Biörn Riese om mänskliga rättigheter

Det är ingen mänsklig rättighet att vara advokat. Det tar tid att bli en och ännu längre att bli en bra. Någon sa att advokater kan delas in i två grupper: de som blivit uteslutna och de som ännu inte blivit det. Så illa är det dock inte. Det är i verkligheten en mycket liten del advokater som hamnar i disciplinnämnden och få som utesluts. Efter ett antal år i disciplinnämnden skulle jag klart generaliserande vilja dela in oss i tre grupper. De som är alldeles utmärkta advokater, de som aldrig borde blivit det och de som, liksom vissa svensktoppssångare, borde ha slutat i tid.

Advokater i den första gruppen, dit jag blygsamt nog räknar mig själv, blir ibland anmälda till nämnden. De behandlar då nästan alltid en anmälan seriöst. De är måna att förklara vad som hänt och hur de tänkte. I bästa fall faller de inte in i anmälarens stämningsläge och bemöter utan onödiga utsvävningar alla påståenden på ett adekvat sätt. Ibland finner nämnden att det står klart att advokaten brutit mot VRGA och tilldelar en erinran, i mer sällsynta fall en varning och i än mer sällsynta fall en varning med en straffavgift. I ett betydande antal fall konstateras att advokaten inte gjort något etiskt feltramp. Ibland har advokatens klient, anmälarens motpart, varit en knöl vilket lett till en anmälan mot knölens advokat i brist på disciplinära åtgärder mot knölar.

Sedan har vi dem som aldrig borde ha blivit advokater. De vars felsteg syns mest i media och där det ibland leder till att de inte längre får vara advokater till följd av övertrampets allvarliga natur. Inte i något av de uteslutnings­ärenden jag deltagit i har villfarelse kring vad VRGA kräver åberopats som ett försvar. Det hade inte heller varit till någon hjälp. Försvaret har i stället fokuserat på hur det kom sig att det blev som det blev och vad som hänt eller inte hänt. Vid uteslutning handlar det om ett gravt åsidosättande av våra kärnvärden. Inte sällan handlar det om bristande integritet hos advokaten när oberoendet mot klienten testats. En uteslutning är ett misslyckande inte bara för den enskilde advokaten, utan även för hela advokatkåren. Det är då inte svårt att komma till slutsatsen att det varit bättre om den uteslutne faktiskt aldrig blivit advokat.

Att den sista gruppen inte slutat i tid tror jag beror på att ingen sagt åt dem att sluta; att advokatlivet är så intressant och roligt (jag vet att det låter konstigt men jag har aldrig hittat ett bättre ord). Jag har för min del börjat uppmana omgivningen att i stället för att vara artig tydligt peka på att jag borde vara mer på lantstället när det är dags för det.

Det är heller ingen mänsklig rättighet att demonstrera hur som helst. Det är en mänsklig rättighet att göra det, men inte hur som helst. Nyligen spårade protester i Storbritannien ur när demonstranter stormade hotell med asylsökande. Sedan länge har miljörörelsen och andra köpt aktier i bolag för att genom frågor utmana och påverka ledningarnas hållbarhetsarbete. Under vårens stämmor i Sverige var det dock i några fall uppenbart att syftet inte var det, utan att hela stämman skulle kraschas så att den inte alls skulle kunna genomföras. Agerandet utgör ett demokratihot då det hindrar andra aktieägare att göra sin stämma hörd. I de fall polis tillkallades blev de villrådiga eftersom demonstranterna ju var aktieägare. Beteendet är oacceptabelt och beredskapen kring hur detta kan hanteras behöver bli bättre. Att det dessutom är ett helt värdelöst sätt att få respekt för sina synpunkter förstår många, men uppenbart inte demonstranterna.

Biörn Riese
Vice ordförande i disciplinnämnden