”Farfar var stolt över sitt yrke”

Varför ville du bli advokat?

– Som liten såg jag upp till min farfar Göran Orrenius som var advokat, och jag har helt klart influerats av honom i mitt yrkesval. Jag gillade att farfar inte var dömande utan mycket ödmjuk för människor, deras agerande och händelser som media rapporterade om. Farfar var stolt över sitt yrke och jag ville också ha ett yrke som fick mig att känna mig stolt. Att hjälpa människor som är i behov av hjälp, berikar ens egen självkänsla. Min positiva bild av yrket förstärktes genom det trevliga bemötandet som jag ofta fick från personer som var bekanta med mitt efternamn genom kontakten de hade haft med mina släktingar.

Var det självklart för dig att välja samma bana som din faster, farfar och gammelfarfar?

– När jag var liten gick jag i teater, och har väl egentligen skådespelardrömmar som lever kvar än i dag. I ung ålder praktiserade jag på byrån som vid den tiden hade namnet Advokaterna Orrenius & Cederberg och insåg hur händelserikt och varierande yrket faktiskt är. Rättssalen påminde mig om en scen, en spännande arbetsplats som kräver god kunskap i retorik. Mina föräldrar är inte jurister utan jag fick en lagom distans till advokatyrket som bidrog till en nyfikenhet. Jag tyckte att mina advokatsläktingar hade en härlig pondus, samtidigt som de var ödmjuka och uppvisade en övertygande förståelse för ageranden som andra mer lättvindigt kritiserade.

Hur är det att arbeta med sin faster?

– Lena är fantastisk! Hon är generös och delar gärna med sig sin breda juridiska kunskap. All tid hon avsatt för mina frågor är jag otroligt tacksam för. Även en arbetsvecka där hon merparten av tiden är upptagen i förhandlingar, söker hon upp mig, och har då ofta en noggrant övervägd åsikt eller reflektion i en frågeställning jag tidigare nämnt att jag grubblar på. Det är bra att hon är min faster och inte min mamma som många ofta tror, det bidrar till att vi håller sams.