När ska Advokatsamfundet egentligen sluta att försvara kriminella?

Rubriken travesterar naturligtvis generalsekreterarens frågeställning i Advokaten nr 9, 2023. ”När ska advokater egentligen sluta att försvara kriminella?”. Alla som är eller varit advokater och försvarare i brottmål har väl fått frågan hur man kan försvara våldtäktsmän, rövare och banditer, en frågeställning som vår generalsekreterare besvarar i ett allmänt perspektiv utifrån den enskildes och samhällets rättssäkerhet. Mitt bordssällskap har många gånger fått liknande svar om advokatens roll i rättsmaskineriet när jag utsatts för inte sällan lätt aggressiva frågor om vår roll och förhållande till kriminella.

När frågan om Advokatsamfundets syn på den kriminalpolitiska utvecklingen nämns, är generalsekreteraren inte lika stringent. Hennes svar är att rättssäkerheten inte måste innebära en minskad effektiv brottsbekämpning. Vad det nu innebär? Högst oklart! 

Jag var försvarare när Maskeradligan åtalades och dömdes, i mål med huvudförhandling på Kumlaanstalten när fängelset i Tidaholm hade bränts ner, i mål mot systembolagschefer, motorcykelpresidenter med flera samt i allt från rattfyllerimål till allehanda taxemål. Tillsammans med andra var jag en av de advokater, som startade Östergötlands Försvararkollegium, vars ordförande jag var under ett flertal år. Med detta vill jag bara säga att mina erfarenheter och min uppfattning av effektiv/ineffektiv brottsbekämpning vilar på någorlunda stabil grund. Jag har även mött och lärt känna många duktiga och kloka kollegor runt om i landet. Ingen har varit imponerad över vare sig brottsbekämpning eller strafflagstiftning i vårt land. Inte heller har någon förstått Advokatsamfundets kompakta och återkommande motstånd mot reformer i skärpande riktning.

Det är naturligtvis inte bra när man efter en rättegång med säkerhet vet att det inte är sista gången man försvarat sin klient, vilket ofta varit fallet! Dagens påföljder och andra åtgärder har i regel saknat verktyg tillräckliga att förhindra återfall i brott.

Inför en häktningsförhandling sa en klient: ”Göran, nu har vi känt varandra i 30 år!” Vi träffades första gången när han var i nedre tonåren och han skulle omhändertas enligt LVU och vi hade kamperat ihop sedan dess och fram till den aktuella förhandlingen. Det blev några år till innan han dog av en överdos. I hans fall kan man nog säga att den kriminalpolitiska utvecklingen och åtgärderna inte gynnat vare sig honom eller samhället i övrigt, förutom möjligen advokaten, som haft uppdrag, som offentlig försvarare i drygt 30 år! 

Jag har följt Advokatsamfundets ställningstaganden i rättspolitiska frågor under mina verksamma år. Det är med förundran jag noterat att samfundet motsatt sig de flesta förslag på straffskärpningar och ”hårdare tag” mot de kriminella. Att en ung mördare, som nu döms till 14 år i Danmark, i Sverige endast kan få max fyra år på SiS-hem, där han vilken dag som helst kan kräva att få nycklarna och promenera ut genom grindarna, försvaras, såvitt jag förstår, av samfundet. Trots att mördarna nu inte sällan är barn i ned­re tonåren, vill man inte se någon skärpning av straffen för de unga kriminella eller sänka straffmyndighetsåldern. 

I Advokaten nr 9, 2023 finns även en notis som informerar om att Advokatsamfundet i remiss säger ”Nej till förslag om vistelseförbud”. Bara ett förslag i raden av alla förslag till skärpning av lagstiftningen för att bekämpa den allt grövre kriminaliteten, som samfundet motsätter sig. Att våra yngre brottslingar lämnar rätten med ett leende efter att dömts till någon för dem oklar påföljd, vet vi alla som haft försvararuppdrag i våra domstolar! Straffen är sällan kännbara och står sällan i proportion med gärningarna och mottages oftast med en axelryckning av de dömda. Lång tid mellan brott och påföljd, av mer eller mindre oklar art, bidrar till detta. 

Jag och många av de kollegor jag mött genom åren har frågat sig vilken verklighet som Advokatsamfundet befinner sig i och vem man representerar, när förslag på lagändring efter lagändring i skärpande riktning som regel avstyrks. Jag och många med mig känner inte igen sig i samfundets ställningstagande i olika kriminalpolitiska och straffrättsliga frågor. Man undrar om de som utformar yttranden i dessa frågor har någon som helst kontakt med eller erfarenhet av hur det ser ut i våra brottmålsdomstolar. Sitter de möjligen bara på kammaren, helt avskärmade och långt från verkligheten!? De som mest har synpunkter på och motsätter sig vargjakt lär bo på Nytorget och inte i Värmland, av någon anledning!

En mycket betrodd rådman vid Norrköpings tingsrätt sa en gång, när jag meddelade honom att hovrätten i vårt gemensamma mål upphävt hans och tingsrättens beslut om kvarstad, att det fanns de på hovrätten som inte ens tittade ut genom fönstret. 

Tittar Advokatsamfundet ut genom fönstret!?

Göran Gabrielson
Advokat, Norrköping
Allmänpraktiserande brottmålsadvokat 1986–2023, huvudsakligen  på Norrköpings Advokatbyrå. Ordförande i Östergötlands Försvararkollegium 2007–2014. Sedan 2023 ej längre verksam.

Läs Mia Edwall Insulanders svar.