Annonser

Därför tiger inte lagarna i krig

Pontus Winther skriver om krigets lagar och betydelsen av att försvarets personal känner sig trygg när det gäller de rättsliga gränserna för den egna våldsanvändningen.

Aforismen ”inter arma silent leges” tillskrivs den romerske statsmannen, advokaten och retorikern Cicero (106–43 f.Kr.). Den brukar användas som stöd för att hävda att i krig är allting tillåtet: ”i krig tiger lagarna”. Uttalandet är emellertid varken ett korrekt eller lämpligt rättesnöre för det fall Sverige skulle komma i krig.

Det kraftigt försämrade omvärldsläget, med den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina som hittillsvarande kulmen, gör att Sverige för närvarande vidtar många åtgärder för att stärka sin försvarsförmåga. Ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato är en sådan åtgärd. En annan är att såväl Försvarsmakten som civila myndigheter nu ges ökade anslag för att stärka det militära och civila försvaret. För Försvarsmakten innebär dessa åtgärder flera nya utmaningar. Försvarsmakten ska växa kraftigt. Samtidigt investeras det i mycket ny försvarsmateriel, såsom cyberkapacitet, vapensystem med autonoma funktioner och AI-stödda system. I framtiden kan Försvarsmakten komma att sättas in inte bara vid ett väpnat angrepp mot Sverige, utan även för att försvara andra länder i enlighet med Natostadgans artikel 5.

Detta nya läge skärper kravet på kunskap om den folkrätt som reglerar väpnade konflikter. Här spelar vad som brukar kallas ”krigets lagar” en central roll. Låt oss dra upp huvudlinjerna i denna rättsordning för att påminna oss om vad den innehåller.

Krigets lagar består av tre delar: den internationella humanitära rätten, ockupationsrätten och neutralitetsrätten. Den internationella humanitära rätten reglerar stridigheterna mellan parterna i en väpnad konflikt, och begränsar de tillåtna åtgärderna till vad som är nödvändigt för att militärt besegra motståndaren. Ockupationsrätten reglerar framför allt förhållandet mellan en stat som kontrollerar en del av motpartens territorium (det vill säga en ockupationsmakt) och befolkningen på det ockuperade territoriet. Neutralitetsrätten reglerar omkringliggande staters relation till parterna i en väpnad konflikt mellan stater. De fyra Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll utgör kärnan i krigets lagar. De regler som reflekteras i dessa traktater är så gott som universellt bindande.

De grundläggande principer som reglerar stridigheterna mellan parterna i en väpnad konflikt är distinktionsprincipen, proportionalitetsprincipen och försiktighetsprincipen. Distinktionsprincipen innebär att anfall bara får riktas mot militära mål, det vill säga sådant som effektivt bidrar till motståndarens militära operationer. Civil egendom och civila får således inte anfallas. Proportionalitetsprincipen förbjuder anfall mot militära mål om de kan förväntas orsaka oavsiktliga skador på civila eller civil egendom som är överdrivna i förhållande till den militära fördelen som kan förvänts av anfallet. Försiktighetsprincipen ålägger parter i väpnade konflikter att ständigt vidta åtgärder för att skydda civila och civil egendom vid alla typer av militära operationer.

Dessa grundläggande principer kan förefalla enkla, men att tillämpa dem korrekt under de förhållanden som en väpnad konflikt innebär kan medföra mycket stora utmaningar för dem som har att tillämpa dem. Krigets lagar är en komplicerad rättsordning, och den ska ofta tillämpas med fara för eget och andras liv, baserat på ett bristande beslutsunderlag och under korta tidsförhållanden.

Efterlevnad av krigets lagar bör givetvis vara utmärkande för rättsstaten Sverige och dess våldsanvändning för det fall Sverige skulle bli indraget i en väpnad konflikt. Det är därför viktigt att det finns effektiva mekanismer på plats för att säkerställa denna efterlevnad. Sverige har kriminaliserat allvarliga överträdelser av krigets lagar i form av så kallade krigsförbrytelser. Denna kriminalisering diskuteras ofta som ett exempel på en efterlevnadsmekanism. Den är givetvis tillämplig på svensk militär personal liksom på alla andra personer som deltar i svenska försvarsansträngningar för det fall att de skulle göra sig skyldiga till allvarliga överträdelser av krigets lagar.

De bästa efterlevnadsmekanismerna är emellertid inte de som är reaktiva, straffrättsliga, utan de som är proaktiva. Med proaktiva efterlevnadsmekanismer menas sådana som i förhand förmår att förhindra att överträdelser av krigets lagar sker över huvud taget. I krigets lagar ställs flera krav på sådana mekanismer. Tre av dem är värda att lyfta fram och sätta i ett svenskt sammanhang:

  • För det första krävs adekvat utbildning och övning av Försvarsmaktens personal i krigets lagar. Det är nu viktigare än på länge att Försvarsmaktens personal ges relevant utbildning i hur krigets lagar ska tillämpas. Svenska officerare, soldater och sjömän har till och med rätt till sådan utbildning, så att de ges goda möjligheter att leda och genomföra militär våldsanvändning inom lagens ramar i de påfrestande situationer som en väpnad konflikt innebär.
  • För det andra krävs välutbildade och operativt erfarna juridiska rådgivare. Deras uppgift är att ge militära chefer korrekta råd om hur krigets lagar ska tillämpas i svårare fall, och i övrigt skapa förutsättningar för att Försvarsmaktens personal kan agera rättsenligt.
  • För det tredje krävs ett system för folkrättslig granskning av nya vapen, stridsmedel och stridsmetoder innan de tas i bruk. Detta säkerställer att nyutvecklade vapen, stridsmedel och stridsmetoder är folkrättsenliga och åtföljs av anvisningar om hur de får användas.

En ordning med välfungerande efterlevnadsmekanismer borgar för att krigets lagar kan följas i väpnade konflikter. En sådan ordning bidrar till att ingen svensk officer, soldat eller sjöman behöver sväva i osäkerhet om huruvida han eller hon utövar sitt våldsmonopol inom lagens ramar. Dessutom minskar risken för att svenska försvarsåtgärder underutnyttjas på grund av osäkerhet om var de rättsliga gränserna går. Dessa effekter är inte minst viktiga om Försvarsmaktens personal ska strida på svenskt territorium, bland den svenska befolkningen. Dessutom visar erfarenheter från Ukrainas försvarsansträngningar mot den ryska aggressionen och från Israels krig mot Hamas att stödet både från den egna befolkningen och från omvärlden riskerar att svikta betänkligt redan vid misstankar om att krigets lagar inte följs.

Ett modernt och effektivt militärt försvar är således inte bara ett försvar som har materiell och personell kapacitet att möta ett väpnat angrepp. Det är också ett försvar som åtnjuter förtroende – såväl hos den egna befolkningen som i omvärlden – och ett försvar vars personal på goda grunder känner sig trygg när det gäller de rättsliga gränserna för den egna våldsanvändningen. Detta uppnås genom att i förväg säkerställa att krigets lagar kan efterlevas av dem som har att tillämpa dem om kriget kommer.

Den som eventuellt stödjer sig på Ciceros uttalande för att nå framgång i krig kommer däremot att märka att ett sådant förhållningssätt bringar den egna sidan längre från en seger snarare än närmare. Därför tiger inte lagarna, ens i krig. 

Pontus Winther
Doktor i folkrätt och till vardags verksam som forskningsledare vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut