Rättsprocessen prioriterad

Kronobergshäktet på Kungsholmen i Stockholm har i dag omkring 370 platser och är därmed ett av landets största. Antalet platser har ökat med 100, sedan en stor del av cellerna byggdes om för dubbelbeläggning under början av året. Platserna används flitigt, och i häktet finns många barn. Resultatet blir, enligt häkteschefen Anna Fromm, ett ”pressat läge”, särskilt på gemensamhetsavdelningarna, där många intagna är i rörelse under dagarna. 

– Ju fler intagna vi har generellt i häktet, desto mer jobb och desto fler försvarare ska in. Och samtidigt ska övrig verksamhet fungera. Logistik, promenader, matutdelningar, intagna som vill träffa prästen och så vidare. Så det är mycket som ska inrymmas, summerar Fromm.

Det pressade läget sätter spår då och då. Men i grund och botten anser ändå Anna Fromm att häktet ger goda möjligheter för intagna att träffa sina försvarare. 

– Vårt fokus ligger i rättsprocessen och att få den att funka. Sedan kan det variera kraftigt från dag till dag hur det fungerar, också beroende på när försvararna vill komma och träffa de intagna, säger hon. 

Kronobergshäktet byggdes på 1970-talet. Att anpassa huset och dess utrymmen till dagens krav möter, med Anna Fromms ord, en del ”utmaningar”. 

Läget är helt annorlunda i häktet i Kristianstad. Häktet, med 120 platser, invigdes förra året och kompletterade det gamla med 30 platser. Richard Boström, kriminalvårdschef i Karlskrona och Kristianstad och chef för det nybyggda häktet, konstaterar att hans häkte, efter lite barnsjukdomar i början, är väl rustat för att hantera dagens hårda tryck. 

– Det nya häkteshuset är väldigt modernt och till och med lite innovativt. Det ger goda möjligheter att bryta isoleringen och goda möjligheter att ta emot besökare. Över lag vill jag påstå att vi har goda möjligheter för att försvarare ska kunna hålla kontakten med sina klienter, säger han. 

Kan alltid bli bättre

En av barnsjukdomarna på Kristianstadshäktet rörde den så viktiga tillgängligheten per telefon. Men problemen att komma fram till häktet åtgärdades snabbt, berättar Richard Boström. Han redogör för rutinerna när en försvarare vill tala med sin klient: Advokaten hamnar i receptionen som kontrollerar att det är rätt person som ringer, innan samtalet kopplas vidare till rätt avdelning. Den intagne kan sedan ta samtalet direkt om han är där, i sin cell om den inte är dubbelbelagd. 

– Naturligtvis ska alla intagna kunna prata ostört med sina försvarare. Om personen bor i ett dubbelbelagt rum så får han i stället ta samtalet i ett samtalsrum, berättar Boström.

Samtalsrum finns på varje avdelning, och ett rum ska därmed räcka till mellan fem och femton intagna.  

Självklart händer det också på Kristianstadshäktet att advokater inte får kontakt med klienterna direkt, medger Richard Boström. Kanske ringer advokaten under en kort paus i en huvudförhandling eller ett förhör, samtidigt som klienten är på promenad. Sådant är dock svårt att helt undvika, anser Boström.

Enligt de intervjuade advokaterna är problemen med att nå sin klient via telefon störst i Stockholm. 

På Kronoberg kopplas försvararsamtal direkt till klientens avdelning, som sedan motringer advokaten för att kontrollera att allt stämmer. Men ganska ofta är advokaten upptagen och kan inte svara. Anna Fromm berättar att frågan om telefonkontakt diskuterats vid ett av de möten som Stockholmshäktena har med Stockholms försvararkollegium, och att advokaterna uttryckt en önskan om att häktena ska lämna meddelanden i ökad utsträckning. 

– Vi håller på att titta på det där. Vad får vi prata in? Vad får vi röja? Det svåra är om vi både får säga vilket häkte och vilken klient det gäller på en telefonsvarare. Den är knepigt rent juridiskt, säger hon. 

Precis som i Kristianstad vet också Anna Fromm att det ibland kan ta lite tid innan häktet ringer tillbaka. Verksamheten kan komma emellan, förklarar hon. 

– Men vi vilar inte på hanen i onödan. Det är ju viktigt att en intagen kan få tag i sin försvarare för att kunna sköta förberedelsen för sitt försvar, fastslår hon. 

Försöker frigöra utrymme

Precis som försvararna beskrivit är det hårt tryck på Kronobergshäktets besöksrum, där de intagna kan tala med sina försvarare. Anna Fromm konstaterar att häktet inte byggdes för den mängd intagna som det har i dag. 

– Vi försöker hela tiden frigöra utrymme. En viktig del är att öka personalstyrkan, så att vi kan transportera intagna till andra avdelningar, säger Fromm. 

Hon påpekar att möjligheten att förbereda sitt försvar alltid måste gå först när utrymmet är begränsat. Samtidigt ställs olika lagkrav mot varandra, som när häktade barn har rätt till isoleringsbrytande åtgärder, vilket innebär att häktespersonalen måste göra svåra avvägningar.

Enligt Anna Fromm kan försvarare träffa sina klienter när som helst på dygnet på Kronoberg. Däremot kan allting, inklusive inpasseringen, ta längre tid utanför kontorstid. Intagna får också tillgång till enskilda rum för att läsa sina förundersökningar, om de inte kan ha dem hos sig i cellen på grund av överbeläggning. 

– Sedan kan det bli en viss väntan när man försöker lösa det. Men min upplevelse är att vi alltid får till det, säger Anna Fromm.

På häktet i Kristianstad finns två olika besöksavdelningar, en för privatbesök och en för tjänstebesök. Vid behov kan häktet också tänja på gränserna däremellan, berättar Richard Boström, som upplever att antalet rum för advokatsamtal räcker till.

– Helst önskar vi att försvarare ska föranmäla sina besök och komma på kontorstid. Ibland går inte det, och då möjliggör vi förstås att den intagna får träffa försvararen även under kvällar och helger, säger Richard Boström, och tillägger att den som inte föranmält sig ibland kan få vänta litegrann.

Den intagne som vill läsa sin förundersökning har i Kristianstad möjlighet att sitta i det enskilda rum som finns på varje avdelning.

– Där kan de som regel sitta under ganska lång tid om de vill, berättar Boström. 

Rekommenderar metallfritt

Olika häkten har olika nivå på säkerheten vid inpasseringen. I Kristianstad kan besökare komma in utan att passera någon metalldetektor och säkerhetskontroll, vilket förstås gör att inpasseringen går smidigare. I Stockholm är samtliga häkten däremot utrustade med larmbågar som piper om den som passerar har mer än något gram metall på kroppen eller i kläderna. 

I Stockholm finns tre stora säkerhetshäkten, förutom Kronoberg också häktena i Sollentuna och Huddinge. Enligt Anna Fromm är situationen vid Stockholmshäktena speciell, vilket lätt skapar långa köer vid inpasseringen. 

– Stockholmshäktena sticker ut på många sätt. Hög beläggning, många människor, många advokater som vill träffa våra intagna, många andra funktioner som också vill träffa våra intagna och särskilt på grund av att vi har många barn intagna, säger hon.

Resultatet blir att inpasseringen emellanåt kan ta lång tid. 

– Det kan vara långa ledtider, lång kö in och mycket som piper i inpasseringen, säger Anna Fromm, och fortsätter:

– Vi måste hela tiden tänka på säkerheten i första hand och vill ha ”pipfritt” helt enkelt. Jag förstår att det kan upplevas som väldigt jobbigt av försvarare. 

För att underlätta inpasseringen rekommenderar Anna Fromm advokaterna att undvika kläder med metall i. Detsamma gäller för medarbetarna, som också måste passera larmbågen vid inpassering. 

Anna Fromm har inte hört att inpasseringen ibland kan göra att advokater blir försenade till möten och förhör. Numer vet också de allra flesta att inpasseringen tar tid, och planerar efter det. 

Försöker hota

På Kronobergshäktet bor en stor del av de intagna numera i dubbelbelagda rum. Även i Kristianstad finns 20 dubbelbelagda rum. Anna Fromm är nöjd med ombyggnaden av rummen. Våningssängar i trä skapar en trevligare miljö, och att varje säng har egen TV gör det möjligt för intagna att välja själva vad de vill se på. Precis som advokaterna konstaterar Anna Fromm också att många av de intagna uppskattar att de slipper de många timmarna i ensamhet. 

Andra är mindre nöjda. 

– En del tycker inte om att vara dubbelbelagda och de kan vara irriterade över att de inte kan ha sin ”FUP” hos sig hela tiden, säger hon.

För dem som inte trivs med sällskapet kan dubbelbeläggningen bli ännu en påfrestning i en redan svår tillvaro. För generellt mår de som sitter i häktet inte bra, konstaterar Fromm. 

– Dels är de i en rättsprocess och det är en väldig osäkerhet. Dels är det ju väldigt mycket psykiskt dåligt mående och neuropsykiatrisk problematik bland de intagna i grunden. Och just nu har vi också väldigt många unga, med allt vad det innebär. Så det är ju ett svårt klientel om man säger så, säger hon.

Även Richard Boström ser att vissa intagna uppskattar att dela rum med en annan intagen. Men inte alla. 

– Vissa vill absolut inte. Och vissa använder sig av hot för att slippa, berättar Boström, som uppger att konflikterna i många fall går att lösa så att de intagna kan dela rum.

– I något enstaka tillfälle har vi varit tvungna till att avbryta för att vi har bedömt att det fanns för stora risker. Innan två intagna placeras tillsammans görs dessutom alltid en riskbedömning, säger han. 

Personalens kompetens och stabilitet blir förstås avgörande för att det dagliga livet ändå ska fungera. Och Anna Fromm känner sig trygg med sin personal. 

– Genomgående är häktet Kronoberg en väldigt trygg och etablerad arbetsplats. Det finns en stabilitet och rutiner, det finns en grund i erfaren personal som gör att de nya kan ställa sina frågor, säger hon.

Samtidigt sliter personalen hårt. De gemensamma personalutrymmena är trånga, och incidenter inträffar, framför allt på gemensamhetsavdelningar. 

– Det kan vara tungt vissa dagar. Men jag upplever att både arbetsmoralen och energin finns och att personalen verkligen vill göra ett gott jobb. Så jag känner mig trygg. För det är nog ganska ovanligt i den här tiden.

Samarbetar med många

På både Kronobergs- och Kristianstadshäktet arbetas det löpande för att förbättra verksamheten och öka möjligheten till försvararkontakter. Anna Fromm berättar om en del av arbetet: 

– Framför allt satsar vi på mer personal, för det möjliggör transporter till andra göromål utanför avdelning så att vi frigör rum. Vi har också ökat antalet advokattelefoner, och vi skruvar ständigt på våra rutiner. Vi tittar hela tiden på att förstärka i inpasseringen så att det alltid finns kvinnlig personal, så att det inte blir stopp, säger hon.

Utbildning och samverkan med andra aktörer är en annan del i utvecklingsarbetet. Häktescheferna i Stockholm samarbetar i ett regionalt häktesutskott. Utskottet träffar emellanåt försvarsadvokater. Mötena är bra, enligt Anna Fromm, eftersom de gör det möjligt att snabbt fånga upp problem och om möjligt lösa dem, innan de skapar för stor irritation. Den senaste träffen hölls nu i september. 

Även Richard Boström träffar försvarare, när representanter för Domstolsverket, Kriminalvården, häkte och frivård, polismyndigheten och de lokala domstolarna möts. Samtalen är viktiga, och Boström hoppas att advokaterna som deltar för informationen vidare till sina kollegor. 

För häktets del intygar Richard Boström att häktet gör sitt yttersta för de intagnas rättssäkerhet.

– Vi är väl medvetna om att rättsprocessen är viktig för alla parter och att det ska hanteras på rätt sätt, säger han.