Kammarrätten trollar med knäna!

Makarna Nesser bodde några år utomlands men bestämde sig under 2012 för att flytta tillbaka till Sverige, och sedan 2013 är de obegränsat skattskyldiga i Sverige. Sommaren 2012 anlitade de en professionell rådgivare (NN) för att få hjälp att avveckla ett maltesiskt bolag genom likvidation och i september samma år reste han till Malta och inledde likvidationsförfarandet. Från och med oktober 2012 betalade Bonniers förlag ut royalty till ett nybildat svenskt bolag och sedan dess har ingen verksamhet bedrivits i det maltesiska bolaget. Beslutet om likvidation registrerades i februari 2014.

Enligt 44 kap. 7 § inkomstskattelagen anses aktier i ett bolag avyttrade när bolaget träder i likvidation och en eventuell kapitalvinst ska enligt 26 § tas upp till beskattning avyttringsåret. Av 25 kap. 1, 2 och 9 §§ aktiebolagslagen framgår att ett bolag träder i likvidation när bolagsstämman – i detta fall makarna Nesser – fattar beslut om det och beslutet gäller omedelbart om inte aktieägarna kommer överens om annat. [1] Ett beslut om likvidation kan ske formlöst; vad det handlar om är att aktieägarna helt enkelt kommer överens om att likvidera bolaget. Av NJA 2021 s. 388 framgår att även formlösa beslut av bolagsstämman är giltiga om samtliga aktieägare är ense (punkt 21).

Skatteverket (SKV) ansåg att det maltesiska bolaget hade trätt i likvidation när beslutet om likvidation registrerades 2014 och att makarna Nesser därmed skulle beskattas i Sverige för likvidationsresultatet. Makarna överklagade inte SKV:s beslut eftersom de trodde att SKV:s rättstillämpning var korrekt. Makarna Nesser åtalades för tre fall av grova skattebrott avseende beskattningsåren 2013–2015. Tingsrätten ogillade åtalen men i juni 2024 dömdes de av Svea hovrätt till långa fängelsestraff samt påfördes skattetillägg. Efter överklagande till Högsta domstolen (HD) beslutade HD att inte meddela prövningstillstånd. Makarna Nesser ansökte i maj 2025 om resning i hovrättens mål men HD avslog ansökan. De ansökte i september på nytt om resning men även den ansökan avslogs av HD. [2]

I april 2025 ansökte makarna Nesser hos Kammarrätten i Stockholm om resning i SKV:s beskattnings­ärenden. Makarna hade nu blivit uppmärksammade på att SKV:s rättstillämpning var fel eftersom SKV hade utgått från att bolaget trädde i likvidation när likvidationsbeslutet registrerades och inte när beslutet fattades av bolagsstämman vilket skedde under 2012.

Efter drygt nio månaders handläggningstid avslog kammarrätten den 29 januari 2026 deras ansökan. [3]

Kammarrätten skriver att makarnas överenskommelse sommaren 2012 om att påbörja ett likvidationsförfarande inte kan ses som något annat än ”en överenskommelse om att framöver hålla en bolagsstämma där det ska fattas ett formellt beslut om att likvidera bolaget” och att det inte har kommit fram att överenskommelsen i sig ”har konstituerat en bolagsstämma och ett formellt beslut om likvidation”.

Att det är beslutstidpunkten och inte registreringstidpunkten som gäller vid beskattningen torde vara oomtvistligt. Inte ens kammarrätten förefaller att ifrågasätta det. Men kammarrätten menar att en överenskommelse som samtliga aktieägare har deltagit i inte är ett beslut av bolagsstämman. Vad konstituerar då ett beslut av bolagsstämman enligt kammarrätten? På vilket sätt skiljer sig ett beslut av bolagsstämman från ett annat beslut av samtliga aktieägare? Kammarrätten anger inget stöd – varken rättsligt eller i sak – för sin uppfattning och domstolen förklarar inte heller vad som saknas för att makarna Nessers överenskommelse, som tveklöst både registrerades och ledde fram till en likvidation av bolaget, ska kvalificera som ett beslut av bolagsstämman.

Makarna Nessers uppgifter om att de bestämde sig sommaren 2012 för att avveckla bolaget och att de gav NN i uppdrag att omedelbart verkställa beslutet har inte ifrågasatts av vare sig SKV, tingsrätten eller hovrätten och inte heller av kammarrätten. Ingen har heller ifrågasatt att NN i september 2012 reste till Malta och inledde ett likvidationsförfarande. Om inte bolagsstämman hade fattat ett beslut om likvidation – utan aktieägarna bara hade träffat en överenskommelse om att så småningom hålla en bolagsstämma och då fatta beslut – fanns det inget beslut för NN att verkställa och han skulle i så fall ha saknat behörighet att initiera ett likvidationsförfarande. Men ingen har ifrågasatt att NN när han 2012 inledde likvidationsförfarandet agerade på uppdrag av aktieägarna och helt i enlighet med deras instruktioner.

Hur kan då kammarrätten påstå att makarna Nessers beslut att likvidera bolaget bara innebar en överenskommelse om att de framöver skulle hålla en bolagsstämma och då fatta ”ett formellt” beslut om likvidation? Det är här jag menar att kammarrätten trollar med knäna eftersom de inte har något som helst stöd i utredningen för sitt påstående utan bara hittar på. Detta till skillnad från makarnas uppgifter som stöds av utredningen i övrigt, främst det faktum att NN i september 2012 reste till Malta och faktiskt inledde ett likvidationsförfarande samt att det maltesiska bolaget från och med oktober 2012 upphörde med all verksamhet.

I denna sorgliga historia har det mesta gått fel. [4] Men det är inte makarna Nesser som har gjort något fel. Utan det är SKV som felaktigt utgick från att bolaget trädde i likvidation när beslutet om likvidation registrerades och inte när beslutet fattades av bolagsstämman och som verkställde Svea hovrätts domslut på ett sätt som ledde till ett betydligt högre skattetillägg än som följde av domen. Det är också Svea hovrätt som inte gjorde någon egen självständig bedömning av beskattningsfrågan trots att HD har slagit fast att det åligger allmän domstol att i ett skattebrottsmål göra det (NJA 2016 s. 891). Dessutom grundade hovrätten sin uppsåtsbedömning på den felaktiga förutsättningen att det hade skett en större utbetalning till makarna under 2013. Det är även HD som inte ens kommunicerade en välgrundad resningsansökan med makarnas motpart, Riksåklagaren, trots att de enligt rättegångsbalken var skyldiga att göra det.

Och slutligen är det Kammarrätten i Stockholm som trollade med knäna och helt grundlöst påstod att aktieägarnas beslut om likvidation i själva verket var någonting annat, nämligen ett beslut att så småningom fatta ett beslut om likvidation. Till detta kan läggas att kammarrätten tog mer än nio månader på sig att avgöra målen utan att under tiden vidta några andra åtgärder än att registrera inkommande handlingar. Av information på kammarrättens hemsida kan utläsas att en normal handläggningstid för ett mål om resning är fyra månader. Med tanke på att makarna Nessers fängelsestraff snart skulle verkställas borde kammarrätten enligt min mening dessutom ha handlagt målen med förtur (jfr 16 § skattebrottslagen).

Makarna Nesser har som sagt inte gjort något fel. Deras enda misstag var att tro att SKV hade fattat korrekta beskattningsbeslut vilket var skälet till att de inte överklagade besluten. Det misstaget lär de inte göra om. Och det otäckaste av allt i den här historien är att den inte ”bara” handlar om pengar utan att makarna Nesser för närvarande avtjänar långa fängelsestraff för något de inte har gjort.

Margit Knutsson

Margit Knutsson är sedan 2005 justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen. Hon var tidigare chefsrådman vid dåvarande Länsrätten i Stockholms län och dessförinnan verksam som jurist vid Sveriges Industriförbund.

Fotnoter

1 Maltesisk rätt [Companies Act artiklarna 214(1)(b) och 266] överensstämmer i dessa hänseenden med aktiebolagslagen.

2 SKV:s beslut att verkställa hovrättens dom liksom hovrättens uppsåtsbedömning och HD:s beslut att inte bevilja resning har jag tidigare kommenterat i denna tidskrift (nr 3 2025, nr 6 2025 samt nr 8 2025).

3 Mål nr 2298-25 och 2299-25. Besluten överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som den 24 april beslutade att inte meddela prövningstillstånd (mål nr 1167-26 och 1168-26). De besluten förtjänar en egen artikel.

4 Följande fel har jag uppmärksammat i tidigare artiklar i Advokaten (se fotnot 2).