Så kan en strategi för uppdragsanskaffning utformas

Våren 2024 fick Advokatsamfundets tillsynsenhet uppgifter om att advokater samarbetade med externa aktörer på insolvensmarknaden, som använde tvivelaktig uppsökande verksamhet för att påverka val av rekonstruktörer och konkursförvaltare. Tillsynsenhetens granskning visade inte att några advokater hade utnyttjat klienters utsatta situation, men det stod klart att samarbeten kan medföra betydande risker. 

Kronofogdens konkurstillsynsenhet genomförde också en tillsynsinsats under hösten 2024. Inte heller den granskningen visade konkret att oegentligheter hade förekommit, men myndigheten såg varningssignaler vid konkurser som hade föregåtts av rekonstruktion eller där gäldenären hade haft ett tidigare ombud inriktat på obeståndsrådgivning.

Advokatsamfundets tillsynsenhet understryker i sin rapport att advokatbyråerna behöver ha rutiner för att säkerställa att uppdrag inte anskaffas till byrån i strid med god advokatsed.

Jens Kallmin, biträdande chefsjurist på Advokatsamfundet och ansvarig för tillsynsenheten, menar att den allvarligaste risken är om ett lojalitetsförhållande uppstår så att advokaten måste hålla sig på god fot med en extern aktör för att få fler uppdrag.

– Då blir det svårt att behålla sitt oberoende, särskilt för konkursförvaltare, där det är hårda krav att vara opartisk och sörja för borgenärernas rättigheter, säger han.
Jens Kallmin förklarar att advokaten måste göra en ordentlig bakgrundskontroll och utredning av samarbetsföretaget och följa hur det arbetar, hur det får klienter och vilka metoder det använder. 

– Förbudet mot ”ambulance chasing” gäller även om advokaten har fått uppdrag genom en extern aktör. Advokaten måste säkerställa hur företaget får nya klienter. Ställ frågor! säger han.

Advokat Matilda Bergström på tillsynsenheten betonar att advokaten behöver göra en ordentlig due diligence:

– Googla på företaget, titta på webbplatsen, kolla på vilket sätt bolaget marknadsför sig och i vilka kanaler, säger hon.

Advokat Hans Andersson, delägare på Advokatbyrån Kaiding, är ordförande i Rekonstruktör- & Konkursförvaltarkollegiet (REKON) i Sverige. Han menar att det är oproblematiskt om den som söker hjälp hänvisas från en bank, en revisor eller ekonomisk byrå som ser att verksamheten inte går bra. Men om det inte är de vanliga avsändarna, bör man fråga.

– Även om gäldenären själv tar kontakt och man förstår att den har blivit guidad av någon annan, är det lämpligt att fråga vem som har hänvisat till just mig.

Advokaten bör upparbeta rutiner för att säkerställa att man inte drar nytta av någon annans oetiska beteende, så att inte ärendet har jagats in på ett felaktigt sätt och man utnyttjar någons trångmål, säger han.

Advokat Leonardo Merino är delägare på Merino Advokatbyrå i Stockholm som uteslutande arbetar med insolvensrätt. Han understryker att det första steget är att byrån ser till att ha överblick över varifrån uppdragen kommer, exempelvis genom att föra register över referenterna.

– Oavsett vilken konkursförvaltare på byrån som blir approcherad bör det finnas en överblick över hur personen som söker rådgivning har hittat till oss. Är det en revisor eller en redovisningskonsult som har rekommenderat förvaltaren X? Kommer hänvisningen från företag, företagarorganisationer eller andra konsultbyråer? Eller är det från en aktör som jobbar med bolag som är finansiellt ansträngda? säger han.

Nästa fråga är hur man bedömer den som hänvisar uppdraget.
 

– Om det är en större advokatbyrå eller annan större konsultbyrå, såsom de större revisionsbyråerna, som har hänvisat sin klient eller kund till förvaltaren, bör man kunna förlita sig – men verkligen inte fullt ut – på att aktören har lämnat korrekt information om förvaltaruppdragets karaktär till klienten eller kunden, exempelvis att det är borgenärskollektivet som är förvaltarens huvudsakliga intressent. Kommer hänvisningen från en inte lika etablerad och känd aktör bör man höra sig för om hur bolaget arbetar och marknadsför sig: Vad är marknadens uppfattning om aktörens arbetsmetoder? Är bolaget välskött ur ekonomisk synvinkel? Har aktören förmedlat rätt förväntansbild av förvaltaruppdraget till sin kund? säger Leonardo Merino.

Advokat Emma Berglund Uväng, delägare på Schjødt och ledamot av REKON:s styrelse, understryker att oberoendet är avgörande för konkursförvaltaren:

– Du ska kunna agera helt självständigt och inte vara bunden, direkt eller indirekt, att ta vissa hänsyn i din granskning. Samarbeten som leder till att du hamnar i en beroendeställning till den som förmedlar uppdraget ska därför inte antas. Det måste värderas vid antagandet av varje uppdrag om du kan agera på det sätt som krävs med beaktande av vem som har förmedlat uppdraget, säger hon.

I fall när advokaten inte vet hur den som förmedlar uppdraget har kommit i kontakt med gäldenären, ska kontrollfrågor ställas om hur kontakten har etablerats, så att det går att bedöma om parten som har förmedlat uppdraget har agerat förenligt med god advokatsed. Vid minsta tveksamhet bör advokaten avstå från uppdraget.

– Även om du själv inte har använt dig av marknadsföring som är otillåten, kan du som advokat smittas av att någon i tidigare led har agerat på ett sätt som är oförenligt med de vägledande reglerna, säger Emma Berglund Uväng.