Fåtal rapporter från advokater

Varje år tvättas enorma summor pengar som kommer från brottslig verksamhet i världen. Enligt det internationella samarbetsorganet Financial Action Task Force (FATF) kan den totala kostnaden för penningtvätt globalt uppskattas till motsvarande 2–5 procent av världens BNP. Omskrivet i pengar blir beloppen svindlande: mellan 22 och 54,5 biljoner svenska kronor.

För Sverige finns inga riktigt färska siffror. Men 2019 bedömde samordningsfunktionen mot penningtvätt (läs om samordningsfunktionen mot penningtvätt i faktablock i artikeln ”Fåtal rapporter från advokater”) i sin nationella riskbedömning att omkring 130 miljarder kronor varje år tvättas i det svenska finansiella systemet.

Penningtvätt har antagligen existerat lika länge som det funnits någon form av valutor. Men på senare år har fenomenet fått allt mer uppmärksamhet, i och med att de kriminella gängen och den kriminella ekonomin växt sig starkare. Antalet anmälda brott på området har också ökat kraftigt (se diagram).

Är större problem

Brottsvinster kan tvättas på olika sätt, men en gemensam nämnare är att de kriminella ofta behöver hjälp av aktörer med tillgång till finansmarknaden. Det kan handla om banktjänstemän, revisorer, mäklare och advokater, som riskerar att utnyttjas för att tvätta brottspengar genom olika upplägg.

I samordningsfunktionens nationella riskbedömning från 2020–2021 bedöms risken för att advokater medverkar till penningtvätt som medelstor. Advokater sägs kunna utnyttjas i komplexa upplägg för att genomföra penningtvätt, särskilt i stora affärstransaktioner. Samtidigt uppges advokater genom sina nära relationer till klienterna också ha rätt goda möjligheter att upptäcka oegentligheter.

Hur stort är problemet med att advokater, medvetet eller omedvetet, medverkar i penningtvätt i dag? Det finns ingen exakt siffra. På senare år har det väckts åtal mot en handfull advokater för penningtvättsbrott. Ett par av dem har också dömts.

Klart är i alla fall att advokater sällan rapporterar misstankar om penningtvätt till finanspolisen enligt det administrativa regelverket om penningtvätt. Under de senaste fem åren har sammanlagt tio anmälningar kommit in från advokater. Värt att notera är då förstås att rapporteringsskyldigheten bara gäller för klienter: Om en advokatbyrå tackat nej till en klient efter en kontroll har advokaten ingen plikt att anmäla. Det är också en ganska liten andel av alla advokatuppdrag som faktiskt omfattas av anmälningsplikten.

Lena Palmklint, chef för finanspolissektionen vid Polisens nationella operativa avdelning, misstänker ändå att problemet är betydligt större än vad anmälningsstatistiken återspeglar.

– Vi kan konstatera att det tyvärr är väldigt få rapporter från branschen. Vår bild är att advokater inte är förskonade i det här sammanhanget, men att det inte återspeglas i rapporteringen, säger hon, och tillägger att det krävs en ganska låg misstankegrad för att en aktör ska vara skyldig att skicka in en rapport enligt penningtvättslagen.

Uppfattningen om underrapportering bygger Lena Palmklint på öppna källor från Sverige, som de rättsfall som dykt upp, men också på internationell statistik och på underrättelseinformation. Eftersom det är just underrättelseinformation kan hon inte berätta mer om de uppgifter som Polisen har.

Det krävs, påpekar Lena Palmklint, ingen stark misstanke för att en advokat, mäklare eller banktjänsteman ska skicka in sin rapport till finanspolisen.

– När det gäller advokater som PML-aktörer* är det dock inte något som inte kommer att synas i rapporteringen från advokater. Där behöver andra verksamhetsutövare bli bättre på att upptäcka och rapportera just advokater, säger hon.

Även i sin årsrapport för 2023 lyfter finanspolisen fram indikationer på underrapportering från advokatkåren. Den låga rapporteringen kan enligt finanspolisen ha flera orsaker, exempelvis bristande kunskap om penningtvättslagen, en rädsla för att bryta mot tystnadsplikten eller att det inte finns en tillräckligt utvecklad intern process för att identifiera och rapportera misstänkta aktiviteter. Finanspolisen uttrycker oro över denna befarade underrapportering, eftersom den riskerar att skapa en sårbarhet i hela systemet, då stora delar av den kriminella ekonomin kan gå obemärkt förbi om inte alla aktörer rapporterar vad de ser.

Samfundet inga brottsutredare

Jens Kallmin är chef för Advokatsamfundets tillsynsenhet som ansvarar för penningtvättstillsynen. Han ser allvarligt på den ökade kriminella infiltrationen inom alla sektorer av samhällsstrukturen, men vill samtidigt poängtera att en lägre rapportering från advokater inte nödvändigtvis behöver vara synonymt med att det rör sig om en ”underrapportering”. En låg rapportering kan i stället bero på att det till exempel endast är vissa advokatuppdrag som omfattas av penningtvättslagen och att advokater som inte känner sig trygga i sin klientkontroll inte antar det erbjudna uppdraget.

– Rapporteringsskyldigheten är svårförenlig med advokatens tystnadsplikt, men det finns situationer där rapportering ändå ska ske. Den mycket låga rapporteringsgraden väcker därför ändå vissa frågor. Vi genomför just nu en omfattande granskning, där en viktig del är att säkerställa att advokater vet vad som gäller om rapportering till finanspolisen, säger Jens Kallmin.

Samtidigt betonar han att omfattningen av advokater som engageras i penningtvätt är svår för Advokatsamfundet att bedöma eftersom finanspolisen inte delar med sig av den information om advokater som den säger sig ha. Han pekar också på att finanspolisen enligt lagen har rätt att begära in information från advokater när de anser att de behöver detta.

– Vi känner inte till att finanspolisen har utnyttjat den möjligheten, säger Jens Kallmin.

Lena Palmklint kan inte svara på frågan om att begära ut uppgifter från advokater, utan hänvisar till finanspolisens roll som underrättelseverksamhet.

Men om polisen har information om advokater som bistår med att tvätta pengar, hur kommer det sig att inte fler lagförs?

– Nu är ju vi en underrättelsetjänst, så jag kan varken uttala mig om förundersökningsarbetet eller lagföringen i de fallen, säger Lena Palmklint.

Lena Palmklint pekar på att det behövs flera olika åtgärder för att komma till rätta med de problem hon ser med penningtvätt inom advokatkåren.

– Vi tänker att en stark tillsyn är en viktig komponent. Så att vi har advokater som förhåller sig till det de är ålagda enligt det administrativa regelverket, säger hon.

Att se till att advokater fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagstiftningen utgör en central del av tillsynsenhetens arbete. Enheten har utökat sina tillsyns­insatser till att omfatta ett hundra advokatbyråer som granskas särskilt under 2024. Resultaten från granskningarna kommer att sammanställas i en rapport som publiceras i början på nästa år.

– Ett proaktivt och effektivt tillsynsarbete för att säkra kompetens och rutiner kring tillämpningen av penningtvättslagstiftningen bedömer vi vara vårt viktigaste verktyg för att minska risken för att advokatbyråer utnyttjas eller medverkar i penningtvätt, säger Jens Kallmin.

Lena Palmklint skulle vilja komplettera dagens tillsyn med en skyldighet för Advokatsamfundet att rapportera fall av misstänkt penningtvätt till finanspolisen.

– Advokatsamfundet spelar ju en viktig roll, precis som de andra tillsynsmyndigheterna. Om de rapporterade misstankar till oss skulle det hjälpa oss i vårt arbete också, säger hon.

Jens Kallmin är dock mycket tveksam till en sådan anmälningsplikt.

– Advokatsamfundet är varken en brottsutredande instans eller en myndighet. En underrättelseskyldighet är inte heller förenlig med Advokatsamfundets rättsstatliga roll. Det kan även ifrågasättas om det faktum att samfundet inte har någon underrättelseskyldighet skulle innebära en ökad sårbarhet. Vi kan inte se att de tillsynsmyndigheter som omfattas av en underrättelseskyldighet använder den i någon större utsträckning, säger han.

Fortsätter jobba

Meningarna går alltså isär om hur stort problemet bland advokater är, och hur det ska bemötas. På ett område är dock finanspolisen och Advokatsamfundet rätt eniga, nämligen i fråga om användandet av klientmedels­konton.

I rapporten Professionella penningtvättare: Branscher, modus och kopplingar till kriminella nätverk från i mars i år skriver finanspolisen: ”Som konstaterats tidigare bedöms advokaters klientmedelskonton utgöra ett effektivt och diskret sätt att tvätta pengar. Det är underrättelsemässigt bekräftat att det finns advokater som nyttjas av kriminella nätverk som ’brottskonsulter’, och genom insyn i pågående utredningar. Ett rimligt antagande är att de, mot betalning eller efter påtryckningar, även kan tänkas låta klienter nyttja klientmedelskonton eller andra penningströmmar, i syfte att dölja medels ursprung eftersom insynen är mycket begränsad. I så fall innebär det att advokaterna genom sin yrkesroll medverkar i penning­tvättsupplägg.”

Uppfattningen får stöd av de domar som kommit mot advokater, där klientmedelskonton har varit en central del i uppläggen. Och enligt Jens Kallmin är Advokatsamfundets rekommendationer i dag att så långt som möjligt undvika klientmedelskonton, just på grund av riskerna att de utnyttjas för penningtvättsupplägg.

– Vi råder advokaterna att i möjligaste mån undvika transaktioner på klientmedelskontona eftersom det kan vara förenat med vissa risker. Om det inte är en nödvändig förutsättning för uppdraget är det bättre att låta klienterna genomföra transaktionerna själva, säger han.

I övrigt har Lena Palmklint ett konkret tips att ge till advokater som vill göra rätt och inte hjälpa brottslingar.

– Det handlar ju om att känna sin kund och förstå kundens affärer och transaktioner för att kunna ifrågasätta och identifiera risker. Man ska alltid ha med sig perspektivet ”skulle det här kunna vara eller användas för penningtvätt?”. Det är ett mindset som man ständigt behöver ha med sig, säger hon.

Jens Kallmin och Lena Palmklint ingår båda i samordningsfunktionen mot penningtvätt. Samarbetet inom funktionen fungerar bra, anser de båda, trots att de inte alltid har samma verklighetsbild. Just nu arbetar samordningsfunktionen med en ny nationell riskbedömning, som ska komma under nästa år.

Förutom samarbetet mellan myndigheter och Advokatsamfundet, fortsätter förstås såväl Advokatsamfundets tillsyn som Polisens arbete för att förhindra, förebygga, upptäcka och lagföra ekobrotten. Allt tyder också på att Polismyndigheten kommer att få ytterligare budgetförstärkningar framöver. Om den sedan går till finanspolisen kan Lena Palmklint förstås inte säga.

Däremot, påpekar hon, är det redan nu flera nya verktyg på gång för Polisen på området, som det självständiga förverkandet som träder i kraft den 8 november. Med de nya reglerna blir det möjligt att förverka egendom från en person trots att personen inte döms eller ens åtalas för brott.

* PML = Professional money launderers, alltså professionella penningtvättare.