Starkare laglottsskydd kräver tydligare rådgivning

Om en arvlåtare har givit bort egendom under sin livstid, kan en bröstarvinge i vissa fall begära jämkning av gåvan för att få ut sin laglott enligt regeln om förstärkt laglottskydd i ärvdabalken (ÄB) 7:4.

Margareta Brattström, professor i familjerätt vid Uppsala universitet, och Fredric Renström, advokat i Stockholm, diskuterade Högsta domstolens (HD) praxis från 2021 och 2022 i frågan.

I fallet NJA 2021 s. 605 ”Diamanthandlarens gåvor” dog en förmögen 83-årig man med tre vuxna barn. Året före sin död gifte han sig med en kvinna som han hade träffat fem år före dödsfallet. Barnen hade fått värdefulla gåvor med föreskrift att de inte skulle avräknas som förskott på arv. Genom nio gåvor från mannen hade kvinnan fått motsvarande cirka 100 miljoner kr.

Ett äktenskapsförord gjorde hustruns tillgångar till enskild egendom, men inte mannens. Några månader före dödsfallet genomfördes en bodelning under äktenskapet. Den omfattade mannens tillgångar, som var giftorättsgods. Kvinnan fick motsvarande närmare 50 miljoner kr. Därefter skrevs ytterligare ett äktenskapsförord som gjorde också hennes övriga tillgångar till enskild egendom.

Barnen åberopade ÄB 7:4 och hävdade att gåvorna och bodelningen inklusive äktenskapsförorden tillsammans var att jämställa med testamente, eftersom syftet var att ordna med kvarlåtenskapen.

I NJA 1985 s. 414 hade HD funnit att en första bodelning under äktenskap inte borde kunna jämkas, eftersom bodelning ändå skulle ha skett efter ena makens död. HD konstaterar i NJA 2021 s. 605 att huvudregeln är att man får disponera tillgångar som man vill, så länge man lever, och att en första bodelning typiskt sett inte bör jämkas. Men om bodelningen ingår i en serie rättshandlingar med syfte att kringgå rätten till laglott, bör den omfattas av det förstärkta laglottskyddet och kunna angripas.

I NJA 2021 s. 193 ”Bröstarvingarnas taleändring” hade två bröstarvingar väckt talan om att penninggåvor från fadern skulle återgå på grund av laglottskränkning enligt ÄB 7:4. Senare justerade de talan och yrkade att gåvorna skulle återgå för att säkerställa efterarvet efter den tidigare avlidna modern enligt ÄB 3:3. HD fann att yrkandena stödde sig på väsentligen samma grund och tillät taleändringen.

Margareta Brattström pekade på att talefristerna är olika för efterarvingarnas skydd: fem år efter gåvan – och det förstärkta laglottsskyddet: ett år efter bouppteckningen.

– En lagändring vore befogad, sa hon.

I NJA 2022 s. 277 ”Penninggåvorna till dottern” hade en far brutit kontakten med sin särkulldotter. Därefter hade han uttalat att han avsåg att göra särkulldottern arvlös och att dottern i äktenskapet skulle få ärva allt, och skänkte penninggåvor till den senare. Enligt HD kunde det antas att gåvorna lämnades för dödsfalls skull. HD fastställde att de skulle återgå till dödsboet.

Fredric Renström sammanfattade rättsläget:

– Det förstärkta laglottsskyddet har blivit starkare. Det behöver vi advokater ta in i vår rådgivning när vi upprättar gåvohandlingar och testamenten, sa han.