Makarna Nesser är oskyldigt dömda

Makarna Nesser bodde några år utomlands men bestämde sig under 2012 för att flytta tillbaka till Sverige. I samband med det anlitade de en professionell rådgivare för att få hjälp att avveckla ett maltesiskt bolag genom likvidation. Avsikten var att skatta av de pengar som tjänats in under utlandsåren och börja på ny kula i Sverige. Sedan 2013 är makarna obegränsat skattskyldiga i Sverige.

Makarna Nesser åtalades för tre fall av grova skattebrott avseende beskattningsåren 2013–2015. Åtalen baserade sig på två beslut av Skatteverket (SKV) enligt vilka SKV ansåg att beskattningstidpunkten för likvidationsresultatet inföll när makarna var skattskyldiga i Sverige. (1) Tingsrätten ogillade åtalen men i juni 2024 dömdes de av Svea hovrätt till långa fängelsestraff samt påfördes skattetillägg. (2)

Efter överklagande till Högsta domstolen (HD) beslutade HD att inte meddela prövningstillstånd. Makarna Nesser ansökte i maj 2025 om resning i hovrättens mål men HD avslog ansökan. Makarna Nesser ansökte i september på nytt om resning men även den ansökan avslogs av HD. Inget av HD:s avslagsbeslut innehåller några skäl, så hur HD:s ledamöter har resonerat är det ingen, förutom ledamöterna själva, som vet. 

Av 58 kap. 6 § rättegångsbalken framgår att en ansökan om resning ska kommuniceras med motparten som ska föreläggas att inkomma med skriftlig förklaring. Sådan kommunicering behöver dock inte ske om ansökan är ogrundad. Av 3 kap. 5 § 5 framgår att rätten ska bestå av fem ledamöter vid prövningen av en ansökan om resning om prövningen inte är enkel.

Ingen av makarna Nessers resningsansökningar kommunicerades med motparten, Riksåklagaren, och bägge avslogs av endast tre ledamöter. Detta innebär att HD måste ha ansett att ansökningarna var ogrundade och att prövningen var enkel.

Jag är starkt kritisk till HD:s hantering av makarna Nessers resningsansökningar, framför allt det faktum att ingen av dem kommunicerades med motparten, det vill säga Riksåklagaren. Särskilt den senare ansökan menar jag ger klart stöd för slutsatsen att SKV:s och därmed hovrättens rättstillämpning vad gäller beskattningsfrågan är uppenbart i strid med inkomstskattelagen (IL). 

Jag övergår nu till att ta upp en del av vad makarna Nesser anfört som stöd för slutsatsen att SKV:s rättstillämpning strider mot inkomstskattelagen. (3)

Makarna Nesser bestämde sig alltså under 2012, det vill säga innan de flyttade till Sverige 2013, för att avveckla det maltesiska bolaget genom likvidation och Håkan Nesser styrde från och med oktober 2012 om sina royaltyintäkter från det maltesiska bolaget till ett svenskt bolag. Av olika skäl kom beslutet om likvidation att registreras först 2014 och det är skälet till att SKV anser att makarna Nesser ska beskattas i Sverige för likvidationsresultatet. 

Enligt 44 kap. 7 § IL anses aktier i ett bolag avyttrade när bolaget träder i likvidation. Ett bolag träder i likvidation när bolagsstämman – i detta fall makarna Nesser – fattar beslut om det. En kapitalvinst ska enligt 44 kap. 26 § IL tas upp till beskattning det beskattningsår då aktierna avyttras, alltså det år då bolaget träder i likvidation. Alla efterföljande betalningar utgör ersättning för de avyttrade aktierna och ligger till grund för kapitalvinstberäkningen. När likvidationsbeslutet registreras, när likvidationen avslutas och bolaget upplöses eller när ersättningen för aktierna betalas ut saknar betydelse. Det är bolagsstämmans beslut om likvidation som utlöser beskattning och det är tidpunkten för det beslutet som utgör beskattningstidpunkt.

Ett beslut om likvidation kan ske formlöst; vad det handlar om är att aktieägarna helt enkelt kommer överens om att likvidera bolaget (jfr NJA 2021 s. 388 om formlösa utdelningsbeslut). Ett beslut om likvidation gäller omedelbart om inte aktieägarna kommer överens om annat (25 kap. 9 § aktiebolagslagen, ABL). Beslutet ska förvisso protokollföras (7 kap. 48 § ABL) men protokollet har verkan enbart i bevishänseende och saknar betydelse för beslutets giltighet. Beslutet ska även anmälas för registrering i aktiebolagsregistret (25 kap. 8 § ABL) men en underlåtenhet att göra sådan anmälan betyder inte heller att beslutet faller eller upphör att gälla. (4)

I ansökan om resning påpekas att utgångspunkten för SKV:s beslut är att bolaget trädde i likvidation 2014, det vill säga vid en tidpunkt då makarna Nesser bodde i Sverige. Men detta är inte korrekt och utan den utgångspunkten faller SKV:s beslut – och därmed även åtalen och hovrättens fällande dom – som ett korthus. Att makarna Nesser – det vill säga bolagsstämman – under 2012 fattade beslut om att avveckla bolaget genom likvidation och att det beslutet gällde omedelbart framgår av SKV:s beslut samt tingsrättens och hovrättens domar och har inte ifrågasatts av någon under processens gång. Att beslutet inte protokollfördes eller anmäldes för registrering saknar som framgått betydelse för beslutets giltighet.

I ansökan om resning påpekas att hovrätten inte har gjort någon egen självständig prövning av beskattningsfrågan utan helt förlitat sig på SKV:s beslut. Detta står i strid med NJA 2016 s. 891 där HD framhåller att det åligger allmän domstol i ett mål om skattebrott att självständigt ta ställning till frågan om skattskyldighet även om saken har prövats inom ramen för en skatteprocess. I detta fall har frågan om makarna Nessers skattskyldighet prövats enbart av SKV och inte av någon förvaltningsdomstol. Som framhålls i ansökan borde det ha ställt än högre krav på hovrätten att göra en självständig bedömning. Om hovrätten hade gjort det är jag övertygad om att hovrätten skulle ha insett att beskattningstidpunkten inföll 2012 och inte 2014.

Allt det som jag har redogjort för i det föregående och mer därtill (5) framgår av makarna Nessers ansökan om resning och låg alltså till grund för HD:s beslut att utan kommunicering med Riksåklagaren avslå ansökan. Var och en får naturligtvis bilda sig en egen uppfattning om vilken relevans och tyngd som makarna Nessers argumentation har för frågan om resning men att deras ansökan ska betraktas som ogrundad tror jag få skulle hålla med om. Att inte ens kommunicera ansökan med Riksåklagaren torde därmed utgöra grovt rättegångsfel. Jag tror att det är mycket möjligt att Riksåklagaren skulle ha tillstyrkt att rättegången togs om och felet kan därmed antas ha inverkat på målets utgång. Men med HD:s hantering fick Riksåklagaren alltså inte ens se ansökan om resning. 

Makarna Nesser har även ansökt om resning i beskattningsärendet. Det målet ligger i skrivande stund öppet i Kammarrätten i Stockholm. Efter HD:s i mitt tycke nonchalanta och rättsosäkra hantering av makarna Nessers ansökan om resning (6) får makarna tills vidare sätta sitt hopp till kammarrätten. 

Margit Knutsson
Justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen

Margit Knutsson är sedan 2005 justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen. Hon var tidigare chefsrådman vid dåvarande Länsrätten i  Stockholms län och dessförinnan verksam som jurist vid Sveriges Industriförbund.

Justitierådet Margit Knutsson har tidigare i Advokaten nr 3 och nr 6 2025 skrivit debattinlägg om rättsväsendets hantering av makarna 
Nesser. Margit Knutsson har inte någon personlig koppling till makarna Nesser.

Fotnoter

1 Beslut den 12 december 2019 avseende beskattningsåren 2013–2015.

2 SKV:s beslut att verkställa hovrättens dom liksom hovrättens uppsåtsbedömning har jag tidigare kommenterat i denna tidskrift (nr 3 2025 respektive nr 6 2025).

3 Jag rekommenderar den intresserade läsaren att begära ut ansökan från HD (mål nr Ö 7619-25). I ansökan riktas välförtjänt kritik mot SKV:s beslut och hovrättens dom i flera avseenden men jag har valt att begränsa mig till frågan om beskattningstidpunkten för likvidationsresultatet.

4 Maltesisk rätt överensstämmer i dessa hänseenden med aktiebolagslagen.

5 I ansökan togs bl.a. det faktum att hovrätten baserade sin uppsåtsbedömning på en felaktig förutsättning upp. Detta har jag tidigare kommenterat i denna tidskrift, se not 2 ovan.

6 Som exempel på en helt annan hantering av en resningsansökan kan nämnas NJA 2008 s. 848 som handlade om vad som utgör ett avhändande av egendom enligt straffbestämmelsen om oredlighet mot borgenärer. HD kommunicerade ansökan om resning med Riksåklagaren, inhämtade yttrande från hovrätten och biföll ansökan. Och detta trots att hovrättens rättstillämpning knappast var lika uppenbart i strid med lag som hovrättens i makarna Nessers fall.