Åklagarväsendets olika ”svarta hål”

Intervjun med riksåklagare Katarina Johansson Welin, i Advokaten nr 4, fick mig att tänka på några ”svarta hål” inom åklagarväsendet som jag påstår finns. Jag har varit verksam som processadvokat i 50 år, varit skiljeman i svenska och internationella skiljeförfaranden och skrivit rättsvetenskapliga artiklar i Svensk Juristtidning med mera. På senare år har jag inriktat mig på att skriva artiklar och böcker om rättsskandaler i Sverige i modern tid. Jag gör det av eget intresse, på egen bekostnad och ger ut allt på mitt eget bokförlag.

Vilka svarta hål talar jag om? Låt mig ta dem i kronologisk ordning.

1. Lundin Oil-rättegången. Vid Stockholms tingsrätt pågår sedan lång tid tillbaka ett mammutmål mot entreprenören med mera Ian Lundin angående misstanke om påstådd medhjälp till folkrättsbrott i södra Sudan begångna 1997–2003. Dom förväntas i slutet av nästa år.

Varken polis eller åklagare har besökt de platser i södra Sudan där de påstår att brott begåtts. Inga fysiska bevis eller foton eller annat har åberopats. Den enda ”bevisning” som finns är så kallade vittnesattester, vilka försvann i svenska domstolar efter ikraftträdandet av rättegångsbalken 1948. Flera av dessa har dessutom inte velat kännas vid dessa attester.

Det är för mig obegripligt att regeringen och riksåklagaren släppt fram detta åtal. En fällande dom här är utsiktslös enligt min mening. Skattebetalarna kommer att få betala 100-tals miljoner kronor för detta mål.

2. Åtalet mot Karl Hedin. Här väckte åklagaren åtal mot skogsindustrimannen och viltvårdaren Karl Hedin, utan någon annan ”bevisning” än Karl Hedins förslag till begränsning av vargstammen i vissa delar av Sverige. (Jag bortser här ifrån den psykiskt sjuka kvinnan som förekom i målet och som sedan avfördes.)

Jag har läst många domar, men ingen som i domskälen sågar åklagaren jäms med anklarna som denna. Vad hände med åklagaren. Ingen påföljd. Han kanske till och med har blivit befordrad. Leif GW Persson har i TV4 sagt: ”Det finns 6–7 rötägg i åklagarkåren, men de får härja vidare utan påföljd.”

3. Svea hovrätts dom mot Birgitte Bonnesen för grovt svindleri. 

Jag läste häromdagen att riksåklagaren i ett yttrande till Högsta domstolen tillstyrkt att Svea hovrätts dom skall stå fast. Läste jag rätt? 

Har riksåklagaren verkligen läst domen? Den är enligt min mening en skandal. Varför? Svea hovrätt har själv skrivit att åklagaren ändrat sin talan, grunder, bevisning med mera så att hovrätten inte prövat samma sak som Stockholms tingsrätt. Otillåten ändring av talan, åsidosättande av instansordningen och därmed grovt rättegångsfel, påstår jag. Domskälen grundas i allt väsentligt på ”medieskvaller” och tredje mans uppfattningar om medieskvallret. Unikt i svensk domstolspraxis, påstår jag.

Avslutningsvis vill jag framhålla följande.

I vårt land finns två som har straff­immunitet. Kungen genom grundlagen och åklagarna genom rättspraxis. Hur kan jag påstå något sådant om åklagarväsendet?

När jag skrev boken om Karl Hedin, med underrubriken: ”Måltavla i stor rättsskandal”, var jag i kontakt med Särskilda åklagarkammaren som försåg mig med riklig statistik. Av denna framgår att trots ett mycket stort antal anmälningar mot åklagare för obefogat åtal och falskt åtal har inte ens en förundersökning inletts mot någon åklagare sedan 2008! Då har även misstänkta rättshaverister sållats bort bland anmälningarna.

Magnus Ullman
Advokat

Magnus Ullman är född 1946 och sedan 1970-talet verksam som advokat i Stockholm. Sedan början av 1980-talet skriver han böcker i främst historiska ämnen, men även om exklusiva orter i Sverige, biografier över kända personer, rättsskandaler och romaner. Han har hittills givit ut fler än 50 böcker på eget förlag.