Ett möte i rätten med Leif Silbersky

När någon talar vackert är det lättare att lyssna och känna sympati. Och vice versa.

En bra ton ligger inte bara i vad som sägs utan också hur. Advokaten Leif Silbersky som anses vara bland de främsta brottmålsadvokaterna, har sin speciella ton, inte helt igenom vacker, men effektiv. Att tala för någon annan är advokatyrkets essens. Silberskys teknik har varit att göra sig själv till en del av retoriken. Han relaterar klienten till sig själv och anger sin egen uppfattning om klienten och skuldfrågan på ett sätt som är långt ifrån min idealbild av en advokat, men han är skicklig. I ett mål var jag på samma sida som Leif Silbersky och hade då stor nytta av hans skickliga och psykologiskt känsliga sätt att förhöra åklagarens vittnen.

I ett av flera skäl intressant mål företrädde Leif Silbersky en evangelist som ansåg sig förtalad i den kristna tidningen Dagen. I den hade publicerats en artikel om att evangelisten i anslutning till framträdanden i svenska pingstförsamlingar sålde tomter i Florida med vilseledande uppgifter. Jag ­företrädde Dagen. Silbersky och Danowsky, två judiska advokater i denna intrikata uppgörelse mellan olika uppfattningar om vad som var rätt att publicera i pingströrelsens egen tidning. Rättegången pågick i två dagar.

Efter den första låg jag vaken en stor del av natten. Jag kände att Silbersky hade övertaget. Han domderade och, som jag kände det, dompterade han rätten och juryn. Hans evangelist tog många poänger och jag tänkte, det här går åt helvete, och det trots att vi hade bra stöd för uppgifterna i artikeln. Jag kom inte tillräckligt långt i första delen av motförhöret med evangelisten. Silbersky talade högt, salvelsefullt och med en retorik som signalerade att hans klient var en god människa, en som förtjänade att bli trodd. En match där kampen skulle föras med sådana vapen kunde jag knappast vinna.

Vid två-tiden på natten kom jag på lösningen: Sänk rösten, byt tempo. Nästa dag gick det bättre. Förhöret med den skönsjungande evangelisten fortsatte men när jag drog ner tempot, och talade lägre, blev han osäker. Jag ansträngde mig att vara lågmäld och starkt nyanserad i allt jag sade för att skapa kontrast till Leif Silberskys tonläge. Jag kände ett lugn i mina frågor och mötte Silberskys svada med återhållsamhet.

Våra slutanföranden blev dramatiskt olika och när juryns utslag kom var det yttrandefriheten som segrade, kanske också en seger för tonträffen. Att Dagen hade fakta på sin sida blev tydligt och tidningen friades. 

Peter Danowsky
Advokat