Poliserna, som hade så kallade förstärkningsvapen, blev kvar en lång stund. Två av dem stannade kvar under samfundets seminarium. Längre in byggnaden hade Advokatsamfundet även en inhyrd ordningsvakt på plats.

Efter förra årets tragiska händelse* var Visby en stad där polisens närvaro var synnerligen påtaglig, och även alla fysiska hinder och barriärer visade tydligt att beredskapen var hög. Att insatserna för att hålla det demokratiska samtalet igång är och måste vara höga, är nog de allra flesta i Sverige ense om.

Men med sommarens koranbränningar har enigheten upplösts. De som vill tillåta koranbränningar menar att det handlar om yttrande- och religionsfrihet, som rymmer rätten att kritisera religioner och religiösa texter. Friheter som inte kan inskränkas för att andra känner sig kränkta.

De som tar helt avstånd från bränningarna, inte minst muslimer, anser att koranbränningar är starkt kränkande. De ser koranen som helig och anser att den ska betraktas med respekt.

Ytterligare ett huvudspår är mer pragmatiskt. De som håller den linjen menar att det handlar om en form av hatbrott, som leder till ökade konflikter och radikalisering mellan olika grupper i samhället. Pragmatikerna tänker sig att justeringar i ordningslagen kan vara vägen framåt för att stoppa koranbränningar, och anser att grundlagsprinciperna är oförändrade. Medan yttrandefrihetsförespråkarna ser alla former av inskränkningar som ett första steg på ett sluttande plan mot begränsningar i grundlagsfästa rättigheter.

Justitieminister Gunnar Strömmer och regeringen har minst sagt fått en svår nöt att knäcka.

Det är tydligt att uppfattningar som tagits för givna i sekulära västländer inte längre är det, som att religion är en privatsak och att yttrande- och religionsfriheten är tämligen oproblematisk.

Tom Knutson
Chefredaktör

* Ing-Marie Wieselgren, SKR:s nationella samordnare för psykiatrifrågor, knivhöggs till döds under Almedalsveckan i Visby 2022.