknar Gunnar Strömmer som ”det mörka rekordåret med 62 dödsskjutningar”.

– Alla kurvor pekade åt fel håll. Det tydligaste uttrycket för det var det dödliga våldet kopplat till gängen, med dödsskjutningar som hade tredubblats under en tioårsperiod mellan 2012 och 2022, säger Gunnar Strömmer.

Han lyfter fram USA-institutet Freedom House, som rankar världens demokratier. 

– Sverige ligger i topp när det gäller domstolarnas oberoende, fri- och rättighetsskyddet, valsystemet och pressfriheten. Men vi tappar poäng i den kategori som handlar om statens förmåga att skydda sina medborgare mot allvarligt våld och annan allvarlig brottslighet. Det här är också ytterst en fråga om att värna den demokratiska rättsstaten, hävdar Gunnar Strömmer.

Kritiska röster

Men det är också rättsstatens representanter, advokater, åklagare, domare, som tillsammans med akademiska experter har reagerat starkt på regeringens straffrättsreform. Till exempel sa Lagrådet nej till reformen i dess helhet. Underbetyget löd i korthet: hastverk och bristande beredning, brist på samordning av de olika lagförslagen samt avsaknad av vetenskapligt stöd för att strängare straff minskar brottsligheten. 

– Lagrådet har en väldigt viktig funktion i vår lagstiftningsprocess, och vi har faktiskt gjort vissa lagtekniska justeringar efter synpunkter. Samtidigt har Lagrådet inte veto i lagstiftningsprocessen. Vi politiker gör våra bedömningar och måste förklara varför vi gör på ett annat sätt. Jag tycker att vi har förklarat oss. Sedan kan förstås en del tycka att vi inte har övertygande motiveringar eller ha helt andra uppfattningar, säger Gunnar Strömmer.

De kritiska synpunkter som utgår ifrån att regeringens straffrättsreform inte stämmer överens med systematiken i straffrätten, så som den ser ut i dag, är naturligtvis korrekta, menar Gunnar Strömmer. 

– Men vi vill ju ändra systematiken, till exempel när det gäller dubbla straff för gängkriminella. En grundläggande fråga är hur höga eller låga straff vi ska ha i ett samhälle. Och det är en politisk fråga.

”Akut läge”

Hans förklaring till att regeringen i många fall inte tagit hänsyn till Lagrådets och remissinstansernas synpunkter handlar om det som Gunnar Strömmer kallar det ”akuta läget”. 

– De här samhällsproblemen är så stora så att det är helt centralt att vi kommer att behöva arbeta så här intensivt och offensivt under väldigt många år. När det gäller det dödliga våldet så har vi tagit bort hälften, vilket innebär att det är hälften kvar. Så jag är inte nöjd än. Antalet barn som rekryteras in i våldsbrottslighet har ökat dramatiskt, bland annat på grund av den nya kommunikationstekniken. Problemen förvärras och fordrar att vi agerar snabbt genom ny lagstiftning.

Det är också det ”akuta läget” som förklarar den kritiserade brådskan i genomförandet av de nya lagarna, enligt justitieministern. Men det finns ytterligare en förklaring: det detaljerade Tidöavtalet.

– Det råder ingen tvekan om att det finns en förväntan om leverans under mandatperioden, konstaterar Gunnar Strömmer.

Övertygad om positiv effekt

I regeringens reformarbete ingår också hårdare fängelsestraff och möjligheten att kunna döma 13-åringar till fängelse. Gunnar Strömmer är övertygad om att detta kommer att minska brottsligheten i samhället. 

– Här tycker jag faktiskt att Lagrådet går helt fel i sin kritik. Det finns ett starkt forskningsstöd för att om vi låser in farliga personer under en längre tid, så har det en positiv effekt på brottsnivåerna i samhället. Det tycker jag är ganska självklart.

Det finns fler viktiga syften med reformen, poängterar Gunnar Strömmer. 

– Ett av det mest uppenbara är att vi vill att straffrätten ska få en annan tyngdpunkt, där vi utgår mycket mer från brottsoffret, brottsoffrets upprättelse och vad som enkelt uttryckt är ett rättvist straff.

När det gäller frågan om att kunna döma 13-åringar till fängelse så understryker Gunnar Strömmer att detta är den enskilt svåraste fråga som regeringen har haft att hantera.

– Här tycker jag att kritiken har fog för sig, därför att det är en väldigt svår fråga hur samhället ska hantera drygt 50 barn under 15 år involverade i mord och mordplaner. 

Fängelse har förutsättningar

Gunnar Strömmer konstaterar att SiS-hemmen sällan lyckas med att få unga att lämna sin kriminella livsstil.

– Mycket talar för att fängelser kommer ha bättre förutsättningar än dessa institutioner för att bryta mönstren kring de här barnen. Vi har ett akut läge som motiverar långtgående åtgärder. Och därför tycker jag att man måste vara ärlig med att här finns det en stark samhälls­aspekt i denna fråga.

Gunnar Strömmer lutar sig tillbaka i stolen, pausar sin stämma en stund efter intensivt tal, som med nöd och näppe tillåtit inskjutna frågor. Pausen blir minutkort, tillåter en kaffeklunk. Sedan får vi veta vad justitieministern funderat på.

– Ingen tänkande människa vill väl egentligen låsa in 13- eller 14-åringar. Men ärligt talat vill vi väl inte låsa in 15-åringar heller?  Vad är det som har gjort att den här frågan har aktualiserats? Jo, det är ju därför att brottsutvecklingen har gått åt det hållet. Det var under utredningsarbetet som vi insåg att förra året var det 50 barn under 15 år som var involverade i mord och mordförsök. 

Barnen tas om hand av socialtjänsten i sina hemorter, konstaterar justitieministern. Men han har saknat en lag, en samlad bild, av vad som sedan händer med barnen. 

– Nu skapar vi avdelningar i kriminalvården som är inriktade på just den gruppen barn. Det är en tillfällig lagstiftning i ett akut läge. Sedan följer en viktig utvärdering. Flera aktörer har lyft risker som jag tycker att man ska ta på allvar. En risk som har lyfts är att fängelsestraff kan komma att förstärka barnens kriminella identitet.

Inget hastverk

Gunnar Strömmer, som före detta advokat och väl insatt i rättssamhällets alla spelregler och lagar, lyssnar till kritiken från jurister och andra experter angående både straffrättsreformens innehåll, förändringarna av straffrätten och den hastighet med vilken regeringen vill genomföra dem. Men han tycker att kritiken i vissa delar är svepande och osaklig.

– En fråga där jag verkligen kände att Lagrådet var helt fel ute, det var faktiskt påståendet om att straffrätts­reformen skulle vara ett hastverk. Det är fel. Så är det inte.

– Men med det sagt så tycker jag ändå att allt som sägs är berättigat. Därför att det är väldigt viktigt att ha en kritisk diskussion om lagstiftningsprocesserna. Jag tycker till exempel att det är en berättigad synpunkt att det här är stora förändringar och att de sker på ett för rättsordningen ovanligt skyndsamt sätt. Det innebär förstås påfrestningar både i lagstiftningsprocessen och när man så småningom ska ta hand om det här i det praktiska arbetet i domstolar och myndigheter.

I september är det dags att gå till valurnorna och Gunnar Strömmer hoppas förstås på förnyat förtroende från väljarna, även om det just nu ser mörkt ut i opinionsmätningarna.

– Jag känner mig inte färdig, vare sig med det arbete som jag har påbörjat under den här mandatperioden, eller för den delen i politiskt arbete överhuvudtaget.

Vad han ska syssla med om han inte får fortsätta som justitieminister vill han inte riktigt tala om. Men han gör det ändå, lite motvilligt och med sitt karakteristiska sneda leende.

– Jag är inte så gammal, 54 år fyller jag den 19 september. Så jag ska väl ändå hålla igång 25 år till. Det är klart att jag ser framför mig att jag vid någon tidpunkt ska komma tillbaka till advokatyrket.