”Det går för fort och leder fel”

Mia Edwall Insulander betonar att det är tre stora förändringar som sammantaget utgör en stor skillnad mot hur traditionell svensk lagstiftning brukar gå till.

– Det går mycket fortare genom att man sätter kortare utredningstider och remisstider. Det andra är att regeringen bestämmer utredares slutsatser genom så kallade ska-direktiv. Det tredje är att regeringen inte som brukligt beaktar remissinstansernas synpunkter, och då särskilt inte Lagrådets. Sammantaget innebär alla tre förändringar att det finns en ökad risk att den nya lagstiftningen varken blir effektiv eller proportionerlig.

Risker med kontraktsparlamentarism

Hon är skeptisk till det som kallas kontraktsparlamentarism och som innebär att lagstiftningsprodukter i högre grad bestäms i förväg genom överenskommelser mellan partier.

– Det behöver inte vara fel i sig. Men risken är att man på förväg bestämmer sig för ny lagstiftning som inte är tillräckligt utredd och att den drabbar medborgare negativt på ett sätt som de kanske inte har förstått. Inom migrationsrättens område finns tonårsutvisningarna som ett tydligt exempel på detta. 

– Om regering och riksdag inte lyssnar på den kunskap som finns hos remissinstanser och Lagrådet, riskerar vi en lagstiftning som varken uppfyller sitt syfte eller är effektiv och dessutom kränker mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att lyfta detta nu, säger Mia Edwall Insulander.

Ogenomtänkt och inkonsekvent

Hon lyfter fram ett tydligt exempel på när den senaste lagstiftningen inte är genomtänkt och konsekvent:

– Straffreformutredningen har bland annat föreslagit skärpta straff för över 50 brott och att det ska införas dubbla straff för så kallad gängbrottslighet. Konsekvenserna kan bli både att straffen inte står i rimlig proportion till varandra, till exempel att maxstraffet för grovt dataintrång blir samma som för dråp samt att ett mindre allvarligt brott i ett kriminellt nätverk kan straffas hårdare än ett mer allvarligt brott i ett annat sammanhang.  Jag tvivlar på att medborgarna tycker att det är rimligt.

Ökad polarisering inte bra

Mia Edwall Insulander oroas också över den ökade polariseringen mellan politiker och jurister.

– Det finns en ökad tendens i politiken att nedvärdera juristernas synpunkter, att påstå att de har en politisk agenda och driver opinionsbildning. Det är en farlig utveckling som ingen tjänar på. Lagrådet har ingen politisk agenda. Dess uppgift är att se till att lagstiftningen blir så tillämpbar och effektiv som möjligt, uppfyller sitt syfte samt överensstämmer med grundlag. Det är viktigt att alla hjälps åt för att få fram så bra lagstiftningsprodukter som möjligt. 

– Det kan absolut behövas förändringar och behöver i många fall gå fortare än tidigare, men inte till vilket pris som helst. Det är det vi behöver diskutera i dag. Var går gränserna? Och har vi tillräcklig överblick och kunskap om vilka negativa konsekvenser alla lagändringar sammantaget får för medborgarnas fri- och rättigheter? frågar sig Mia Edwall Insulander.

Extremt genomgripande förändringar

Advokatsamfundets ordförande, brottmålsadvokat Johan Eriksson, delar Mia Edwall Insulanders oro och sammanfattar den nya utvecklingen som hemsk.

– Förändringarna inom framför allt straffrätten och migrationsrätten är extremt genomgripande. Det finns ett mycket starkt missnöje bland oss aktörer inom rättsväsendet att regeringen inte tar till sig experternas synpunkter. Kritiken från Lagrådet har nått en aldrig tidigare skådad nivå.

Han delar bland annat Lagrådets och flera remissinstansers bedömning att det är kontraproduktivt att sätta 13-åringar i fängelse.

– Jag bävar inför tanken att jag ska behöva försvara min första 13-åring, det gör mig riktigt oroad och ledsen. Och jag vet flera åklagare som känner ovilja inför att döma så unga människor.

Uppnår inte sitt syfte

Att straffa så unga människor kan leda till motsatt effekt än önskat.

– Risken är stor att tiden i fängelse i stället gör dessa barn kriminella på allvar. Dessutom finns risk att kriminaliteten kryper ännu längre ner i åldrarna, att gängen börjar använda sig av 11- och 12-åringar, säger Johan Eriksson, som också ifrågasätter den längre häktningstiden upp till fem månader för ungdomar och barn.

– Det är alldeles förfärligt. Det handlar om barn vars hjärnor inte är fullt utvecklade och saknar konsekvens­tänk.

Han hoppas därför att hela rättsväsendet med domare, åklagare och advokater samt övriga experter står upp och förklarar för allmänheten hur fel och farlig den nya inriktningen är på flera områden.

– Den skapar ett sämre samhälle. Situationen i Sverige i dag är inte sådan att vi behöver lika eller till och med mer repressiv lagstiftning än Ryssland, Turkiet och andra diktaturer,  konstaterar Johan Eriksson.