Månadens advokat: Marie-Louise Landberg
Det var självklart för Marie-Louise att komma tillbaka efter överfallet
Nr 1 2025 Årgång 91Advokat Marie-Louise Landberg i Norrköping utsattes för synnerligen grov misshandel i sin trappuppgång vid ett överfall i april 2024. Förövaren var delägare i ett dödsbo där hon var boutredningsman. Trots att Marie-Louise fick bestående men och förlorade synen på ena ögat, har hon fortsatt arbeta, och hon har även medverkat i medier och förklarat advokatens roll.
Under vinjetten Månadens advokat intervjuar vi en advokat som
på något sätt är aktuell. Månadens advokat är inte en utmärkelse eller hedersbetygelse.

Efter överfallet, som var direkt kopplat till din advokatverksamhet, har du fortsatt arbeta. Var det självklart att gå tillbaka?
– Så fort jag fick klart för mig att jag skulle få fullgod syn på mitt vänstra öga, kände jag att det var självklart att jag ska fortsätta. Gärningsmannens syfte som jag uppfattade det var att få mig att sluta arbeta, när han inte fick sin vilja fram via tingsrätten, att få mig entledigad. Det är kanske därför det blir extra viktigt för mig att visa att jag ville ta mig tillbaka till varje pris. Jag trivs med mitt yrke, och jag kände att våldet inte får vinna.
– Just nu arbetar jag uteslutande med familjerätt, men jag kommer nog tillbaka till brottmålen också. Jag har haft försvararuppdrag i 19 år, och där har jag aldrig upplevt att jag har varit hotad. Brottmålsklienterna har alltid varit tacksamma. Däremot har jag fått hot i vårdnadstvister ett par gånger, men det är mycket sparsamt.
Har det funnits utmaningar med att komma tillbaka till verksamheten?
– Domstolar och kollegor tycker att det är roligt att jag har kunnat komma tillbaka, så jag känner mig välkommen och känner att jag har varit saknad. Det känns värmande och bra. Klienterna tycker att jag är tuff.
– Men det har varit en utmaning att är allting så digitaliserat nu för tiden. Att sitta och läsa på skärm vid datorn hela tiden är väldigt tröttande. Även om läkarna säger att hjärnan skulle ställa om efter sex månader, så blir man lätt uttröttad.
– Jag måste nämna Majken, min lilla cockerspaniel, som jag var ute med när jag blev överfallen! Förutom att jag fick hjälp och stöttning från Advokatsamfundet, kollegerna och vänner, har jag även fått en vän via cockerspanielklubben: Elsa, som följde med mig ut och gick varenda kväll i sex veckor, för att jag skulle våga åka hiss och gå ut själv på kvällen. Det var verkligen en stor insats. Det, och att jag har en hund, gör att jag får annat fokus. Jag tror att det har gjort att jag inte har behövt gå till någon psykolog.
Av vilka skäl har du varit öppen om överfallet och medverkat i medierna?
– Jag vill visa att även om man blir utsatt på det här sättet, så kan man komma tillbaka. Det har varit viktigt för mig ända från dag ett att man inte får falla ner i ett svart hål, utan man måste verkligen se till det som är positivt. Det är också viktigt att visa att vi advokater har ett många gånger ganska svårt uppdrag. Vi har många roller. Men just när man har offentliga förordnanden, kan man bli väldigt utsatt.
Det finns tecken på att hot och våld mot advokater har blivit vanligare. Har du sett det tidigare?
– Jag tycker att det har blivit sämre med förståelsen och respekten överlag för advokater och de uppdrag som vi förordnas till och utför. Många förlorar respekten för besluten, och det blir ett stort problem för rättsväsendet i dess helhet om alla vill sätta sig över det.
Hur kan vi bryta utvecklingen med ökat våld och hot mot advokater?
– Ett sätt att öka förståelsen för vårt uppdrag är att förklara vår väldigt speciella roll. Om en advokat till exempel är boutredningsman i en arvstvist, kan advokaten försöka vara pedagogisk vid sammanträden och förklara sin roll för att det hela inte ska bli mer infekterat.