Nu kavlar vi upp ärmarna

Slut på leken. Dags att dra i gång. Semestern är över, vare sig du vill det eller ej. Slappa dagar är ett minne blott. Snart kommer lågtrycken från väster och mål ska vinnas, oskyldiga frias, avtal tecknas eller vad du nu ägnar dig åt. Nu är det klienterna som gäller. Det är så vi har det, vi advokater. Ingen annan yrkesgrupp är, vad jag vet i alla fall, tvingade i lag att med ”nit och omsorg” ta hand om sina ”kunder”. Även om jag intensivt önskar att det borde gälla en specifik teknikförsäljare på ett stort teknikföretag, som sålt på min fru ett telefonabonnemang som föranlett åtskilligt elände.

Typ 130 advokater och ett antal biträdande jurister har sannolikt ägnat en stor del av sin sommar åt annat än att irritera sig över teknikstrul. De ska lämna kåren och starta juristfirma. De kan inte vara kvar i vår namnskyddade gemenskap. Det går inte. För det krävs omfattande lagändringar. Säkert har den ekonomiska biten lämnat utrymme för en del synnerligen trevligt dagdrömmande, men jag tror också att det inneburit en del mindre lustfyllda tankar.

Eftersom jag aldrig ställts inför – eller kommer att göra för den delen – något sådant erbjudande så kan jag naturligtvis bara avundsjukt gissa hur dessa advokaters tankar går. Samma sak gäller de biträdande juristerna som avstår advokattiteln innan de ens smakat på den. Den avgörande frågan är förstås hur deras klienter tänker när de ställs inför att ordet ”advokatfirma” försvinner från brevpappret. Kanske ser de fördelar. Ingen vet säkert.

Jag är inte motvalls. Inte heller samfundet, som tillsatt en utredning för att gå till botten med frågan. Jag tror att man ska hänga med i utvecklingen. Se möjligheterna i förändringar. Såklart skulle även jag vilja få ett rejält exiterbjudande. Kanske kommer lagstiftaren att anpassa lagstiftningen. Möjligen kommer de pengar som tillförs de uppköpta byråerna att skapa en ny nivå av rådgivare? Effektivare AI-verktyg? Bättre internationell täckning? Färre kostsamma biträdande jurister? ”Procent-dealer” i processer eller vad det nu kan vara. Sådant som tillkommer den som bara behöver tillämpa lagen fullt ut.

Men till den dagen riksdagen är med på tåget så hänger en hel del mörka moln över alltsammans. Den lagstadgade tystnadsplikten gäller inte. Därmed inte heller rätten att vägra att vittna. Ett beslut om husrannsakan kräver plötsligt inte domstolsprövning. Nu räcker det med ett åklagarbeslut för att handlingar kan fiskas upp på juristfirman. Det skydd som advokat­titeln skänker våra klienter är puts väck. Det kan inga internt uppsatta regler i världen förändra. Exemplen är dessutom fler.

Med det sagt ska det bli spännande att följa utvecklingen. Kanske kommer lagar att ändras och advokatbyråer att köpas upp med externt kapital. Det som inte får förändras är vårt oberoende och de bestämmelser som är uppsatta för att skydda våra klienter. Där går i alla fall min gräns. Når vi dit så kanske kåren är öppen för ett erbjudande …

Med tanke på min nya roll som ordförande har såklart även jag ägnat mig åt lite allmänt funderande. Man vill ju sätta lite avtryck. Min första officiella uppgift var att närvara vid det nordisk-baltiska presidentmötet på Island. Kul grej måste jag säga. Och då tänker jag inte bara på att besöka Island.
Visste du att norrmännen genom strejk har tvingat fram förhandlingar för att få upp rättshjälpstaxan i någorlunda paritet med vad som gäller på den privata marknaden (de har faktiskt ännu lägre taxa än vad vi har)? Kanske är det vad som krävs?

Ingen i regeringsställning har brytt sig sedan de lade ned de allmänna advokatbyråerna. För då såg de minsann till att höja arvodena! Ändå bar de sig inte. Så staten vet om de plockar fram de gamla räkenskaperna.

Nu kavlar vi upp ärmarna. Vi är trots allt, än så länge, 6 900 advokater, och 2 600 biträdande jurister som knackar på dörren. Tillsammans har vi möjligheter att förändra saker och ting, men då måste vi hålla ihop oavsett arbetsuppgifter.

Trevlig höstsäsong.

Johan Eriksson
Advokat, ordförande i Advokatsamfundet