Till sist
En hyllning till Advokaten och dess redaktion
Nr 2 2023 Årgång 89Inför denna min debut som skribent på tidskriftens sista redaktionella sida, fick jag så klart fundera på vad jag skulle skriva om. Jag funderade på allt möjligt och även en del omöjligt och var nära att förbise det självklara. Jag skulle hylla tidskriften själv, alltså Advokaten, dess chefredaktör, övriga journalister och andra som arbetar med tidskriften.
Enligt min uppfattning har vi en alldeles utomordentligt bra tidskrift som vi alla kan vara stolta över. Bredden på innehållet lämnar knappast något övrigt att önska. Små artiklar och notiser varvas med långa, initierade artiklar som på ett oftast ingående sätt ”tar tempen” på olika verksamhetsområden och vanligtvis med medverkan av advokater som är specialiserade inom det aktuella verksamhetsområdet. Jag tycker mycket om den typen av artiklar som nästan utan undantag är upplagda så att de är intressanta och berikande att läsa även för den som inte har några kunskaper alls om verksamhetsområdet i fråga. Efter att ha läst en sådan artikel om exempelvis offentlig upphandling kan jag känna att jag har gått från total okunskap till att åtminstone en liten smula förstå vad det handlar om. Jag tycker alltså att de allra flesta artiklar i tidskriften borde vara av intresse för alla advokater alldeles oavsett eget eller egna verksamhetsområden.
En annan typ av artiklar som jag uppskattar mycket är de som skrivs av ”externa” skribenter och med det menar jag sådana som inte är advokater. För att ta några exempel kan det vara fråga om domare, åklagare eller personer från rättsvetenskapen. Ett sådant exempel från tidskriftens senaste nummer är seniorprofessorn Claes Sandgrens artikel ”Förebyggande av korruption och annat maktmissbruk”.
Slutligen är jag personligen svag för de nästan alltid intressanta och genomtänkta artiklar som skrivs av advokater men som i vart fall inte direkt har någon koppling till advokatverksamhet. Ett direkt lysande exempel från tidskriftens senaste nummer är Helsingborgsadvokaten Michael Pålssons artikel ”Den moraliska gränsen och jag”. Michael Pålssons artikel framstår som så angelägen att det kunde övervägas om den som inte läser artikeln borde drabbas av disciplinär påföljd. Men skämt åsido, ämnet för artikeln känns så angeläget att den borde få en större spridning än vad som är möjligt inom ramen för vår tidskrift. Jag hoppas alltså att alla som läser den här helt anspråkslösa texten har läst Michael Pålssons artikel i det förra numret. Hos mig har läsningen av artikeln gett upphov till en tanke som känns rätt obehaglig. Är det kanske så att i vart fall en del av den positiva rätten redan har tagit de första stegen mot att inom en inte alltför avlägsen framtid ha passerat gränsen mot det omoraliska, oanständiga, ja rent av perversa så att det redan nu är dags att protestera och inte minst nu i förväg tänka igenom hur vi ska reagera och agera när lagar och system inom den positiva rätten blir omänskliga och moraliskt oanständiga?
Mitt ärende med dessa rader var emellertid att rikta ett stort, stort tack till Tom Knutson, de övriga journalisterna och andra medarbetare för en suverän tidskrift. Slutligen vet jag inte om någon annan har upplevt det på samma sätt som jag men känns inte den nya papperskvaliteten i omslaget rent av sensuell.
Börje Samuelsson
Ordförande i Advokatsamfundets disciplinnämnd