Makarna Nesser och Svea hovrätts uppsåtsbedömning

Makarna Nesser dömdes i juni 2024 av Svea hovrätt till långa fängelsestraff för grova skattebrott samt påfördes skattetillägg. [1] Efter överklagande till Högsta domstolen (HD) beslutade HD att inte meddela prövningstillstånd. Makarna Nesser ansökte i maj 2025 om resning i hovrättens mål men HD avslog ansökan. Jag är av flera skäl kritisk till hovrättens uppsåtsbedömning, framför allt för att den baserar sig på en felaktig förutsättning. Jag har tagit del av Skatteverkets (SKV) beskattningsbeslut [2] där händelseförloppet utförligt redovisas och mina slutsatser baserar sig i huvudsak på den redovisningen men även på vad som framgår av tingsrättens dom. 

Makarna Nesser bodde några år utomlands men bestämde sig under 2012 för att flytta tillbaka till Sverige. I samband med det anlitade de en professionell rådgivare för att få hjälp att avveckla ett utländskt holdingbolag. Avsikten var att skatta av de pengar som tjänats in under utlandsåren och börja på ny kula i Sverige. Från och med 2013 är de obegränsat skattskyldiga i Sverige.

Under 2012, det vill säga före flytten till Sverige, gjorde holdingbolaget en utbetalning till makarna på cirka nio miljoner kronor som bolaget bokförde som en fordran på dem. Under 2013 beslutade bolaget om en utdelning till dem som kvittades mot fordringen. Under 2014 och 2015 gjordes ytterligare utbetalningar i samband med likvidationen av bolaget. [3]

Makarna Nesser argumenterade för att utbetalningen under 2012 utgjorde ett skattepliktigt s.k. förbjudet lån från bolaget och att beskattningstidpunkten för lånet hade infallit 2012 men SKV, liksom tingsrätten och hovrätten, ansåg att beskattningstidpunkten inföll 2013, det vill säga det år som utdelningen beslutades. 

I rättsfallet NJA 2021 s. 388, som handlande om en liknande situation, kom HD fram till att även om en utbetalning inte har beslutats på det sätt som gäller för vinstutdelningar så utgör den inte nödvändigtvis ett förbjudet lån. Om det inte finns någon avsikt att betala tillbaka pengarna och det finns tillräckligt med utdelningsbara medel utgör utbetalningen inget förbjudet lån utan ett förskott på en vinstutdelning (se särskilt punkterna 26 och 31). 

Hovrätten skriver att makarna Nesser ”senast den 16 juni 2014 [dvs. sista dag för att lämna inkomstdeklaration för 2013; min anm.] måste ha insett att det fanns en högst avsevärd risk för att uppgifterna i deras inkomstdeklarationer för inkomståret 2013 skulle kunna vara felaktiga eftersom de under året hade erhållit utbetalningar [min kurs.] från det alltjämt existerande holdingbolaget och att detta skulle kunna ge upphov till fara för skatteundandragande”. Denna ”insikt” ligger sedan till grund för hovrättens slutsats att makarna haft uppsåt att begå skattebrott och har sannolikt varit av avgörande betydelse för den.
Men under 2013 fick makarna ­Nesser inga utbetalningar från holdingbolaget. [4] Den uppgiften är alltså fel. [5] Bolaget gjorde under 2012 en utbetalning till dem och den utbetalningen bokfördes som en fordran på dem. Under 2013 beslutade bolaget om utdelning till makarna men den utdelningen betalades aldrig ut till dem utan den kvittades mot bolagets fordran på dem. I ljuset av NJA 2021 s. 388 står det klart att utbetalningen till makarna Nesser under 2012 utgjorde en förskottsutdelning. Tanken var att utdelningen skulle formaliseras samma år, det vill säga innan de blev skattskyldiga i Sverige, och då kvittas mot fordringen. Av olika skäl kom den att formaliseras en bit in på 2013.

Hovrättens bedömning i uppsåtsfrågan grundas alltså på den felaktiga förutsättningen att det hade skett en utbetalning till makarna under 2013. Utan det stödet ifrågasätter jag att de skulle ha dömts för skattebrott det året. För vad skulle hovrätten då ha hängt upp sig på? Skulle det faktum att bolaget 2013 beslutade att formalisera 2012 års förskottsutdelning ha gjort att makarna borde ”ha misstänkt att något gått allvarligt fel med den tilltänkta skattelösningen”, som hovrätten skriver? Med hovrättens synsätt, att det är förekomsten av en utbetalning som ger mottagaren av den anledning att misstänka att det har skett en beskattningsgrundande händelse, var det väl helt rätt av makarna att utgå från att beskattningstidpunkten hade infallit redan 2012 eftersom det var det året som utbetalningen ägde rum?

Att Svea hovrätt la en felaktig förutsättning till grund för sitt avgörande torde utgöra domvilla och den omständigheten borde i sig ha räckt för att HD borde ha meddelat prövningstillstånd. I makarnas resningsansökan till HD tas denna omständighet upp men de fick trots det inte någon ny prövning.

Jag misstänker att varken Svea hovrätt eller HD har tagit del av SKV:s beskattningsbeslut där händelseförloppet utförligt redovisas. Om de hade gjort det skulle det ha stått klart för dem att det inte hade skett någon utbetalning under 2013. [6] Jag har inte sett förundersökningen så jag vet inte vad som ingår i den men nog är det märkligt och skrämmande att man kan döma människor till långa fängelsestraff utan att sätta sig in i vad som har hänt?

Margit Knutsson
Justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen

Margit Knutsson är sedan 2005 justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen. Hon var tidigare chefsrådman vid dåvarande Länsrätten i Stockholms län och dessförinnan verksam som jurist vid Sveriges Industriförbund.

Fotnoter

1 När SKV verkställde hovrättens dom fastställde verket skattetilläggen till väsentligt högre belopp än som följer av hovrättens domslut. Det beslutet har jag tidigare kommenterat i denna tidskrift (nr 3 2025). 
2 Beslut den 12 december 2019 avseende beskattningsåren 2013–2015.
3 De beloppen var betydligt lägre än den utbetalning som hade gjorts under 2012. Totalt under de tre åren rör det sig om ca 13 miljoner kronor.
4 Med ”året” måste hovrätten avse 2013 och inte 2014, även om syftningen inte är helt klar, för varför en utbetalning under 2014 skulle utlösa någon ”insikt” beträffande uppgifterna i deklarationerna för beskattningsåret 2013 är obegripligt. Denna slutsats stöds för övrigt av att hovrätten beträffande beskattningsåren 2014 och 2015 skriver att makarna ”då erhållit ytterligare flera miljoner”.  
5 Det verkar som att hovrätten tror att holdingbolaget betalade ut knappt 300 000 kr i januari 2013 men det stämmer inte heller. De pengarna kom från ett annat bolag.
6 Men även av tingsrättens dom framgår detta och den domen borde de ha läst.