Annonser

Orimliga återbetalningskrav för dömda

Konsekvenserna av regeländringen om återbetalningskrav för dömda är ett system som är orättvist och illa genomtänkt, anser advokat Mikael Niklasson. Systemet låter många tilltalade som döms för mycket allvarlig brottslighet betala en mycket liten del av kostnaden för försvarare och målsägandebiträden, medan personer som har måttliga inkomster kan få betala flera hundra tusen kronor.

Den 1 mars 2024 infördes en ändring i rättegångsbalken som innebär att den som döms för brott kan få betala en mycket stor andel av kostnaden för försvarare och målsägandebiträden även om den dömde har måttliga inkomster.

De nya reglerna innebär att den som döms inte ska betala mer än dubbelt så mycket som han hade fått betala i rättshjälpsavgift. Möjligheten till rättshjälp upphör om man tjänar mer än 260 000 kronor per år, något högre om man har barn. Tjänar den som beviljats rättshjälp mellan 200 000 och 260 000 kr per år uppgår den del av kostnaden som vederbörande själv ska betala till 40 procent.

I vårdnadsmål kan ena partens ombudskostnader ofta uppgå till någonstans kring 150 000 kr. Rättshjälps­avgiften uppgår då till 60 000 kr vid en inkomst om 20 000 kr per månad. Det är i sig mycket betungande för en person som tjänar 240 000 kr per år att betala 60 000 kr i rättshjälpsavgift. Att anta att en sådan person skulle ha förmåga att betala 120 000 kr av kostnaden för försvararsadvokat och målsägandebiträden är naivt.

Jag var nyligen målsägandebiträde i mål nr B 3812-24 vid Helsingborgs tingsrätt. Den tilltalade dömdes för misshandel och grov kvinnofridskränkning till fängelse i ett år fyra månader och han ålades att betala 145 000 kr i skadestånd. Dessutom fick han betala hela kostnaden för försvarare och målsägandebiträde om 213 215 kr. Mannen tjänade cirka 25 000 kr i månaden och hade tre barn under 18 år.

De nya reglerna innebär att den som saknar inkomst ska betala 4 procent av ombudskostnaderna, i mitt fall hade det inneburit cirka 8 500 kr. Det krävs särskilda skäl för att sätta ned det belopp som den tilltalade ska återbetala. Exempel på särskilda skäl är om den tilltalade döms till ett flerårigt fängelsestraff.

Många grovt kriminella, exempelvis gängkriminella, saknar deklarerade inkomster och det blir således fråga om en låg andel av försvararkostnaden som ska återbetalas vid en fällande dom. Dessutom finns möjlighet till jämkning om den tilltalade döms till ett långt fängelsestraff. Konsekvenserna av regeländringen blir att personer som döms och har en måttlig inkomst får betala en mycket stor del av kostnaden för försvarare och målsägandebiträden, medan kriminella utan deklarerade inkomster får betala endast en liten del av sådana kostnader.

Statens kostnader för offentliga försvarare och målsägandebiträden uppgår till stora belopp, 2,3 miljarder kr under 2022. Staten kräver åter endast en liten andel av det som betalas ut, cirka 4 procent (prop. 2023/24:46). Personer som begår brott har enligt min erfarenhet ofta begränsade ekonomiska resurser eller i vart fall låga deklarerade inkomster. Möjligheten att betala exempelvis  Försvararkostnader minskar också efter en fällande dom. Det är en liten andel av dömda personer som är  medel- eller hög­inkomsttagare. Det är inte realistiskt att anta att krav på ytterligare återbetalningsskyldighet skulle bidra till väsentligt ökade intäkter till statskassan.

Största delen av de belopp som krävs åter, drygt 90 procent, betalas in till statskassan, en knapp tredjedel via Kronofogden. I propositionen 2023/2024:46 s. 11 f. sägs: ”Den höga återbetalningsgraden talar för att det finns utrymme för att ta dömda personers betalningsförmåga i anspråk i större utsträckning än i dag.” Jag menar att slutsatsen inte är korrekt. Anta att en hyresvärd hyrde ut lägenheter för 12 000 kr per månad och fick in 90 procent av hyrorna, en knapp tredjedel via Kronofogden. Hyresvärden skulle betraktas som fullständigt orealistisk och världsfrånvänd, för att inte använda starkare ord, om han av den anledningen utgick från att det fanns utrymme hos hyresgästerna att erlägga 24 000 kr per månad i hyra.

En dom på fängelse utöver någon månad innebär i sig en stor ekonomisk påfrestning för den dömde. Ibland leder en dom på fängelse till uppsägning.  Ska den dömde dessutom betala skadestånd innebär en sådan dom ofta mycket stora ekonomiska svårigheter, kanske konkurs. Att under sådana förhållanden ålägga den dömde att betala en mycket stor andel av kostnaden för försvarare och målsägandebiträden gör det svårare för den dömde att återanpassas, oavsett vilka åtgärder man sätter in på anstalten.

Ofta, men inte alltid, är det de omfattande målen, som kan leda till långa fängelsestraff, som medför stora kostnader för försvarare och målsägandebiträden. Det är emellertid svårt att i förväg veta hur ett mål utvecklar sig och vad kostnaderna för försvarare och målsägandebiträden kan komma att uppgå till. Det är ännu svårare att i förväg uttala sig om vad den dömde kan komma att förpliktas återbetala till staten.

En undersköterska tjänar i snitt kring 28 000 kr per månad. En person med sådan inkomst är inte berättigad till rättshjälp. Vid åtal ska en person med den månadslönen vid fällande dom åtminstone som utgångspunkt betala hela kostnaden för försvarare och målsägandebiträden. Om allmänheten får klart för sig att personer med en måttlig månadsinkomst, exempelvis mellan 20 000 och 30 000 kr, vid en fällande dom riskerar att få betala tiotusentals, eller i värsta fall hundratusentals, kronor för kostnaden för försvarare och målsägandebiträden är det en avsevärd risk att många människor kan känna sig tvingade att avstå från att biträdas av försvarsadvokat.

Inte alltid men någon gång ibland kan en duktig försvarsadvokat ha betydelse när det gäller skuldfrågan, straffvärde, val av påföljd, skadestånd etc. Jag menar att det inte är värdigt en rättsstat att åtalade personer med måttliga inkomster kan tvingas avstå från att biträdas av försvarsadvokat av ekonomiska skäl.

Jag hävdar också att ett system som låter många tilltalade som döms för mycket allvarlig brottslighet betala en mycket liten del av kostnaden för försvarare och måls­ägandebiträden, medan personer som har måttliga inkomster kan få betala flera hundra tusen kronor, är orättvist och illa genomtänkt.

Mikael Niklasson
Advokat, Helsingborg

Mikael Niklasson är advokat på Mikael Niklasson Advokatbyrå i Helsingborg. Han arbetar främst med inriktning på brottmål.